Sannfinländarna vill tvinga invandrare att arbeta utan lön som villkor för att få sociala stöd. Riksdagsledamoten Wille Rydman (Sannf) säger att dagens system är alltför passiverande.
Därför vill han se aktiveringsmodeller som inte, som han säger, vänjer invandrare vid att bidragen kommer till bankkontot utan att de gör något för det.
Rydman påpekar att den nuvarande regeringen också på andra sätt har ändrat på Finlands syn på utkomststödet.
Regeringen vill inte att stödet ska betalas ut oberoende av omständigheterna och inte heller om mottagaren vägrar ta emot arbete.
– Det här är särskilt viktigt vad gäller invandrare. Om invandrare som inte sedan tidigare har en anknytning till Finland blir utan arbete kan de få ännu värre sociala svårigheter än infödda finländare på grund av kulturella konflikter, och ifall deras barn inte heller blir särskilt bra integrerade i Finland, säger Wille Rydman.
Adlercreutz vill förbättra integrationen
Undervisningsminister Anders Adlercreutz som är Svenska folkpartiets ordförande tycker också att det skulle vara viktigt att få in invandrarna bättre i arbetslivet. Finland borde till exempel bli bättre på att lära ut olika språk och erbjuda annan utbildning till invandrare.
– Det är värt att fundera på alla metoder som kan förbättra känslan av delaktighet i samhället och steget in i arbetslivet.
Adlercreutz tycker ändå inte att den metod Sannfinländarna nu föreslår är särskilt lyckad, eller ens praktiskt möjlig att genomföra. Han säger att det stöd som mest skulle komma i fråga är utkomststödet.
– Det är det stöd som i praktiken alla är berättigade till. Det skulle knappast vara möjligt eller klokt att dela in människor i olika kategorier beroende på till exempel var de är födda.
Exempel från Danmark
Wille Rydman vill ta lärdom av Danmark. Han betonar att Danmark har skapat incitament för alla arbetare att ta emot arbete och gjort det lönsamt för företag att sysselsätta människor.
– De förutsätter saker och ting av invandrare och det har lett till en bättre integrering i samhället.
Adlercreutz lyfter fram att Danmark satsar märkbart mer på sysselsättningstjänster och integrationstjänster än Finland. Han tycker inte att Finland borde ta i bruk bara en del av det danska systemet.
– I stället borde vi fundera på om vi betonar rätt saker.
Adlercreutz frågar retoriskt om det verkligen är avgörande att man skickar in så många arbetsansökningar som möjligt.
I stället skulle han vilja stärka samarbetet mellan företagsvärlden och sysselsättningstjänsten, och erbjuda flexiblare utbildningsmöjligheter så de som söker jobb skulle kunna uppdatera sitt kunnande.
Svårt att förverkliga i praktiken
Adlercreutz utgår från att grundlagen inte tillåter att man sätter folk i olika kategorier på det sätt som Sannfinländarna nu vill göra med invandrarna.
Men Wille Rydman som är vice ordförande i riksdagens grundlagsutskott säger att grundlagsutskottet nyligen har gått igenom vad grundlagen egentligen stipulerar om sociala stöd.
– I grundlagen står att de som inte annars kan skaffa en utkomst är berättigade till olika bidrag. Till och med grundlagen utgår från att man först och främst själv ska skaffa sig en utkomst. Först om det inte lyckas har man rätt till utkomststöd.
Men oavsett om den tolkningen håller har den sittande regeringen så lite tid kvar vid makten att den knappast hinner få igenom sådan omfattande ny lagstiftning som skulle krävas för att tvinga invandrare som får socialstöd att arbeta gratis.
Däremot skulle tiden räcka för att förbättra integrationstjänsterna och arbetsförmedlingen. Adlercreutz bedömer ändå att statens dåliga ekonomi gör att det blir svårt att hitta de pengar som skulle krävas.
Han hoppas ändå att regeringen i förhandlingarna om nästa års statsbudget skulle kunna se över sysselsättningsläget, och särskilt ungdomsarbetslösheten.
– Den har stigit snabbt. På längre sikt kommer det att medföra enorma kostnader om vi får en generation ungdomar som inte lyckas ta det första steget in i arbetslivet.