Det ukrainska kulturlivet genomgår en omvälvning. Ukrainarna har brutit med Ryssland och vänder ryggen åt både den ryska staten och den ryska kulturen.
Den ukrainska poeten, författaren och musikern Serhij Zjadan säger att kriget har lett till att ukrainarna upptäckt sin egen kultur.
– Kulturen har blivit mer ansvarskännande. Eftersom det i dag inte egentligen finns några ryska kulturprodukter här, så har ukrainarna börjat upptäcka att deras egen kultur existerar.
Zjadan säger att både unga och äldre ukrainare, som konsumerat rysk kultur i hela livet, nu plötsligt har upptäckt att det finns egen litteratur, egna filmer, egna artister och egna teatrar.
Han tillägger att det är svårt för honom att analysera den här processen objektivt, eftersom det är sammankopplat med kriget.
Det går inte heller att säga vad som kommer att hända på kulturfältet efter krigets slut.
– Vi genomlever en mycket svår och emotionell period. Det är förståeligt, kriget har pågått i tolv år och ett stort totalt krig har pågått i fyra år. Alla är trötta och emotionellt utpumpade.
Från kulturpersonlighet till soldat
Zjadan är en av Ukrainas kändaste författare och flera av hans böcker har också översatts till svenska. Han är också en populär musiker.
Men i dag är han främst soldat vid armékåren Chartija.
– Jag är inte stridande soldat, mina uppgifter är kopplade till kommunikation och radiosändningar. Det är klart att jag fortfarande är författare, men jag gör inget kreativt arbete för tillfället.
Zjadans hemstad Charkiv ligger endast 20 kilometer från fronten. Kriget har förändrat staden och dess invånare.
Före kriget var Charkiv en universitetsstad med över 400 000 studerande, många av dem från utlandet, berättar han.
– Nu finns det många interna flyktingar här, och många har flyttat bort. Staden har förändrats, både till sitt utseende och till sin population, men det är fortfarande en stor ukrainsk stad.
Kulturlivet i staden fortsätter, men har antagit en annan karaktär.
– Det har blivit en annan skala, i dag finns det klart färre kulturinitiativ. De teatrar som fortfarande har föreställningar uppträder i källare, men alla gör det inte.
Det samma gäller konserter och litteraturkvällar.
Zjadan säger att det därför är svårt att jämföra läget med hur det var före kriget.
– Men samtidigt görs det mycket fortfarande. Det bor fortfarande över en miljon människor i staden och den här kulturella delen är viktig för dem. För dem är det viktigt, det är kopplat till betydelse, och människor håller fast vid det som finns.
Inte enbart soldaternas krig
I romanen Internatet beskriver Zjadan kaoset under inledningsfasen av kriget.
Romanen är en skildring av hur kriget anländer till en mindre stad i östra Ukraina.
– Det är viktigt att inte enbart visa soldaterna i det här kriget. Det är klart att kriget är svårast för militären, men det är också ett krig som utkämpas om alla ukrainares självbild och identitet.
För honom handlar Internatet delvis om människor som inte har någon roll i det här kriget.
– De utgör helt enkelt bakgrunden till de militära operationerna och de glöms ofta bort. Men det här kriget utkämpas till stor del för deras skull. Ryssarna vill ockupera dem och den ukrainska militären vill skydda dem.
Zjadan säger att den långa perioden under rysk-sovjetiskt styre lämnat djupa spår i den ukrainska identiteten.
Betyder det att den ukrainska identiteten är bruten?
– Det handlar mer om att återskapa än om att söka. Vi har alla haft en extra identitet som påtvingats oss, antingen en sovjetisk eller en postsovjetisk. Nu återaktiverar många ukrainare sin ukrainska identitet. Den identitet som de fick av sina föräldrar och i skolorna.
Imperier stjäl och approprierar
Zjadan tror att finländarna kan förstå situationen i Ukraina, eftersom vi själva stigit ut ur det ryska imperiets skugga och hittat vår egen röst och plats i världen.
Dagens Ryssland har fortfarande kvar sin koloniala syn på världen. Kolonialmakter har genom historien tillägnat sig delar av de koloniserade folkens identitet och utplånat resten.
– Ett imperium kan och har inklinationen att stjäla och appropriera. Om du lyssnar på rysk retorik i dag, så säger de att de tar tillbaka vad som är deras. De ger oss ingen rätt att existera. De ger oss inte rätt till egna val, ens i princip.
– Med andra ord ser de vår närvaro här på ukrainsk mark som en ockupation, och med det är vår identitet onaturlig för dem. De skulle vilja ta oss tillbaka till deras sfär av imperialistiskt inflytande.
Ryssland vill tillbaka i tiden
Zjadan säger att dagens Ryssland försöker förneka historiens gång och bevara konturerna av deras imperium från 1900-talet.
En av orsakerna till det här är att Ukraina är centralt för den ryska självbilden.
Enligt rysk historiesyn är Kiev de ryska städernas moder. Man vill också se ryssar och ukrainare som ett folk, och ukrainskan som en rysk dialekt.
– Utan Ukraina förlorar Ryssland sin betydelse och sitt sammanhang som stormakt.
Men det går inte att använda militärt våld och påtryckningar för att tvinga människor att leva med dig.
– Därför har Ryssland ingen chans att vinna det här kriget, men vi tvingas betala ett mycket högt pris för vår självständighet.
Men Ryssland har hittills inte visat några tecken på att avstå från sin självbild.
Ukraina och Belarus är centrala för den här världsbilden, till exempel Finland har aldrig varit lika viktigt.
Men det betyder inte att Ryssland skulle nöja sig med jämlika relationer med sina mindre grannar.
– De fortsätter att se inte enbart Ukraina, Belarus och länderna i forna Sovjetunionen, utan också Finland, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern som en potentiell påverkanszon, en zon där Ryssland anser sig ha krav och rättigheter, säger Zjadan.
Han tillägger att alla i Europa inte verkar förstå att länderna väster och norr blir nästa mål för rysk aggression om Ukraina förlorar kriget.
– Imperialism är en sjukdom. Den kommer inte att stanna upp av sig själv om den inte stoppas.