LONDON Det brittiska politiska landskapet skakas i sina grundvalar. På två år har högerpopulistiska Reform UK gått från nytt protestparti till att dominera opinionsmätningarna och utmana både Labour och konservativa Tories om makten.
Den politiska förskjutningen saknar motstycke i Storbritannien under efterkrigstiden och kan ha avgörande konsekvenser också för landets roll i Europa och i stödet till Ukraina.
Bakom Reform UK:s uppgång finns en djup misstro mot de etablerade partierna, en utbredd känsla av att politikerna inte längre levererar och en ledargestalt som skickligt omvandlat missnöjet till politiskt momentum.
Samtidigt hopar sig samhällsproblemen: ekonomisk stagnation, ökade sociala spänningar och en långdragen konflikt om migration, identitet och nationell tillhörighet.
Då har Nigel Farage, en av arkitekterna bakom Storbritanniens EU-utträde, seglat upp som landets mest inflytelserika oppositionsledare, med blicken riktad mot nästa parlamentsval.
– Det handlar om en enorm omvälvning av brittisk politik, något vi kanske ser en gång per sekel. Man får gå tillbaka till tidigt 1900-tal för att hitta något lika dramatiskt i det brittiska politiska landskapet, säger forskaren Louis O'Geran till Svenska Yle.
Farage och Reforms snabba uppgång
En färsk opinionsundersökning av More In Common från januari placerar Reform UK i täten, före arbetarpartiet Labour och konservativa Tories.
Om parlamentsvalet ordnades nu skulle närmare en tredjedel av britterna rösta på Reform UK och den politiska kartan helt ritas om.
– Det ser ut som att Reform kommer att vara ett stort parti i varje tänkbar koalition. De skulle ta rollen som huvudparti, medan populistpartier tidigare alltid haft en underordnad roll, säger O'Geran.
Enligt O’Geran har Farage aktivt breddat sitt tilltal och tonat ned sin mer radikala framtoning. More In Commons analys från september visar att allt fler britter kan tänka sig att rösta på Reform UK.
– Jag tror att Nigel Farage i hög grad har avradikaliserat sitt varumärke. Han distanserar sig från personer på ytterkanten och framställer sig som premiärminister i vardande, snarare än som en agitator i periferin, säger O'Geran som är en av författarna till rapporten.
– Det har verkligen fungerat för många väljare. Jag tror ingen annan fångar uppmärksamheten på samma sätt som Nigel Farage, fortsätter O'Geran.
Konservativa fästen svänger
Reform UK sopade golvet med hela det övriga partifältet och segrade i ungefär hälften av alla distrikt som gick till lokal- och regionalvalen i maj.
Vi besökte staden Dartford i Kent, som nu styrs av Reform UK. Förändringen i det politiska landskapet är påtaglig.
Väljare här talar om en känsla av att Farage vill ge landet tillbaka till engelsmännen och om hans karisma.
Louis O’Geran menar att Reform UK har lyckats locka både Labour- och Torieväljare, men också dem som aldrig röstat förr.
Samtidigt liknar Reform UK:s anhängare i allt mer den genomsnittliga brittiska väljaren i sina politiska preferenser.
– Väljarbasen har vuxit så mycket att bara 16 procent av dagens Reformväljare någonsin tidigare röstat på något av Nigel Farages partier, förklarar O'Geran.
Trots den brokiga sammansättningen finns vissa gemensamma nämnare som förenar dem som röstar på partiet.
– Gemensamt för Reformväljarna är synen på att migrationen inte är under kontroll, samt en utbredd känsla av desillusion och en upplevelse av att flera regeringar i följd misslyckats med att ta itu med problemen i landet, säger O’Geran.
Reform skakar om systemet ...
Reforms framgång skakar om det brittiska tvåpartisystemet rejält. Traditionellt har Labour och Tories delat på omkring 80 procent av rösterna, nu ligger de sammanlagt på kring 40 procent i mätningarna.
– Jag tror att konsekvensen av detta är en fortsättning på något vi sett länge, nämligen att vänster–högeraxeln inte längre är den huvudsakliga vattendelaren i brittisk politik, säger O’Geran.
Brittisk politik kan numera ses som en kamp mellan systemvänliga och systemkritiska krafter. Labour och Tories förknippas med de etablerade maktstrukturerna, Reform UK och Gröna partiet ses som systemkritiska partier.
Enligt O’Geran har Reform UK drivit på den här utvecklingen kraftigt, och framtida val kommer i allt större utsträckning handla om vilka som vill försvara eller utmana det rådande systemet, snarare än om vänster eller höger.
De nya konfliktlinjerna förändrar också hur väljarna ser på politiken och väljer mellan partier, fortsätter O'Geran.
... men kan partiet regera?
Att mobilisera missnöje är en sak, att omsätta det i fungerande politik en annan. Frågan om regeringsduglighet kan bli avgörande inför nästa val, menar O’Geran.
– Det finns en uppsättning risker för Reform när vi närmar oss nästa val. En är uppfattningen om att partiet saknar politisk erfarenhet.
Det finns också stora inre motsättningar bland anhängarna, vilket riskerar bli tydligare om stödet fortsätter att växa.
– Det finns stora skillnader mellan väljare när det gäller till exempel ekonomiska frågor och eller synen på Donald Trump. Kärnväljarna är rätt så positivt inställda till Trump, medan de nya väljarna är skeptiska, säger O'Geran med hänvisning till partiledaren Farages nära band till USA:s president.
Farage måste övertyga väljarna om att han, utöver att vara en skicklig partipolitiker, också kan leda landet. Många väljare är skeptiska.
– Jag tror det skulle fortsätta Storbritanniens nedåtgående spiral. Hans andel i brexit var en av startpunkterna för Storbritanniens nedgång. Blir han premiärminister kommer den negativa utvecklingen att accelerera, säger Ian Scott i Dartford.
Relationen till EU och Ukraina i vågskålen
Reform UK:s framgångar väcker också frågor om vilken roll Storbritannien vill spela i Europa och världen. Storbritanniens inställning till kriget i Ukraina är ett område där sprickor kan bli tydliga.
Enligt O’Geran är Reformväljare i genomsnitt mindre entusiastiska till stödet för Ukraina, men en tydlig majoritet vill ändå att Storbritannien fortsätter sitt stöd och är även positiva till internationella fredsbevarande insatser vid ett eldupphör.
Samtidigt har Farage ifrågasatt om Storbritannien alls bör bidra med trupper till Ukraina.
Farages hållning kan sätta honom på kollisionskurs med delar av den egna väljarbasen, menar O’Geran.
– Historiskt har det funnits en uppfattning om att Farages syn på Ukraina varit oklar, och den här linjen riskerar att förstärka den bilden, säger han.
Även relationen till EU framstår som osäker om Reform UK skulle ta över regeringsmakten.
Enligt O’Geran skulle förbindelserna med Bryssel sannolikt bli mer oförutsägbara, där EU kan kräva garantier för att eventuella nya överenskommelser med Storbritannien inte snabbt rivs upp igen.