VAL DI FIEMME
Krista Pärmäkoski hör till de stora inom finländsk längdskidåkning de senaste åren. OS i Milano Cortina blir hennes avskedsföreställning – som inleds med ett ärofyllt uppdrag.
Det är nämligen hon och Mikko Lehtonen som bär Finlands flagga i morgondagens invigning.
Men i skidspåret är förväntningarna på Pärmäkoski låga. Detta som en följd av en säsong som har varit urusel för 35-åringens del.
– Man har varit inne i en kamp mot klockan. Det återstår att se om arbetet man gjort räcker till resultat eller inte.
Det konstaterar Pärmäkoski för Yle Sporten på landslagets presstillfälle inför lördagens skiathlon. Där tävlar hon tillsammans med Kerttu Niskanen, Vilma Nissinen och Vilma Ryytty.
Coronasmitta ställde till det
Pärmäkoskis säsong tog en tvärvändning i december. Efter att ha åkt på en coronasmitta i samband med världscuphelgen i december har hennes resultat varit minst sagt blygsamma.
Hade hon inte valts till OS redan i september så kunde till och med Val di Fiemme-resan ha varit hotad. Nu hänger veteranen i stället löst då det kommer till stafetten.
Yle Sportens expert Matias Strandvall suckar då det kommer till Pärmäkoskis läge.
– Hennes säsong har varit katastrofal. Egentligen har hon inte stått för ett enda resultat på hennes gamla nivå, slår Strandvall fast.
Och visst har vintern varit tuff, tycker även huvudpersonen själv. Men med en lång skidgärning bakom sig – som innefattar fem medaljer från OS och sju från VM – så tycker Pärmäkoski sig ha verktygen som krävs för att hantera läget.
– Det är klart att vintern inte blev som jag tänkte mig. Men jag har mått helt bra. Allt handlade bara om att bli frisk – den här gången blev det lite utdraget.
Kryptisk om formen
För tre veckor sedan valde hon att pausa tävlingssäsongen. Sista droppen blev en 29:e plats på paradsträckan 10 kilometer klassiskt i Oberhof – över minuten efter vinnaren Moa Ilar.
Pärmäkoski stack i stället till Toblach i ett försök att rädda säsongen. Tillsammans med tränaren Matti Haavisto skruvade man upp träningen ett snäpp.
– Det har blivit några tuffare pass för att försöka få upp formen. Det är genom dem som man försöker hitta tillbaka.
Hur känner du att formen utvecklats?
– Fortsättningsvis känns det mystiskt. Känslan i kroppen är normal, men det är svårt att säga hur långt det räcker, konstaterar Pärmäkoski kryptiskt.
Damernas skiathlon – där de finländska förväntningarna inte heller i sin helhet är värst uppskruvade – börjar klockan 13 på lördag.
Före det ska Pärmäkoski alltså bära flagga på fredagskvällen.
– Frågan kom som en överraskning, men jag behövde inte fundera länge. Jag är hedrad – det där är en dröm sedan jag var liten flicka.