Det skulle vara värt en undersökning hur mycket det svenska bandet Kent har påverkat finländarna.
Ta till exempel författaren Kaisu Tuokko som är aktuell med sin andra deckare Yksin som kom ut 2024 på finska och nu också i den svenska översättningen. Det är hennes andra deckare. Den första, Kosto, heter Hämnden i Kristinestad och den andra fick titeln Ensam i Kristinestad.
Det är alltså Kristinestad som gäller. Och Kent, som är Tuokkos favoritband, får man väl säga. Första boken började med ett Kent-citat och andra boken likaså.
Andra boken slutar också med ett Kent-citat, ur låten Var är vi nu?: ”Så var är vi nu / Så var är vi nu i dag / Är det någon här som ser en väg tillbaka / Vad du betyder för mig / Vad jag betyder för dig / Vad vi betyder för varandra”.
Det ska sägas med detsamma: Kent och Kristinestad passar väl ihop. Kents melodiska musik och de vemodiga texterna förmedlar en känsla som den krympande staden Kristinestad med sina smala knastriga grusgränder och sitt slitna yttre matchar mer än väl.
Mera grått än grönt
Tiden har stått stilla och framtiden rusat iväg. Så här känns det också när man läser Ensam i Kristinestad. Även om det är juni och stadens trädgårdar och gator har klätts i ett prunkande grönt och allt skulle vara bäddat för en färgsprakande akvarell, väljer Tuokko grisaille-stilen för sitt porträtt av staden och människorna.
Grisaille är en konstnärlig teknik och stil som använder nyanser av grått, svart och vitt för att skapa bilder. Det här gör att man får mera en känsla av ljus, skugga, form och textur snarare än färgens mättnad. Grisaille ger ett lugnt och tidlöst intryck som klär Finlands enda stad som tillhör Cittaslow-nätverket.
Människorna som tar sig an att reda upp mord och dödsvållande i Kristinestad känner vi igen från första boken. Det är å ena sidan Bergholm, Bäckström, Björklund och de andra kollegorna på polisen i Kristinestad och å andra sidan lokalblaskan Suupohjan Kaikus (Sydösterbottens eko) stjärnreporter Eevi Manner som försöker få klarhet i vad som kan ha hänt mor och dotter Hildur och Orvokki Mauronen?
Modern hittades utmärglad och död på Kvarnberget och dottern någon dag senare döende i deras hus på Västra Långgatan vid foten av berget. Huset har blivit genomsökt på jakt efter gud vet vad. Det konstiga med huset är att det finns ett rum i källaren som är som en kopia av sovrummet i övre våningen. Bara mörkare, enklare, billigare.
Det tar en tid innan polisen har rett ut vem de två döda är. Och det är faktiskt Eevi Manner som får det avgörande tipset. Hon har ett gemensamt förflutet med utredningsledaren Mats Bergholm och de två hjälper varandra i sina respektive arbeten.
Det visar sig i alla fall att Orvokki hade tagit hand om sin gamla (och rika) mor från Vasa efter att hon hade blivit demenssjuk. Antingen ville hon hjälpa till, hon jobbar själv på äldrevården i Kristinestad, eller så var hon ute efter moderns icke obetydliga förmögenhet.
Hur som haver blev det hela inte så bra. Varken det ena eller det andra. När modern hittades var hon svårt undernärd och pengarna hjälpte dottern föga eftersom hon dog samtidigt med henne.
Kaisu Tuokko väver här skickligt in de verkliga bristerna i äldrevården i Kristinestad som uppdagades för några år sedan och ledde till stora rubriker. Dåvarande och numera stängda Ulrikahemmet var säkert ett slags förebild för bokens Herttakoti.
Men hur dog de här två damerna och vilka kunde vara ansvariga för deras död? Det utkristalliserar sig så småningom och spåren är att finna i både Kristinestad och Vasa. Det visar sig att några knarklangare hade fått hum om att det kunde finnas pengar i kvinnornas hem.
En av de misstänkta är bror till utredningsledaren Bergholm med resultatet att han måste förklara sig jävig. Men han fortsätter att leta efter sin bror med Eevi Manners benägna hjälp.
Chick krim?
Där har ni fallet i ett nötskal. Utöver själva fallet bjuder Tuokkos berättelse på en mängd mellanmänskliga förvecklingar och kuckelimuckel. Eevi och Mats hade varit ett par när de var unga. Och de är fortfarande förälskade i varandra.
Mats har lämnat sin Helena i Vasa och bor numera i sin sommarstuga i Kristinestad. Eevi är ihop med den snälla konstnären Mirek och genomgår en fertilitetsbehandling i Tammerfors. På väg hem från en behandling stannar hon en natt i Vasa vilket resulterar i en one night stand med Mats.
Lägg därtill Leea, Eevis gamla klasskamrat, som är ihop med Eero som är både våldsam och kontrollerande. Han är dessutom kompis med Mats knarkande bror Lasse.
De privata ut- och förvecklingarna protagonisterna emellan är så många att fallet så småningom hamnar i skymundan. I något skede får man en känsla att man inte längre läser en deckare utan en chick lit-roman. Finns det en chick krim-genre? Då skulle den här deckaren passa in perfekt.
Fortsättning följer i alla fall. Tredje och fjärde boken i serien Pimeän hetket (Mörka stunder) och Valhe (Lögn) finns redan på finska, och efterföljaren Petos (Bedrägeri) är utannonserad till sommaren.
Hon skriver tydligen med en het penna, den där Kaisu Tuokko. Men det gör ingenting eftersom hon gör det snabbt och bra.