Den finanspolitiska parlamentariska arbetsgruppen har få kanske hört talas om.
Mer känt är väl det folkliga namnet: skuldbromsarbetsgruppen.
Det folkliga namnet avslöjar tillräckligt bra vad arbetsgruppens största uppgift är, nämligen att få staten att kraftigt skära ner på sin skuldtagning.
Målet för nästa regeringsperiod är att budgetunderskottet minskas till mellan 2 och 2,5 procent av bnp, vilket skulle kräva att man anpassar utgifterna med mellan 8 och 11 miljarder euro beroende på hur ekonomin växer.
Den exakta summan ska gruppen slå fast i december.
Gruppen är nu sällsynt enig och överenskommelsen är unik i finländsk politisk historia, säger både ordförande Ville Valkonen (Saml) och viceordförande Joona Räsänen (SDP).
Oppositionen kräver effektivare anpassningspolitik
Men det finns sprickor i fasaden.
Centern och SDP började redan under presskonferensen skälla ut regeringen för att den inte lyckas nå sina sparmål.
Jo, du läste rätt, oppositionen kräver att regeringen anpassar mer effektivt.
Om Petteri Orpos regering inte lyckas nå sina mål tvingas nästa regering, där SDP högst antagligen sitter, föra en ännu hårdare politik för att nå skuldbromsmålet.
Sannfinländarna kör sitt eget spefulla race
En annan spricka, eller kanske rättare sagt skönhetsfläck, i överenskommelsen är Sannfinländarna.
Riksdagsgruppens ordförande Jani Mäkelä använde sitt anförande till att smäda oppositionspartierna på ett närapå hånfullt sätt.
”Ni som skriker i högan sky varje gång vi ska spara tio miljoner, hur ska ni klara av att binda er till över 8 miljarder?”, sa Mäkelä med en pik till de kolleger som han för bara några dagar sedan hade samarbetat och kommit överens med.
Vänsterförbundet vill välja själv
Den största sprickan är ändå att Vänsterförbundet inte gick med i överenskommelsen.
För VF skulle målet att minska på budgetunderskottet ha dugt på lång sikt, men när det gällde att skriva under hur mycket nästa regering ska bromsa in skuldtagningen slog partiet bakut.
Partiledningen har redan i flera dagar fått förklara att de inte vill skriva under någon exakt summa för nästa regeringsperiod, inte ännu.
Och hursomhelst är summan som de andra nu kommit överens om för stor.
Det här ger Vänsterförbundet fria händer i två aspekter.
Dels kan VF kritisera de andra partierna för att ha slagit fast ett alltför drakoniskt sparmål, om det senare visar sig att man kunde ha bromsat skuldtagningen med mindre.
Dels kan VF hålla inne med sina egna siffror. Man kan låta valprogrammet styra det egna anpassningsbehovet, i stället för tvärtom.
De andra partierna måste anpassa sitt valprogram enligt den överenskommelsen som de nu skrivit under.
Sossarna sura på kamraterna till vänster
Det här är något som grämer bakom kulisserna, speciellt inom SDP och i synnerhet bland de socialdemokrater som ekonomiskt sett står till vänster om partiets mittfåra.
VF flyttar på målstolparna, hördes en bitter socialdemokratisk riksdagsledamot muttra i veckan.
VF har nämligen tidigare sagt att man godkänner EU:s finanspolitiska regler. Finland är just nu under uppsikt av EU-kommissionen för att vårt budgetunderskott är så stort.
Dagens överenskommelse skiljer sig inte nämnvärt från EU:s regler vad gäller summorna, men VF vill stanna utanför ändå.
Valdebatterna kan bli hetare
Skuldbromsöverenskommelsen skulle sätta stopp för allehanda köpslående under riksdagsvalet om hur mycket nästa regering måste spara.
Det betyder inte alls att debatterna blir lamare och mer kraftlösa, det kan hända att det snarare blir tvärtom.
Nu kommer partierna att nagelfara varandras vallöften och genast skrika till när de hittar spar- eller skatteförslag som inte stämmer överens med räkningarna.
Och lita på att det blir svårare att inkludera alla slags ”framtidsinvesteringar” med dynamiska effekter i sina valprogram inför valet 2027, på gott och ont.
Freddi Wahlström är politikreporter och följer bland annat rikspolitiken.