Det var 1980-tal när Anja Heinonen skulle föda sin son på det numera nedlagda Barnmorskeinstitutet i Helsingfors.
Förlossningen gick inte som planerat. Pojken ville inte komma ut och förlossningen påskyndades medicinskt. Under förlossningen sprack hon allvarligt – bristningen nådde ända till ändtarmen.
Trots skadans allvar försäkrade överläkaren Heinonen om att allt skulle läka. Inga bestående men, lovade han.
– Han sa att det skulle gå om, men det gjorde inte det.
Efter Svenska Yles granskning av eftervården vid förlossningsskador har närmare 140 personer varit i kontakt med oss.
Gemensamt för dem är att alla skadats i samband med förlossningen och har haft svårt att få vård för sina symtom.
Förlossningsskador kan orsaka bland annat öppenhetskänsla, urin- och avföringsproblem och smärta eller ingen känsel vid samlag.
Anja Heinonens skada gör att hon har svårt att tömma tarmen. Hon behöver dagligen använda fingrarna för att gräva ut sin avföring.
– Jag vet ingen annan som har det så här. Vi pratar inte om det här ens bland kvinnor. Det är förenat med mycket skam.
Hon vill bryta tystnaden kring hur det är att leva med en förlossningsskada.
– Det är skönt att dela med sig och känna att man kan prata om saker. Då kanske man hittar någon i samma situation och kan jämföra erfarenheter.
Skam och ett sexlöst liv
Flera andra kvinnor berättar att förlossningsskadorna har orsakat skamkänslor. En del har lidit i tiotals år med symtom de inte vågat be om hjälp för.
Läkarnas kommentarer om att underlivet sett normalt ut har också lett till att kvinnorna senare inte velat söka hjälp för sina besvär:
”Den första gynekologen som jag berättade om mina symtom för, undersökte mig och sa att hen inte hittade någonting. Efter det har jag lidit i tysthet.”
Det säger en 37-årig kvinna som har haft avföringsproblem i nästan tio år.
En 56-årig kvinna fick höra att underlivet kommer återhämta sig. Det gjorde det aldrig:
”Det är nu 25 år sedan. I åratal har jag lidit av att inte kunna träna ordentligt, av att kläderna skaver och av sexuell skam.”
Andra berättar att de inte har kunnat ha sex efter att ha fått en förlossningsskada, dels på grund av vidhetskänsla och smärta:
”Sex känns inte, jag har framfall i slidan och att bajsa är svårt eller smärtsamt. Jag upplever att mitt underliv är sönderskuret och kan erkänna saken först nu, år senare. Jag tänker inte skaffa fler barn.”
Det berättar en 34-årig kvinna. Hon säger att gynekologen som senast undersökte henne bara uppmanade henne att ha mer sex.
Några beskriver hur deras underliv förändrats efter förlossningen, vilket gjort att deras parförhållande och självbild lidit:
”Problemet påverkade främst min sexuella njutning. Sex kändes inte riktigt som någonting, och det drog ner självkänslan totalt i botten. Det påverkade min förmåga att bilda parrelationer. Vem vågar säga att känsel och njutning vid sex är viktigt även för kvinnan?”
Man pratar inte om förlossningsskador
Flera kvinnor önskar att de hade känt till riskerna innan de födde barn och är besvikna över att det inte talas öppet om de symtom som kan uppstå till följd av förlossningsskador.
För några blev Svenska Yles granskning en ögonöppnare:
”Det var chockerande att läsa om förlossningsskador och inse att det faktiskt hade gått att göra något åt saken. Alla mina symtom är en följd av förlossningar, men de har tystats ner. Jag har blivit direkt utskrattad och förringad av vården och endast fått rådet att göra knipövningar.”
Det skriver en 57-årig kvinna som lider av tarmtömningsbesvär, urinläckage och framfall.
”Jag kan inte hoppa eller plötsligt ropa med all kraft för då kissar jag på mig. Tarmtömning är ett problem, men jag har vant mig vid det. Jag har känt mig ensammast i världen”.
Det berättar en 35-årig kvinna.
”Kvinnor är värda att få veta vad som kan hända under en förlossning”
Gynekologen Kia Lampi har en privat mottagning och pratar bland annat om klimakteriebesvär och förlossningsskador i sociala medier.
Hon tar ofta emot kvinnor som drabbats av förlossningsskador och menar att det saknas vårdkedjor för kvinnor med symtom.
– Många upplever att de tas väl hand om under graviditeten och förlossningen, men efteråt handlar det bara om babyn.
Kia Lampi tror att man länge ansett att symtom ingår i kvinnans liv efter en förlossning, och att tystnaden kring förlossningsskador kan bero på att man inte vill skrämma kvinnor från att föda vaginalt.
Enligt Lampi är det viktigt att kvinnor får en förklaring till sina symtom så att de inte går runt och tänker att de själva har gjort något fel eller att de är sämre på något sätt.
– Det är bara ett faktum att vissa får skador och kvinnor är värda att få veta vad som kan hända under en förlossning.
Besviken på läkaren
Det finns hjälp att få för förlossningsskador.
Bland annat kan man med hjälp av en operation rekonstruera anatomin i bäckenbotten, vilket kan lindra symtomen.
Anja Heinonen har ändå fått höra att det inte lönar sig att operera hennes skada. Numera har hon accepterat de begränsningar som hennes symtom för med sig.
Hon åker till exempel inte på utlandsresor längre, eftersom toalettbestyren kräver tid och noggrann planering.
Mest besviken är hon på den överläkare hon träffade år 1985, som enligt henne inte tog hennes oro på allvar.
– Jag är fortfarande lite arg.
Redaktionen känner till identiteten på de människor vars citat publiceras.
I granskningen av förlossningsskador har vi haft stor nytta av de värdefulla bidrag som publiken har kommit med.
Har du idéer på andra ämnen vi borde granska? Hör av dig via formuläret.