Frivilliga brandkårister kan tvingas göra konditionstest

Dyrt och avskräckande med nya krav på dem som deltar på sin fritid, är kommentarerna till Inrikes­ministeriets förslag om konditionskrav. Men den nya generationen testas redan.

Två personer står framför en brandstation med texten "DRAGNÄSBÄCK FBK 13 VETOKANNAKSEN VPK" och en brandbil i bakgrunden.
Niklas Doktar och Marcus Westerlund är ordförande respektive kårchef för Dragnäsbäck FBK i Vasa och tror att ytterligare krav skulle försvåra medlemsrekryteringen. Bild: Kim Blåfield / Yle

Inrikesministeriet har föreslagit att även frivilliga brandkårister i framtiden ska genomgå obligatoriska konditionstest för att få åka ut på utryckning. Det handlar om att göra en rekommendation till ett krav, och förslaget har väckt en hel del diskussion inom brandkårskretsar.

Enligt Juha Virolainen på Inrikesministeriets räddningsavdelning har ministeriet kommit med det här förslaget av omsorg om de frivilliga brandkåristernas säkerhet.

Enligt Virolainen kan man undvika onödiga och sorgliga olyckor genom att dra nytta av den forskning som finns.

– Redan en allvarlig arbetsolycka är för mycket. För att inte tala om ifall det skulle uppstå en sådan situation som man till exempel haft vid skogsbränderna i Europa där brandmän rentav dött, säger Virolainen.

En korridor med röda skåp där brandhjälmar och utrustning hänger.
Bild: Kim Blåfield / Yle

FireFit-indexet används redan idag för att bedöma konditionsnivån. Indexet utgår från tre olika nivåer där den högsta används för dem som ska utföra krävande släckningsuppdrag, exempelvis rökdykning. De måste komma upp till en nivå på minst 3,0.

– Sedan har vi de medelsvåra uppdragen, uppdrag där man använder tryckluftsapparat, sysslar med röjning eller liknande, där är kraven 2,7, säger Juha Virolainen på Inrikesministeriet.

För de grundläggande uppdragen är rekommendationen idag att man ska uppnå nivå 2,0 och enligt Virolainen handlar utredningen om ifall man ska ändra rekommendationen till ett absolut krav som inte bara ska gälla yrkesbrandmännen, utan även frivilliga brandkårister.

Enligt räddningschef Dan Gref på Österbottens välfärdsområde har välfärdsområdet i sitt utlåtande till ministeriet skrivit att gränsen på 2,0 hellre ska vara en rekommendation än ett krav.

– Samtidigt har vi tagit i beaktande mängden frivilliga som finns här och vilken kostnad det skulle bli för oss att börja ordna FireFit-tester, läkarundersökningar och hälsogranskningar för alla. Det är fråga om hundratusentals euro, säger Gref.

Inrikesministeriet: Handlar om en kartläggning

Gref säger också att man på välfärdsområdet är medveten om hur viktiga de frivilliga brandkåristerna är och att nya krav kan leda till att det blir brist på frivilliga.

– Det är kostnadseffektivt och det är jätteviktigt att snabbt få ut hjälp på området. Vi ser nog gärna att vi har möjlighet att hålla kvar alla våra brandkårister i verksamheten för att kunna hjälpa befolkningen på området.

Beredskapschef Dan Gref vid dörren till brandstationens egna befolkningsskydd.
Räddningschef Dan Gref vill att välfärdsområdet ska få hålla kvar alla sina frivilliga brandkårister. Bild: Jarkko Heikkinen / Yle

Den slutliga versionen av anvisningen om funktionsförmåga har ännu inte godkänts. Enligt Juha Virolainen är syftet med utredningen att klarlägga den gemensamma viljan inom branschen.

För tillfället går Inrikesministeriet igenom de utlåtanden som kommit in från olika håll. Innehållet, kravnivåerna och tillämpningen av anvisningen preciseras först efter att remissvaren har analyserats.

Ytterligare krav kan skrämma bort frivilliga

Marcus Westerlund är kårchef på Dragnäsbäck frivilliga brandkår i Vasa och skulle hellre vilja att de verkliga behoven utreddes ordentligt innan det kommer ett sådant här krav.

– Sett till statistiken har jag inte sett att en hel del avtalsbrandmän skulle ha orsakat olyckor, skadats eller omkommit i tjänsten, säger Westerlund.

Både han och föreningens ordförande Niklas Doktar upplever att det har blivit svårare att rekrytera medlemmar och att färre människor upplever sig ha tid att engagera sig i samhällsnyttig verksamhet.

– Allt extra vi gör som tar tid, tester eller olika krav, betyder att den här verksamheten kräver ännu mer av vår fritid, säger Doktar.

En man i mörk tröja, blåa jeans och bruna skor går genom en korridor med röda skåp där brandhjälmar och utrustning hänger.
Att vara aktiv inom frivilliga brandkåren är snarare en livsstil än en hobby. Fler tester som ska göras tar ännu mer av de aktivas fritid, säger Dragnäsbäck FBK:s ordförande Niklas Doktar. Bild: Kim Blåfield / Yle

Niklas Doktar vill också lyfta fram att det inte bara är konditionen som är avgörande utan att det krävs en helhetsbedömning.

– Det handlar om hur du har deltagit i olika utbildningar och övningar och vad du har för hälsa, både den fysiska och psykiska avgör, säger Doktar.

En förändring som ändå kommer att ske med tiden

Mats Lindh är vice ordförande och enhetschef i Terjärv frivilliga brandkår. Han har varit aktiv inom FBK i närmare femtio år och tror egentligen att konditionstesterna kommer att bli en accepterad del av FBK-verksamheten med tiden.

Redan i nuläget ingår konditionstesterna i räddningsinstitutets nya utbildningsplan för alla som ska gå grundkursen eller vidareutbildning.

– Jag tror också att det här är en inställningssak. Den yngre generationen som börjar med det här, där kommer det att komma naturligt. Den äldre generationen kanske helt naturligt känner sig lite skeptisk, säger Lindh.

Mats Lindh och Tommy Roos.
Mats Lindh från Terjärv FBK och Tommy Roos från Österbottens välfärdsområde sysslar båda med brandförsvar och räddningsverksamhet, men den ena på frivillig basis och den andra som yrkesbrandman. Bild: Klosse Wistbacka / Yle

Lindh tycker inte heller att konditionstesten varit något hinder när de värvat nya medlemmar.

– När vi har rekryterat nya har vi sagt åt dem att det här är det som gäller och det har inte varit några problem.

Men både Mats Lindh och Tommy Roos, som är tf brandförman vid Österbottens välfärdsområde, understryker att alla som åker ut på larm inom den frivilliga brandkårsverksamheten är viktiga och att det finns många uppgifter att utföra.

– Vi behöver sådana som kör de stora bilarna, vi behöver sådana som kan kan fungera som gruppledare, vi behöver olika stödfunktioner. Men sedan har vi också de här krävande uppdragen och där är det viktigt att att vi också har folk ute på landsbygden som kan gå in och rökdyka, att vi har folk som kan rädda från vatten och sådana saker, säger Roos.