Vänskap behöver ingalunda betyda att man är sams och överens precis hela tiden. En vänskapsrelation ska tåla lite gräl och irritation mellan varven, men om umgänget ständigt börjar kosta mer är det smakar är det skäl att reagera.
Du kanske inser att din vän gör dig helt slut eller att du känner dig utnyttjad, som i den här poddlyssnarens beskrivning:
Jag har en vän som utnyttjar mig. De få gånger hon föreslår att vi ska träffas känns det som att jag bara duger för att hon har lite tråkigt just då. Dessutom tvingas jag bära en tung hemlighet, att hon är otrogen mot sin man. Det är bara vi två som vet om det. Vännen tycker att hon är störst, bäst och vackrast och skulle gå över lik för att få sin vilja igenom. Men å andra sidan, ifall det verkligen kniper, kan hon vara en riktigt god vän till mig, lyssna och ställa upp. Det finns alltså bra saker i vår vänskap, men största delen av tiden känner jag mig dränerad.
Johanna, 42
Det här är en knepig situation, då vår brevskrivare slits mellan lojalitet till sin vän och sin egen känsla av utmattning.
Men när ska man börja ta varningsklockorna på allvar?
Känner du att du måste behandla din vän med silkesvantar så att hen inte ska bli arg eller sårad?
Händer det att din vän trycker ner dig för att framhäva hur ypperlig hen själv är?
Pratar vännen ofta illa om andra människor, misstänker du att du blir baktalad när du inte är med?
Känner du dig mera tillknycklad än upplyft när ni umgåtts?
Berätta om röda flaggor du upplevt i vänskapsrelationer. Gick de att åtgärda eller tog vänskapen slut? Kanske är du mitt i valet och kvalet och inte riktigt vet vad du ska göra av er relation?
Om du skriver till oss före torsdag den 12 februari hinner vi läsa ditt svar innan vi spelar i avsnittet av Norrena & Frantz.