TBE, hjärninflammationen som sprids av fästingar, ökar för varje år. Nya riskområden dyker hela tiden upp, men än så länge har både Borgå och Lovisa klarat sig undan.
Tittar man på Finlands karta är det tydligt. Det ser ut som att fästingar som bär på TBE-viruset inte alls trivs i Östnyland. Det finns riskområden längs kusten ända från Åland till huvudstadsregionen och sedan kustremsan längst i öster med Kotka och Villmanstrand.
Borgå, Lovisa och Pyttis sticker ut på kartan.
Torgny Backman, biolog och expert i Naturväktarna, kan inte ge någon entydig förklaring till varför sjukdomen inte har fått fäste i Östnyland. Fästingen trivs bland djur men undviker torrare marker. Terrängen i Östnyland skiljer sig inte från den i andra regioner.
– Det är till stor del slumpen som avgör var TBE dyker upp. Fler fästingar som bär på viruset kommer nog till Östnyland så småningom.
Torgny Backman säger att fästingar kan spridas både med däggdjur och med fåglar, och just fåglar spelar en oväntat stor roll som smittspridare. Särskilt markhäckande fåglar som skogshöns kan bära med sig smittade fästingar till nya platser flera kilometer bort. Markfödosökande flyttfåglar som trastar kan sprida dem ännu längre vägar.
Också sorkar sprider TBE, men bara under några dagar innan de själva blir immuna. Om en fästing biter dem under tiden de smittar kan viruset föras vidare. Om många sorkar och fästingar finns på samma plats kan det uppstå ett lokalt utbrott, men det kan ta lång tid innan viruset sprids vidare till fler områden.
– Det är därför TBE oftast förekommer fläckvis, medan borrelia är mer utbredd eftersom sorkar bär på den bakterien hela livet, säger Backman.
Hjortarna sprider inte TBE
Hjortdjur har ett mycket bättre immunförsvar mot TBE än sorkar har. När en fästing biter en hjort får den nästan aldrig i sig viruset, eftersom det finns så lite av det i hjortens blod.
– Hjortarna sprider inte TBE, men de är en orsak till att det finns fler fästingar i området, säger Torgny Backman.
Backman säger att fler hjortar i förhållande till sorkar på ett område gör att TBE-risken minskar. Detta kallas för utspädningseffekten. Eftersom hjortarna är stora drar de till sig fler fästingar än en sork gör, och om fästingarna hade bitit sorkar i stället hade smittan kunnat spridas vidare.
Torgny Backman tror att TBE kan dyka upp nästan var som helst och när som helst om smittade fästingar lyckas överleva på en ny plats. Antagligen finns viruset redan i regionen.
Tar reda på smittplatsen
Anni Koivisto på Institutet för hälsa och välfärd (THL) har inte heller någon klar teori om varför fästingar som bär på TBE-viruset inte trivs i Östnyland. I fjol förekom några enstaka fall fler än tidigare år, men inte tillräckligt många för att Östnyland ska bli ett riskområde.
– Personer som har fått smittan rekommenderas att anmäla sig till smittskyddsregistret. Då kan vi intervjua personerna och på det sättet spåra den exakta smittplatsen.
Överlag har antalet fall av fästingburen hjärninflammation ökat under de senaste tio åren.
Fästingen blir snabbt vuxen
Biolog Torgny Backman säger att det bara är en tidsfråga innan också Östnyland blir ett riskområde. Fästingarna har nämligen blivit fler och det beror mycket på klimatförändringen.
– När det blir varmare går fästingarnas utveckling snabbare. I dag tar det bara två till tre år för en fästing att bli vuxen, jämfört med tre till fyra år på 1980-talet. Det gör att fler fästingar hinner föröka sig.
Backman säger att fler ägg överlever när vintrarna är mildare och kortare, vilket också bidrar till att antalet fästingar ökar.
– Viruset överförs dessutom direkt vid bettet, till skillnad från borrelia där det tar längre tid innan smittan överförs.
Rättelse: Orrar, järpar och tjädrar har ersatts med skogshöns. Rättelsen gjordes 18.2 klockan 10.12. Alla rättelser görs i enlighet med Yles etiska regler.