I kommentarsfältet flödar hyllningarna: The definition of beauty is her. Hon är definitionen av skönhet.
Grejen är bara att någon ”hon” inte finns på riktigt.
Nia Noir är en av de otaliga AI-genererade influerare som tagit över Tiktok och Instagram.
Hon har kallats världens vackraste flicka, men det hennes skapare sysslar med är att kopiera andra kända (och riktiga) influerare som Tatiana Kaer och Janice Rivera.
”De har bara gjort mig svart”, säger en annan influerare uppgivet på sin video.
Har du sett en av dem, dyker det snart upp en hel hord i ditt flöde. Också i Finland har vi en version i AI-influeraren Milla Sofia.
Gemensamt för dessa AI-tjejer är att deras konton växer snabbt, Nia Noir har fått miljontals följare på ett par månader. Algoritmerna göder en ”skönhet” som inte kräver mat, sömn eller rättigheter.
”Det är ju inte ens meningen att en människa ska vara perfekt”, konstaterar min 11-åring. Hon genomskådar det oäkta i Nia Noir på momangen. Den själlösa blicken.
Hur är det då möjligt att så många vuxna inte verkar göra det? Eller inte verkar bry sig?
En laglös lekplats
Vi har just börjat vänja oss vid att influerare säljer åsikter mot betalning av företagen.
Men med AI-influerarna når vi en ny nivå av plagiat. Vi pratar om en marknad där vem som helst nu kan få sitt innehåll och utseende stulet, omgjort och paketerat som en ny produkt – helt utan konsekvenser.
Trots att plattformar som Meta hävdar att de stänger av konton som inte märker ut AI-innehåll, ser vi dagligen hur de misslyckas.
Nia Noirs konto stängdes ner kortvarigt, men är nu tillbaka. På en direkt fråga svarar ”hon” att hon självklart inte är AI.
I en tid där folk till och med gifter sig med AI-botar är det kanske inte märkligt att dessa AI-influerare dyker upp.
Syftet med konton som Nia Noir är att leda vidare till betalsajter som Onlyfans eller på andra sätt tjäna pengar på innehåll som bygger på videor man stulit av andra.
Avatarskaparna kan sälja lite vad som helst närsomhelst, utan att behöva betala en enda euro i lön.
Botox, fillers, filter: Skönhetskapitalets backlash
Människor har i alla tider beundrat fiktiva karaktärer. Paradoxalt nog sägs dessa digitala sagofigurer kunna minska den sociala pressen: tesen är att vi känner mindre avundsjuka när vi vet att skönheten inte är äkta.
Problemet är att folk faktiskt inte alltid vet.
Botox. Fillers. Filter. Det blir allt svårare att skilja algoritmen från den redan manipulerade ”äkta” varan.
Skönhetsindustrin har i decennier tjänat miljarder på att intala oss att våra ansikten är fulla av fel som behöver åtgärdas.
Användningen av botox och fillers har exploderat, influerare har normaliserat dem, så att det blivit ”så där man ska se ut”. Det är som en ny form av ätstörning, där den som lider av det aldrig är riktigt nöjd.
Men hur ska en levande människa kunna spegla sig mot något som inte ens är verkligt?
Versionen som aldrig kräver löneförhöjning
När Tilly Norwood, den första AI-skådespelaren, lanserades hösten 2025 följde en hätsk debatt i Hollywood. Hon blev symbolen för skådespelarnas mardröm: att ersättas av en AI- kopia som aldrig åldras eller kräver något.
Skaparen bakom AI-avataren ”Carrie” skriver det rakt ut, att hen byggde henne på 45 minuter för att slippa stå framför kameran själv. Målet är att massproducera innehåll utan att bränna ut sig själv.
När modemagasinet Vogue i augusti publicerade den första AI-genererade toppmodellen skickade det en tydlig signal: Modevärlden backar nu från 2010-talets viktiga framsteg kring inkludering av trans-, hijab- och plusmodeller.
Varför anställa plusmodeller eller visa representation när man kan generera en ”perfekt” och foglig AI-version?
Argumentet är att de inte kan må dåligt. Att de sparar riktiga kvinnor från hatet och pressen. Men i stället för att städa upp i en giftig bransch, byter man bara ut offren mot robotar som inte kan gråta?
Som tur är växer också en motrörelse där finnar, skitigt hår och rynkor är bevis på att man är äkta vara
För generationer före mig var kvinnans viktigaste kapital ofta skönhet. Feminismen arbetade hårt för att bevisa att en kvinna är oändligt mycket mer än sin yta.
Nu verkar vi ha backat bandet till ruta ett, eller ännu längre. När AI-modeller som Nia Noir får växa, raderar vi det mänskliga.
Vi såg en glimt av det absurda i Kina nyligen, när en livestreamares skönhetsfilter havererade mitt i sändning och blottade människan bakom masken. Hon rapporteras ha förlorat 140 000 följare på ett ögonblick.
Felet med att vara felfri
Är det här verkligen något nytt, eller bara samma gamla kvinnohat i en snabbare processor? För ja, det verkar gälla främst kvinnor.
Genom att ersätta dem med felfria kopior flyttar vi inte bara på problemet. Vi har gått från att redigera bort ”fel” på riktiga människor till att radera människan helt och hållet.
Som tur är växer också en motrörelse där finnar, skitigt hår och rynkor är bevis på att man är äkta vara. Det som inte är perfekt med oss är i själva verket det som formar oss till de vi är, visar de berättelser vi bär på.
När konton som ”White mom black son”, ännu en serie AI-genererade karaktärer, börjar generera bilder med akne och tandställning vid sidan av de glansbildssköna videorna, inser man att programmerarna redan har fattat grejen. De tränar nu sina AI-modeller att härma det ”operfekta” bara för att sälja in en falsk äkthet.
Jenny Jägerhorn är kulturjournalist som bevakar olika kulturella fenomen och händelser.