VAL DI FIEMME
Det finländska OS-äventyret i nordisk kombination fick till slut paradoxala drag.
Förra veckan hade Eero Hirvonen svårt att sätta ord på sin långa resa till ett OS-brons. Efter att precis ha åkt i mål som silvermedaljör i dagens lagtävling sågs en spontan besvikelse i hans ansikte.
– Det känns nog lite tokigt att nästan gräma sig över att inte ha gjort det bättre, skrattar Hirvonen.
Snart omfamnades han av lagkamraten Ilkka Herola. Samtidigt hittade mungiporna uppåt, trots spurtförlusten mot Norges trefaldiga guldmedaljör Jens Lurås Oftebro.
– Jag är jättestolt över Eero. Jens är jättetuff oavsett förhållanden. Vi kan vara nöjda med silvret, intygar Herola.
Herola svor efter mållinjen
Herola hade själv gjort sitt försök till ryck under sin avslutning mot Andreas Skoglund. Ankarsträckan kom ändå att bli en spurtduell – och när duellen var avgjord släppe Herola en svordom som hördes i Yles tv-sändning.
– Sista sträckan såg jobbig ut, jag var inte avundsjuk. Guldet var nära, Eero gjorde det spännande, fortsätter Herola.
I ärlighetens namn såg varje sträcka jobbig ut. Det ymniga snöfallet gjorde banan extremt trögkörd.
Bakom tätduon trillade Österrike, Tyskland och Japan ur guldkampen i tur och ordning.
– Det var svårt att ta några beslut på banan, man såg ingenting. Snarare handlade det om att reagera på det som hände framför en, berättar Herola.
Borde Hirvonen ha satsat mot guld tidigare?
För Oftebro blev det storslam i Val di Fiemme med guld på alla distanser. Hirvonen var den som sist och slutligen var närmast att utmana norrmannen om guldet.
Hirvonen funderar om det är något han hade kunnat göra annorlunda i dag.
– Man undrar ju hur trött Jens var. I den sista stigningen åkte vi långsamt. Där hade jag kunnat testa honom, den backen har jag ändå varit stark i här.
Medaljerna är avgjorda och frågan högst spekulativ – men vi låter Oftebro svara ändå.
Hur trött var du i sista stigningen?
– Jag var inte så sliten. Men jag kunde inte åka fortare än så där, snön var så lös. Eero hade säkert kunnat få en lucka ifall han hade satsat, svarar Oftebro.
Hirvonen:
– Viljan att vinna var stor men motståndet var tufft, jag räckte inte till. Det hade kunnat sluta så här oavsett förhållanden.
Total succé
Den kombinerade medaljsuccén är över all förväntan. Att ta in det skedda var svårt ännu efter den tredje blåvita medaljceremonin i nordisk kombination.
– På förhand kunde vi inte ens drömma om att det skulle bli tre medaljer för oss. Det är svårt att begripa, konstaterar Hirvonen.
Efter varsitt individuellt brons var ett gemensamt silver något ännu häftigare.
– Vi har fått göra fina saker tillsammans tidigare, och det här ingår i den kategorin.
– Det här var något som saknades. Nu undrar man om det är något alls som saknas, skrattar Herola.