På onsdagen blev det klart att Wille Rydman tar över posten som sannfinländsk social- och hälsovårdsminister efter att partikamraten Kaisa Juuso beslöt att avgå för en vecka sedan.
Det kan kännas överraskande med tanke på att Rydman inte är känd som vårdpolitiker, utan snarare profilerat sig i frågor om ekonomi och invandring.
Men ur sannfinländskt perspektiv är den före detta näringsministern som klippt och skuren för uppdraget.
Kunskap om vården var ingen merit
Vanligtvis är expertis inom ministerportföljens område en merit när en politiker ska utses till minister.
I spekulationerna fanns det också flera sannfinländare med praktisk erfarenhet av vårdbranschen, till exempel Arja Juvonen från Nyland samt Pia Sillanpää och Minna Reijonen som alla sitter i social- och hälsovårdsutskottet.
Men den här gången var det inte vårdexpertisen som avgjorde. Den högsta meriten ansågs vara ministererfarenhet. Rydman satt som näringsminister i två år, vilket höjde honom till toppkandidat.
I den sannfinländska gruppen är det bara Rydman och Vilhelm Junnila som uppfyller det kravet. Junnila tvingades däremot avgå från sin post på grund av kopplingar till extremhögern.
Inte heller Rydman är fläckfri. Han stängdes ut ur Samlingspartiet efter anklagelser om opassande beteende mot unga kvinnor.
I Sannfinländarna togs han i stället emot med öppna armar och utsågs till näringsminister efter Junnilas avgång. Därtill överlevde han två separata förtroendeomröstningar som väcktes på grund av hans förflutna.
Nu sågs Rydmans förmåga att överleva skandaler som hans högsta merit.
Partiledare Riikka Purra berömde Rydman för hans förmåga att hantera svåra situationer och såg det som ett tecken på att han har vad som krävs för den politiskt svåra posten.
Där Juuso föll kan Rydman glänsa
Den tidigare ministern Kaisa Juuso kämpade sig fram genom otaliga nedskärningsbeslut i nästan tre års tid. Belastningen syntes i ett flertal sjukskrivningar och under hätska utfrågningar från oppositionen i plenisalen.
Den sista droppen verkade vara det enorma sparkavet inom socialvården, som ansetts vara omöjlig att skära i utan att äventyra servicen.
Förra veckan blev det klart att Juusos arbetsgrupp endast lyckats skrapa ihop hälften av summan. Kort därefter kastade hon in handduken.
Juusos politiska karriär kan därmed vara över. Väljarna hemma i Lapplands valkrets röstade på en vårdpolitiker som lovade höja personalens löner, men i stället förlorade de en del av sin specialistvård.
Därför är vårdportföljen den tyngsta
Till och med statsministern har kallat social- och hälsovårdsportföljen för en av regeringens tyngsta.
Trots att sparkraven som landar på social- och hälsovårdsministerns bord kommer från finansministeriet, verkar det vara social- och hälsovårdsministern som får betala det högsta politiska priset för de impopulära besluten.
Det priset var partiledningen villig att låta Kaisa Juuso betala för att driva igenom sina finanspolitiska mål.
Efter nedskärningar i sjukhusnätet, vårdgarantin och tredje sektorns organisationer ska den nya vårdministern söka efter ytterligare hundratals miljoner euro till från social- och hälsovården för att nå de överenskomna sparmålen.
Det uppdraget tog Wille Rydman självsäkert emot under gårdagens presskonferens.
Rydman är exakt rätt person för jobbet
Att ett år inför riksdagsvalet ta sig an uppdraget att skära ytterligare i vården kan närmast beskrivas som ett politiskt självmordsuppdrag.
Men Wille Rydman visar överhuvudtaget ingen rädsla. Han ser fram emot att ro i land de besparingar som krävs för att regeringen ska uppnå sina sparmål.
Han ställs knappast inför samma grad av samvetskval som sjukskötaren Kaisa Juuso gjorde och i hans valkrets Helsingfors är vårdfinanserna i betydligt bättre skick än i Lappland.
Krasst sagt finns det också en risk att kvinnliga politiker straffas hårdare av väljarna för nedskärningar inom vården än manliga politiker.
Därför kan man säga att Wille Rydman är perfekt för uppdraget. Han har ingen personlig vårdetik att brottas med, och hans väljare har inte röstat på honom för att han ska rädda vården på glesbygden.
Sofia Kajander är politikreporter på Svenska Yle och bevakar inhemsk politik både i och utanför riksdagen.
