För de allra flesta ersätts barndomens cowboylekar av studier, jobb och familjeliv. Men det finns faktiskt de som för ett veckoslut eller två bryter sig ut ur ekorrhjulet och blir en tvättäkta cowboy. En av dem är österbottningen Pontus Fred.
– Det är ju ett rollspel. Man drar på sig de här kläderna och bootsen. Då känns det i kroppen att nu är jag i den här karaktären.
Till vardags jobbar Pontus Fred med it och skytteträning, men vissa helger blir han den hjälpsamma, men lite tillbakadragna cowboyen Magpie Freddie.
Till saken hör nämligen att alla som är medlemmar i Classic Old Western Society har ett eget cowboynamn som man håller fast vid.
– Jag vill vara en arbetsmyra och cowboy som stretar där ute bland hjordarna.
När Pontus tar på sig sin outfit blir han den introverta ensamvargen Magpie Freddie. Visst finns det mycket av Pontus i Freddies gestalt, men rollkaraktären tillåter honom också att ta ut svängarna med ett uppdiktat livsöde om en finlandssvensk man från Södra Vallgrund som vid 1800-talets mitt åker till USA för att pröva lyckan.
– Där började jag som pälsjägare, hankade mig fram och blev småningom cowboy. Till slut blev jag sheriff och kunde sitta i saloonen och spela kort.
Krutrök och kamratskap
Bakgrundshistorien och inlevelsen är viktig, men minst lika betydelsefull är själva skjutandet för Pontus Fred. Tillsammans med likasinnade deltar han i Cowboy Action Shooting-tävlingar (westernskytte) som arrangeras av föreningen Classic Old Western Society of Finland ett par gånger om året.
Det handlar om att träffa prick och vara snabb, men i lika hög grad handlar det om att umgås avslappnat vid lägerelden när dagens olika tävlingsmoment är avklarade, säger föreningens ordförande Pasi Anias, alias Anacletus Sims.
– Vid lägerelden behöver man inte tänka på sitt jobb eller på det världspolitiska läget. Där får man vistas i stunden och kan för ett ögonblick glömma sitt vardagsjag.
Det handlar alltså inte enbart om att skjuta prick. Den sociala dimensionen är minst lika viktig som själva tävlandet.
– Lugnet och sammanhållningen skapar en trygg zon. Här kan man känna sig fri och vid behov diskutera bekymmer och problem ur vardagslivet, tillägger Pasi Anias.
Eftersom alla har ett alias sker dessutom en social utjämning. Här spelar inte bakgrund, yrke, förmögenhet eller politiska åsikter längre någon roll. Här befinner sig alla på samma startstreck.
– Inte ens som ordförande vet jag med säkerhet vad våra medlemmar jobbar med till vardags.
Historia och Hollywood
Pasi Anias medger att det finns folk som tycker att cowboyentusiasterna är lite galna, fast på ett glatt och ganska harmlöst sätt. Under träffarna klär man upp sig och levandegör ett stycke amerikansk historia.
En del av medlemmarna utgår från en faktisk historia och eftersträvar en autenticitet i både klädsel och vapen, medan andra anammar influenser från den legendariska Vilda Västern som Hollywood i hög grad format.
– Många söker sig mot något mer genuint, medan andra kör den där B-Västern stilen fullt ut, säger Pontus Fred som själv föredrar en mer autentisk stil.
Oberoende av tillvägagångssätt och ambitionsnivå är alla välkomna. Cowboy-träffarna lockar till sig en brokig skara människor som alla är intresserade av Vilda Västern, men som var och en kanske drivs av helt olika motiv.
Någon intresserar sig enbart för skjutandet och gamla vapen, någon annan vill grotta ner sig i detaljer kring olika historiska händelser. Den händiga kan sy sin egen cowboydräkt och den blyga för en stund anta rollen som en myndig sheriff.
– Det är väl där som poängen ligger, att det inte är strängt. Vi är där för att ha roligt tillsammans. I slutändan är vi nog alla bra på någonting, säger Pontus Fred.
