Upplevelser av mobbning är ungefär dubbelt så vanliga bland ungdomar som hör till en sexuell minoritet eller en könsminoritet jämfört med andra ungdomar.
Problemen har dessutom ökat de senaste åren, visar en rapport från Institutet för hälsa och välfärd.
De vanligaste formerna av mobbning är att bli kallad öknamn, att det sprids lögner, uteslutning och att man utsätts för kränkande gester och miner.
”Strider mot vår grundlag”
Institutet för hälsa och välfärds rapport granskar välbefinnandet hos elever som tillhör köns- och sexuella minoriteter i årskurserna 8 och 9 åren 2019–2025.
Enligt Isabel Flemming, verksamhetsledare för Regnbågsalliansen, har samtalsklimatet ändrat de senaste åren gentemot personer som bryter normen.
Tonen har blivit hårdare både i vardagen och på sociala medier, speciellt när det handlar om hbtqi-frågor.
– Det här strider ju faktiskt mot vår grundlag. Det är olagligt att diskriminera någon för att hen hör till en könsminoritet eller en sexuell minoritet, säger Flemming.
Trots att mobbningen ökar visar undersökningen att andelen minoritetsungdomar som är nöjda med sina liv också har ökat något de senaste fem åren.
– Många regnbågsunga känner sig lite mindre ensamma och isolerade, vilket är en väldigt bra sak, säger Flemming.
Skolor ber om hjälp
Enligt Isabel Flemming nämns orden jämställdhet och jämlikhet 74 gånger i läroplanen, men ändå finns det inte tillräckligt med resurser i skolorna att arbeta med jämställdhetsfrågor.
Fler skolor ber om hjälp av Regnbågsalliansen nu än för några år sedan.
Flemming kan inte säga om ökningen beror på att fler vet om att föreningen finns, eller om det är för att skolorna har fått upp ögonen för problemet.
Lärarna vill ha och behöver få mer kunskap om hur diskriminering av regnbågsunga ser ut.
– Vi säger ja till så gott som varenda skola som ringer, men vi är ju en liten organisation och vi har inte så stora resurser. Vi hoppas ändå att det vi gör sprider positiva ringar på vattnet.
Lärarna berättar att de har problem med olika typer av mobbning, sexuella trakasserier mot flickor och att det skriks skällsord, som till exempel ”bög”, i korridorerna.
– Det brukar kunna vara ganska många problem och det är ju svårt att lösa dem på fyrtiofem minuter. Det skulle vara fint om det fungerade så, säger Isabel Flemming.
Flemming träffar ibland lärare som upplever att det är svårare att diskutera regnbågsfrågor eller feminism i klassrummen nu än för bara fem år sedan.
Många elever vill helt enkelt inte diskutera de här ämnena.
– Vi kan ju fundera på om det beror på sociala medier, på algoritmerna eller vilka influerare man följer.
Trygga rum för gemenskap
Förutom att sprida kunskap erbjuder Regnbågsalliansen grupper för regnbågsungdomar.
Isabel Flemming säger att det finns många ungdomar som upplever sig väldigt isolerade.
De här ungdomsgrupperna gör att det finns en trygg plats där alla får vara sig själva.
Enligt Flemming kan det vara svårt för en person som lever enligt normen att förstå den som lever utanför normen.
En människa som aldrig har behövt ifrågasätta sig själv, sin identitet eller sin sexualitet måste bli medveten om sin egen position.
– Om alla lärde sig lite mer om minoriteter skulle både trakasserier och diskriminering minska, säger Isabel Flemming.