Dan Kullman är drivningsförman för Österbottens skogsvårdsförening och han tar ut oss till en skog i Vassor i Korsholm där vi får följa med hans arbete. Men vad gör egentligen en drivningsförman?
– Drivningsförmannen har hand om avverkningsmaskiner och avverkningskedjor, förklarar Dan.
– En kedja består av en avverkningsmaskin, en så kallad skördare, som kommer först och gallrar som på det här vindfallet. Sedan kommer en skotare som kör ut virket till vägkanten. Efter det tar jag hand om transporten med en virkesbil till fabriken.
I dag är det dags för en efterkontroll.
– Jag kollar om vi har fått bort alla vindfall från det här objektet i Vassor. Jag kollar också hur det ser ut i skogen efter avverkningar. Hur är spårbildningen efter maskinerna? Här ser det jättebra ut. Maskinerna har nästan inte sjunkit något alls. Vi har en supertjäle här.
– Här har de till exempel kört på isen över ett dike och det har hållit. På det här objektet har det alltså varit jättefina förhållanden. Det är en supervinter just nu.
– Om vi var här på sommaren skulle det vara ganska blött med olika kärrsvackor som är svaga sommartid. Men nu är de jättebra frusna.
På alla finkorniga marker, gälar, gyttjor, leror och kärrmarker där du annars lätt sjunker femtio eller sextio centimeter med maskinerna sommartid, med fula spår och rotskador som följd, kör du gladeligen på med den här supertjälen.
Dan Kullman, drivningsförman
Skogen vi befinner oss i är en tallskog med inslag av gran som är cirka fyrtio år gammal. Den hade gallrats för tre år sedan och var därför extra känslig för vindfall. Det tar nämligen fem till sex år tills en gallrad skog fått tillräckligt med rotfäste igen efter en gallring.
Fastän skogen bara är medelålders är den ganska fin. Det vittnar också spåren som vi hittar i den färska snön om.
Vi ser spår efter ett rävpar som säkert har varit i parningsfarten den här tiden på året. Vi hittar också färska spår efter ett lodjur som har lunkat genom skogen.
Besvärliga skogar
Men det som gäller för den skog vi besöker gäller inte för alla skogar, berättar Kullman.
– Just i dessa dagar är vi ute på myrar. Där har det blivit en konstig effekt. Du har ett tunt snöskikt på ung och ganska luftig torv. Där bildas någonting som kan liknas vid ett styroxskikt. Och fastän det har varit superkallt ganska länge betyder det inte att det frusit tillräckligt för att bära maskinerna.
Kullman förklarar varför maskinerna sjunker in under sådana förhållanden.
– Ovanpå finns det som skidåkare skulle beteckna som torrsnö. När du trycker till den här snön med skogsmaskinernas band smulas den sönder och blandas med torven. Det hela blir till en torr gegga som inte kan bära någonting. Det har inte frusit tillräckligt eftersom myrarna varit så torra när vattnet har dragit sig undan i det långa och kalla uppehållsvädret. Där har vi spännande dagar.
Hoppas på fredagsmys
– Min förhoppning är att de maskinkedjor som är ute på myrarna hinner med veckans jobb, säger Dan med en liten suck.
– Så att vi får ut virket från myrarna till vägkanten och maskinerna står torrskodda på stadig mark och jag kan pusta ut när jag sätter mig på bastulaven på fredagskvällen och tar fredagsbastun.
Men det är långt ifrån säkert.
– När jag var ute och gick efter en maskin i går kände jag gungningarna och vibrationerna i marken. Skördaren sjönk lite på en en och en halv meters yta. Det är inte så farligt ännu. Men sjunker du på en fem, sex meters yta är det kaputt. Då står en maskin som kostar en halv miljon nersjunken i mossan och du måste se dig om efter en grävmaskin för att hämta upp den.
– Tyvärr måste det här jobbet göras nu. Det är bara den här tiden på året man har en chans att få ut virket med hjälp av maskiner med extra breda band. Och kan hoppas att skördaren pressar ihop ytorna tillräckligt mycket så att det fryser ordentligt och skotarna som ska köras flera gångar i samma spår får ut virket.
En omväxlande vinter
Vintern började ju inte så bra med varma och blöta förhållanden fram till årsskiftet.
– Men där hade vi tur, säger Dan Kullman.
– Det sammanföll med ett marknadsläge som var lämpligt – det var inte så bra sug efter virke. Det synkade otroligt bra på nåt märkligt sätt.
Sedan kom stormen Hannes.
– Man kan ju aldrig säga att en storm är positiv, suckar Dan.
– Det var jättetråkigt att det inte var tillräckligt bra tjäle i marken när stormen drog fram. Träden bara välte. Framför allt på lite blötare ställen där träden har aningen svagare rotsystem.
Stormen har gallrat lite till.
Dan Kullman, drivningsförman
– Men det var ändå positivt att vi sedan fick en sådan pangvinter att vi kan sköta om de här stormfällena. Och dessutom har vi varit lite lyckligare lottade i Vasaregionen. Här har vi sporadiska skador jämfört med norra Svenska Österbotten och Kristinestadsregionen.
Svårt menföre
Även om allt är frid och fröjd i dagsläget finns det ändå orosmoln vid horisonten.
– Om vi nu får en varm period som i fjol får vi så småningom sakta ner verksamheten. Vi börjar med att sluta avverkningarna och senare fjärrtransporterna, spår Kullman.
– Det blir säkert dåligt före på vägarna.Vi vet redan nu att vi står inför ett svårt förfall i vår på grusvägar, villavägar och skogsvägar här i regionen när all den här tjälen i vägarna ska smälta bort.