Hösten 1975 skickade Leena Lehtolainen in ett bokmanus till ett förlag. Boken hette Ja äkkiä onkin toukokuu. Leena Lehtolainen var då elva år. I maj 1976 publicerades boken. Då hade hon hunnit fylla tolv.
– Jag var så pass ung att jag inte riktigt förstod vad det betydde att bli barnboksförfattare, säger Leena Lehtolainen, när vi träffas i hennes hem i Degerby i Ingå.
Hon säger själv att hon var modig, men kanske också lite naiv när hon skickade in sitt manus.
Inspiration till sitt skrivande hade hon fått av författarna Lucy Maud Montgomery och Louisa May Alcott som skrev böcker om skrivande flickor.
Andra inspirationskällor var poeterna Saima Harmaja och Edith Södergran som båda gav ut verk i ung ålder.
Leena Lehtolainen läste massor redan som ung.
Hon läste också böcker som få vuxna orkar plöja sig genom. Det kommer fram när jag frågar hur hon i dag, 50 år senare, ser på sin debutbok.
– Man märker ju att boken är skriven av ett barn och att mina föräldrars diskussioner har påverkat vissa teman. Men man ser också att barnet Leena har läst ganska mycket, bland annat vet hon vem Natasha Rostova är, säger Leena Lehtolainen och hänvisar till Leo Tolstojs tegelstensroman Krig och fred.
Vill uppmuntra barn och unga att skriva
För att hedra Leena Lehtolainens 50-åriga författarskap, har förlaget Tammi utlyst en skrivartävling som riktar sig till barn som går i årskurs sex och sju i grundskolan.
Leena Lehtolainen har skrivit inledningsmeningen som lyder: Pihalla oli jotakin outoa (Det var något konstigt på gården).
– Sedan kan det hända vad som helst. Det kan vara ens hem, grannens gård, skolgården, en sjukhusgård eller gården till ett slott.
I tävlingen räcker det med en till tre sidor, skrivna på dator. Tävlingstiden tar slut 31 mars.
Annars är Leena Lehtolainen en vän av handskrivna texter. Hon fick sin första dagbok som sjuåring. Nu är hon inne på sin 110:e dagbok och skriver fortfarande varje dag.
– Det är bra för hjärnan att skriva för hand och kan vara en slags självterapi också. Det är en resa till ens inre, att förstå sig själv och andra människor, säger hon.
Leena Lehtolainen är känd som en uppmuntrande kollega som gärna stöttar författare i början av karriären. Hon vill sporra barn och unga att skriva.
I maj i år ger Leena Lehtolainen ut sin 42:a bok, ungdomsromanen Kissajumalan kevät.
Hon återanvänder delvis sin gamla berättelse från debutboken som gavs ut för 50 år sedan. De centrala karaktärerna Jeppe, Irre, Ille, och Rita är de samma, och de är fortfarande mellan elva och tolv år gamla, men händelserna är förlagda till nutid.
– Världen ser lite annorlunda ut med mobiltelefoner och annat.
