MILANO
Finland slog Sverige med 4–1 i Lejonens andra match i Santagiulia Arena.
För första gången sedan Teemu Selänne gjorde två mål i kvartsfinalen i Nagano 1998 vann Lejonen över Tre Kronor i en OS-match med NHL-proffs.
En lika efterlängtad som övertygande seger.
Helhetsintrycket: Ett lag som spelade med hjärtat
Dagen började med rubriker om att Finlands ledande spelare i somras hade velat få in Floridatränaren Paul Maurice i det finländska båset i OS-turneringen.
Den fortsatte med den i särklass bästa insatsen Lejonen har bjudit på under eran med Antti Pennanen som förbundskapten.
Tränarrollen är trots allt bara en i mängden, framgången hänger främst på spelartruppen. Och den attityd och arbetsmoral som Finland visade upp i turneringens andra match skvallrar om att de här spelarna är beredda att göra precis allt i sin makt för att ta en OS-medalj.
Oavsett vem som står bakom spelarbänken.
Avgörandet: Bra spel i boxplay
Sverige gjorde inte ett enda mål i spel med fem mot fem, men det kunde ha blivit väldigt tajt ändå.
Tre Kronor fick spela en hel del i powerplay, och tog tidigt ut målvakten för att jaga kontakt med sex utespelare mot fem.
Men det finländska spelet i numerärt underläge var för bra för att det här skulle bli en nagelbitare i slutsekunderna. Tvärtom gjorde Finland i andra perioden ett mål med en man mindre på plan, då Erik Haula och Joel Armia grejade det skönaste finländska hockeymålet sen guldvåren 2022.
Snackisen: Tränarpendeln svängde
Antti Pennanen fick arbetsro, åtminstone tillfälligt. Rakt motsatt situation för svenska tränaren Sam Hallam.
Tre Kronors förbundskapten förlorade den taktiska kampen klart. Han valde fel målvakt, petade fel spelare och när han i tredje perioden började laborera med kedjorna blev ingenting bättre, snarare tvärtom.
”Hallam är en arrogant skithög” förklarade en svensk journalist för mig i medierummet. Vi låter svensken förbli anonym, men han är knappast den enda som tycker så, även om ordvalen i offentligheten är aningen mildare.
Utropstecknet: Visst håller Saros!
Juuse Saros kom till OS med en hel del frågetecken runt sig.
Med en räddningsprocent på under 90 den pågående NHL-säsongen, och ett rykte om sig att vara lätt att göra mål på om man bara skjuter högt var frågan om Saros är i tillräckligt bra form att kunna föra Finland till medalj.
Sverigematchen visade med besked att han håller. Finland litar på Saros, det finns inget helst tvivel kring att han står alla matcher i knockoutskedet – och antagligen mot Italien i morgon också.
Frågetecknet: Niko Mikkolas skada
Visst skulle det med förstoringsglas gå att hitta spelare som var ”bra” snarare än ”magiskt bra”, men ärligt talat förtjänar ingen finländsk spelare kritik efter den här urladdningen.
Mest illavarslande efter segern är inte bristen på klockren kemi i någon kedja, utan det faktum att Niko Mikkola tvingades utgå mot slutet. En skada på en av Finlands fyra toppbackar skulle vara ödesdiger inför resten av turneringen.
Lejonkungarna:
Tre stjärnor: Anton Lundell
För segermålet han gjorde. För baklängesmålet han hindrade genom att rensa pucken från mållinjen. För skotten han täckte. För arbetsmängden han svarade för. Många var bra, men Lundell hörde till dem som var bäst.
Två stjärnor: Esa Lindell
Drog ett jättelass. Spelade med sina 29 minuter mest av alla i Finland, gjorde fyra byten fler än någon annan Lejonspelare. Ingen finländare sköt heller mer än Lindell. Stabil, stark och solid i precis vartenda byte.
En stjärna: Mikael Granlund
Åkte runt som en vettvilling och tryckte till allt som kom i vägen. Tacklade upp Elias Pettersson i det finländska båset, ville i varje närkamp visa var skåpet ska stå. Kaptenen ledde med exempel och såg med sitt fysiska spel till att Finland fick matchen dit man ville.
Fortsättningen: Allt fokus på Sverige–Slovakien
Finland spelar mot Italien klockan 17.40 i morgon, och med all respekt för Jukka Jalonens lag, den matchen vinner Finland. Klart. Ett lag som släppte till 60 skott mot Sverige orkar inte bjuda upp till kamp i tredje matchen på fyra dagar.
Finlands slutplacering i gruppen beror därför på hur det går mellan Sverige och Slovakien på lördag klockan 13.10. Vid tre finländska poäng mot Italien gäller följande:
- Vinner Sverige över Slovakien 3–0 tar Finland hem gruppsegern och går direkt till kvartsfinal. Blir det 4–1 till Sverige fixar Finland förstaplatsen med en fyramålsseger över Italien.
- Vinner Tre Kronor över slovakerna med 5–2, 6–3, 7–4 osv blir Finland garanterat trea i gruppen och får en klurig åttondel.
- Vid precis alla andra resultat än tremålsseger för Sverige slutar Finland tvåa i gruppen, och får spänna på söndagens resultat i andra grupper för att se om det blir åttondelsfinal eller inte, men i så fall mot en överkomlig motståndare.