Samu Torstis karriär började på Öjberget i Vasa i slutet av 1990-talet. Där lärde han sig åka skidor tillsammans med andra barn i Vasa skidklubb. Leken och gemenskapen var det viktigaste.
Efter otaliga träningstimmar och tävlingar i bland annat världscupen, stod han på startlinjen i tre olympiska spel i rad: Sotji 2014, Pyeongchang 2018 och Peking 2022.
Som 23-åring fick Samu Torsti uppleva sitt första OS. Träningarna med det tyska landslaget inför spelen hade gått bra och självförtroendet var på topp.
– Det var stora namn med på våra träningar. När jag märkte att jag kunde matcha mig med dem så kändes det lugnt.
Nervöst inför dopningstestet
Det största pirret inför Samu Torstis första OS orsakades inte av själva tävlingarna, utan av de potentiella dopningstesterna.
Två dagar innan avfärd till Sotji väntade han hemma hos sin tränare i Helsingfors på att kontrollanterna kanske skulle dyka upp, eller inte. Det kan man aldrig veta. Man måste vara förberedd inom en given tidsram, förklarar Torsti.
– Jag hade aldrig blivit testad tidigare, så det var nervöst. Har jag gjort allting rätt? Jag väntade och väntade, men de kom aldrig.
I Sotji låg fokus strikt på tävlingarna, och Torsti deltog inte i invigningen. Ett beslut han senare skulle ångra.
– Efteråt tänkte jag nog att, fan vad dumma vi var, det skulle ha varit jätteroligt.
Ville inte missa invigningen igen
Fyra år senare, i Sydkorea, var Samu Torsti fast besluten att inte åter missa invigningen.
Trots att Torsti var den enda finländska alpina skidåkaren i OS-byn beslöt han sig för att delta. Strax innan invigningsceremonin fick Torsti syn på Miika Koivisto, som var en av spelarna i det finska ishockeylandslaget och som han kände igen, eftersom båda kom från Vasa.
– Innan vi gick in på stadion funderade vi på vad man egentligen ska göra under en inmarsch. Så började vi bara vinka åt publiken, precis som vi sett att alla gör på tv, och filmade med våra telefoner. Det var fin stämning och jätteroligt, men det var snabbt över.
Både inför sitt första och andra vinter-OS kände Torsti sig peppad, väl förberedd och i bra form.
I samband med banbesiktningen inför sitt åk i Pyeongchang hade tränaren uppmanat honom att ta det lite försiktigt i första kurvan. Torsti var av annan åsikt.
– 'Har vi kommit hit för att ta det lugnt eller åka med full gas?' frågade jag tränaren. 'Okej, kör för fullt. Om du åker ut i skogen så kommer jag och hämtar dig', sa han. Då tänkte jag att så här ska det låta.
Men det var nära att det inte skulle ha blivit något OS för Torstis del år 2018. Några dagar efter ankomsten till OS-byn insjuknade han i influensa och sattes omedelbart i karantän.
– Jag bodde i samma lägenhet som längdskidåkarna Ristomatti Hakola och Martti Jylhä. Läkaren, som jobbade för det finska skidlandslaget, fick lite panik över att ingen annan skulle bli smittad.
Dagarna i isolering minns Torsti ändå som rätt lyxiga.
– Fyra gånger per dag kom någon och frågade hur jag mådde och vad jag ville ha att äta. Läkaren, idrottsprästen och fysioterapeuten kom och kollade att allt var bra.
Torsti återhämtade sig, kunde tävla och var nöjd med sitt lopp och sin 17:e placering.
Tredje gången blev en besvikelse
Samu Torstis tredje och sista OS i Peking 2022 gick i coronapandemins efterdyningar. Rädslan av att bli smittad i kombination med skador, ryggproblem och utmanande väderförhållanden lämnade sina spår och gjorde honom osäker i backen.
– Jag åkte ut vid femte porten, det var en stor besvikelse, minns Torsti.
Av sina med- och motgångar i OS har Torsti lärt sig mycket om sig själv och hur han fungerar i tuffa förhållanden där förväntningarna är höga.
– För en del kan nervositeten ta över i stora tävlingar. Jag insåg att jag fungerar bäst när insatserna är som störst, säger Torsti.
I dag ser han med glädje och stolthet tillbaka på sin långa karriär i den alpina världstoppen och på att ha fått representera Finland i hela tre vinter-OS.
År 2023 avslutade han sin proffskarriär men har inte lämnat idrotten och de alpina idrottsgrenarna.
Idag bor Samu Torsti i Kuusamo med fru och två barn och jobbar för tredje säsongen som chefstränare för skidgymnasiet Rukan alppikoulu och trivs bra.
Som proffsidrottare lever man i en tajt bubbla och nu känns det bra att komma ut ur den bubblan till vardagslivet, menar Torsti, som inte helt stängt dörren till eventuella OS i framtiden.
– Får se. Just nu har jag inga större målsättningar, men never say never. Kanske jag någon dag står som tränare i ett OS, säger Torsti.
Har du egna minnen och upplevelser kring OS? Minns du stunder som fick dig att jubla framför tv:n, ett oförglömligt referat eller en invigning? Har du kanske själv besökt ett OS? Vad tänker du om årets vinter-OS i Milano Cortina?
Den 21 februari mellan klockan 9.03 och 11.00 talar Kike Bertell om olympiska spelen i radioprogrammet Vega Lördag. Dela gärna med dig av dina tankar, erfarenheter och berättelser i formuläret nedan.
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!