OS-starten må vara hotad på grund av flera magsjuka spelare, men får man tro landslagsledningen är det bara en tidsfråga innan Damlejonen är i 100-procentigt spelskick och redo att utmana vem som helst i Milano.
Tero Lehterä tog ut tre målvakter, sju backar och 13 anfallare som ska klara av att åtminstone ta brons, här är truppen!
Målvakter
1 Sanni Ahola, Ottawa Charge (PWHL) – 25 år
Tog över som förstamålvakt efter Anni Keisala under Juuso Toivolas regi och flyttade förra sommaren till den nordamerikanska proffsligan. I Ottawa har hon varit klar andrakeeper bakom en glödhet Gwyneth Philips och har bara fått spela två matcher. Räddningsprocenten är ändå bra – 92,7 – men lär få spela om förstaspaden i gruppspelet. Tero Lehterä har inte inför turneringen velat gå in på hur han tänker matcha målvakterna.
30 Emilia Kyrkkö, St. Cloud State University (NCAA) – 21 år
Den förhållandevis unga målvakstruppens yngsta namn som får nöja sig med att vara trea i Milano. Etablerade sig som superlöfte under U18-VM 2022 då hon valdes till hela turneringens bästa målvakt. Nu i den amerikanska universitetsserien där hennes räddningsprocent i år varit 93,9.
36 Anni Keisala, HPK – 28 år
Då hon av Pasi Mustonen utsågs till Noora Rätys efterträdare såg framtiden oerhört ljus ut. Ett VM-brons följdes upp av ett OS-brons i Peking – men sen stagnerade utvecklingen. Karriären har inte utvecklats som många väntade sig, räddar fortfarande puckar i Auroraligan, men gör det bra – räddningsprocent 94,9 i år. Verkar också ha förtjänat Tero Lehteräs förtroende. Och var ju som sagt bronsgarant senast, likaså från den inhemska ligan.
Backar
2 Sini Karjalainen, Skellefteå (SDHL) – 27 år
Stabil tvåvägsback, om än mer defensiv, som har fått hoppa in i olika stora roller i landslagstruppen under de senaste åren. Var med redan i Peking, men har inte spelat VM sedan 2023. 2+10 på 34 matcher hemma i Skellefteå i år.
5 Siiri Yrjölä, St. Cloud State University (NCAA) – 21 år
Dominerade för HIFK innan hon styrde kosan mot universitetsserien i USA. Har hunnit spela två VM trots att hon bara är 21, i ett OS räcker det ändå inte med att vara ett framtidsnamn för att bli uttagen. Men hon lär få nöja sig med en mindre roll i Milano. 1+7 på 26 matcher i USA i år.
6 Jenni Hiirikoski, Luleå (SDHL) – 38 år
Är tillbaka efter sin hjärtoperation som tvingade henne att stå över VM 2025. Har onekligen tappat hastighet på äldre dagar, men kommer till sitt femte OS som en av lagets ryggradsspelare. Snittar fortfarande över en poäng per match i sitt Luleå och bidrar med rutinerat lugn, lagets bästa hockey-IQ och vinnarerfarenhet.
7 Sanni Rantala, Frölunda (SDHL) – 23 år
Har vanligtvis bildat backpar med Nelli Laitinen. Mer ansvarsfull defensivt. Har ändå ett skott som heter duga också så ger ett hot från blålinjen. Gjorde sin stortävlingsdebut i Peking, har sedan dess spelat varje VM – de två senaste dock utan en endaste poäng. I Frölunda har det i år blivit 2+12 poäng på 33 matcher.
8 Elli Suoranta, Ilves – 23 år
Tvåvägsback som får spela i det tredje backparet eller som sjunde back. Har lyckats göra elva mål i Auroraligan den här säsongen och nätade två gånger i VM senast. Kompenserar för sin längd (164 centimeter) med att leverera framåt, med andra ord. Får ändå svettas rejält mot tuffare motstånd i den egna zonen. 11+14 poäng på 27 matcher i Ilves i år.
9 Nelli Laitinen, University of Minnesota (NCAA) – 23 år
Har ansetts vara ”nästa Jenni Hiirikoski” i nästan ett decennium, börjar nu infria förväntningarna både i klubblaget Minnesota (som hör till de bästa i den amerikanska universitetsserien) och i landslaget. Har naturligt nog fått ta en större roll i turneringarna Hiirikoski missade, börjar se mogen ut att axla ansvaret i viktiga OS-matcher också. Framför allt skridskostark och puckskicklig framåt. 10+18 på 26 matcher borta i USA den här säsongen.
88 Ronja Savolainen, Ottawa Charge, PWHL – 28 år
Finlands viktigaste back. Om inte viktigaste spelare. Var en toppspelare redan innan hon flyttade till Ottawa, har sedan tagit enorma steg framåt under åren i PWHL. Fysisk, elak, snabb, offensivt vass – en allroundback som kan dominera spelet mot vilken motståndare som helst. Har dock tendensen att vara lite för fysisk ibland, måste anpassa sig till domarlinjen snabbt vid behov. 3+2 på 16 matcher i Ottawa.
Anfallare
10 Elisa Holopainen, Frölunda (SDHL) – 24 år
Kvick och effektiv ytter som så småningom närmat sig världseliten i sin utveckling. Stampade onödigt länge på stället i Auroraligan innan hon flyttade till Frölunda, flyttades samtidigt upp från andra- till förstakedjan i landslaget. Nästa steg PWHL? I Milano kan hon åtminstone fortsätta etablera sig som en anfallare av världsklass. 24+14 på 34 matcher i Frölunda.
12 Sanni Vanhanen, Ohio State University (NCAA) – 20 år
Pasi Mustonen tyckte redan att en 16-årig Vanhanen liknade Sebastian Aho till sitt spelsätt. Riktigt så brant har utvecklingskurvan inte varit, går in i Milano som tilltänkt tredje- eller fjärdecenter. Så till vida håller jämförelsen nog att hon har grymt bra öga för passningar och jobbar också plikttroget hemåt. Men har inte ännu lyckats ta det där sista steget för att klassas som en riktig elitcenter i internationella sammanhang. Har fått utvecklas i ett riktigt toppuniversitet den här säsongen och stått för 11+10 på 26 matcher.
16 Petra Nieminen, Luleå – 26 år
Poängmässigt den bästa anfallaren i Europa just nu, borde ha flyttat till PWHL redan för två år sedan men ville förbereda sig för OS i Luleå och lämnar Sverige först nästa sommar. Målhungrig, kan spela både som ytter eller center, har dessvärre tendensen att soloköra för mycket då läget blir spänt. Men kan fortfarande avgöra vilken match som helst i vilket ögonblick som helst.
18 Jenniina Nylund, Brynäs – 26 år
En av tre Brynäsforwards i Damlejonen, men än så länge har de inte fått spela tillsammans i landslagsdressen. Orsaken till det är framför allt Nylund, som i första hand fått knega på i en mer spelförstörande roll i de lägre kedjorna än i en resultatdrivande roll med Noora Tulus och Viivi Vainikka. Jakobstadsbördiga Nylund har ändå visat att hon minsann kan leverera framåt också – alla minns väl segermålet i förlängning i bronsmatchen senast? Den här säsongen har resulterat i 10 + 19 poäng på 34 matcher.
19 Ida Kuoppala, Skellefteå – 25 år
Pedersöredottern får göra OS-debut efter att ha varit med som 13:e forward i VM i Tjeckien förra våren. Medgav själv inför uttagningen att hon kommer att få spela i de lägre kedjorna, men hennes främsta vapen finns i offensiven. Har ett farligt skott då hon får till det, trivs bäst med spelare som inte är lika målhungriga men har fått lära sig att bli en speldrivande spelare i sitt Skellefteå. Blivit mycket bättre defensivt under de senaste åren också.
22 Julia Schalin, Mercyhurst University (NCAA) – 20 år
Hann spela ligahockey för Kiekko-Espoo i något som kändes som en evighet innan hon ens blev myndig, har nu flyttat till ett snäppet namnsvagare universitet i USA. Pangar ändå in poäng på löpande band där och kör oftast med gasen i botten i landslaget. Har spelat två VM, gör OS-debut. 9+21 poäng på 30 matcher borta i USA.
24 Viivi Vainikka, Brynäs – 24 år
Lämnade Luleå för Brynäs under ett transferfönster där hennes privata förhållande blev en snackis. Glöm flickvännen – i Brynäs får hon spela med sitt trogna radarpar Noora Tulus och resultatet har som vanligt varit lysande. Rivig och ettrig i sin forecheck och skicklig med puck. En kombo som alla finska hockeyfans alltid har älskat. 11+26 på 34 matcher i Brynäs den här säsongen.
32 Emilia Vesa, Frölunda – 25 år
Självskriven på kanten i fjärdekedjan. Med i truppen på grund av sitt fysiska spel som behövs då insatserna är som störst. Ingen överraskning alls att hon flyttade till SDHL i samma tider som tacklingarna blev tillåtna där. 4+13 på 34 matcher i Frölunda.
33 Michelle Karvinen, Vancouver Goldeneyes (PWHL) – 35 år
Har sagt att hon gör sitt sista OS – resten av karriären svarar hon på frågor om senare. Vancouver var topptippat före säsongen, men maskineriet har hostat så här långt. Karvinens spel har inte direkt varit orsaken till det, men hon har helt klart fått ta på sig större ansvar defensivt i förstakedjan där. Kanske det är därför som poängen inte riktigt kommit heller? I landslaget är hon fortfarande en stöttepelare framåt, en av spelarna som vågar sig på dragningar och kreativa lösningar då sådana behövs. 3+3 på 16 matcher i Kanada i år.
40 Noora Tulus, Brynäs – 30 år
Tog det väntade klivet till PWHL inför säsongen 2024/25, men återvände ”hem” till SDHL efter bara en säsong i ett rörigt New York Sirens. Parkerat sig bekvämt i topp 10 i poängligan för sitt Brynäs, helt som hon ska, och går in i Milano-OS som given andracenter. Intressant statistiknotering: Tulus har aldrig gjort ett mål i ett vinter-OS. Dags att sätta stopp för torkan nu? 15+21 på 33 matcher i Brynäs den här säsongen.
61 Emma Nuutinen, Kiekko-Espoo – 29 år
Hörde tidigare till den skara spelare som alltid blev uttagen till landslaget – spelade OS både 2014 och 2018 – men efter hemma-VM 2019 blev det inga fler samtal. Har varit öppen med att det är Tero Lehterä som öppnat dörren för henne igen. Opportunistisk målskytt som frodas i närkamper framför kassen. Men spelet bakåt lämnar ibland mycket att önska. Har stått för 27+36 på 28 matcher i år.
77 Susanna Tapani, Boston Fleet (PWHL) – 32 år
Finlands viktigaste anfallare. Innan PWHL grundades kändes det som att Tapani hade en massa potential i sig som hon inte fick utlopp för helt enkelt av den anledningen att hon inte hade möjligheten att få mäta sig själv på rätt sätt. I Boston har hon blomstrat. En regelrätt power forward som både kan panga in pucken själv och hitta lediga lagkamrater. Bara hon känner för att jobba för fullt är hon i bästa fall ostoppbar.
91 Julia Liikala, HC Ambri-Piotta (Schweiziska ligan) – 24 år
Urtypen av en defensiv anfallare som tack vare sina tag i den egna zonen varit något av en given spelare i landslaget de senaste åren. Lite endimensionell, bidrar sällan offensivt i Lejondressen. Men någon måste ju jobba hemåt också. 5+20 på 25 matcher i Schweiz den här säsongen.
Tränare
Tero Lehterä – 53 år
Beskedet att Juuso Toivola plötsligt ersattes av Tero Lehterä, dessutom efter ett VM-brons, var en skräll. Lehterä hade noll erfarenhet av damhockey, det medgav han själv också, men ishockeyförbundet valde att gå all in på Milano-OS. Jämfört med sina företrädare är meritlistan ändå av en helt annan kategori.
Har gjort spelmässiga förändringar (snabbare omställningsspel) och principiella förnyelser också (mer ärlig och öppen kamp om platserna i landslaget än det varit tidigare). Men. Återstår att se om hans ledarstil fungerar då det faktiskt betyder något också.
Under EHT-turneringarna har det inte blivit särdeles stora utbrott, åtminstone offentligt, men han har ökänt en kort stubin.