Året är 2018 och Nina, som vi valt att hålla anonym på grund av det känsliga ämnet, har just skapat sitt första instagramkonto. Hon är tolv år och med i en öppen chattgrupp där hon spelar rollspel med andra.
Spelet går ut på att skicka textmeddelanden till varandra. En person som hon tror att är en 16-årig kille, börjar chatta med henne på telefonen och överöser henne med komplimanger. Det känns underbart för den unga och socialt osäkra tjejen.
– Jag läste mycket fantasy. Så på sociala medier handlade det mest om drakar och svärd. Men så dök där upp en ung kille som ville chatta med mig privat, minns Nina.
Det visar sig ganska snart att den unga killen inte är så intresserad av hennes fantasyvärld. Men han är vänlig, smickrande och manipulativ och lyckas så småningom få henne att skicka vågade bilder på sig själv.
Nina står på tröskeln till tonåren men är ännu ett barn. Hon och hennes vänner har börjat intressera sig för killar, drömmer om att bli vuxna och längtar efter bekräftelse.
– Jag trodde att vara en kvinna betydde att man har jättemånga pojkvänner och att man är väldigt sexuellt aktiv. Det var en förvirrande tid, för samtidigt var en bit av mig väldigt ung och väldigt barnslig ännu, minns Nina.
Nakenbilder, hennes dagliga rutin
Dagligen i flera månaders tid fotar och filmar Nina sig själv. Hon sitter ensam i sitt rum i utmanande ställningar och blir modigare och modigare allt eftersom den unga killen överöser henne med uppmuntrande kommentarer och smicker.
– Jag skickade bilder på min rumpa, mina bröst och mitt kön. Han har sett varje millimeter av min kropp. Det han ville ha av mig så fick han, konstaterar Nina.
Skammen fick henne att tiga
Så småningom förstår Nina att det han håller på med inte är okej. Hon bryter kontakten med killen och bestämmer sig för att aldrig säga ett ord till någon om vad hon varit med om.
Ninas mamma, som har en nära relation till sin dotter, har märkt att Ninas beteende har förändrats. Hon tror att det beror på en svår pubertet och söker hjälp till dottern som plötsligt blivit tillbakadragen och självdestruktiv. De hittar ingen direkt orsak till Ninas illamående. Hon tiger som muren.
Då polisen kontaktar Ninas mamma, ett år efter att Nina brutit kontakten med killen på nätet, får mamman äntligen en förklaring till Ninas förändrade beteende. Polisen har hittat Ninas kontaktuppgifter på en mans dator.
Han var systematiskt ute efter unga tjejer
Det visar sig att den unga killen Nina chattat med på nätet inte alls är den person han gett sig ut för att vara. Han är en vuxen man i 30-årsåldern som systematiskt varit ute efter unga flickor i 9-14 årsåldern.
Nina är ett av över 40 offer som mannen filmat och laddat ner sexuellt material på.
Nina tvingas konfrontera det hon varit med om.
– Alla minnen kom tillbaka, alla känslor av självhat och skam. Det var den värsta tiden jag hittills haft i mitt liv, konstaterar Nina.
I dag har det gått över sju år sedan polisen kontaktade Ninas mamma och hela den obehagliga härvan nystades upp. Det var en lång och utdragen rättsprocess med över 40 målsäganden. Gärningsmannen dömdes till fyra års och tre månaders fängelse för grova sexuella övergrepp på flera av barnen.
Mannen är troligen fri i dag. Ärendet är sekretessbelagt så Nina har aldrig kommit i kontakt med något av de andra offren. Hon tänker ibland på de andra unga flickorna och undrar hur det gått för dem.
Själv har hon gått i terapi och fått professionell hjälp, men den hjälpen fick hon bara tack vare att hennes mamma varit så aktiv.
– De andra tjejerna har troligen också gått igenom ett liknande helvete som jag. Men jag hoppas att de också har hittat en väg ut, fått hjälp och våga börja prata om vad de varit med om, säger Nina.
Nätet fullt av sexuellt våld mot barn
Ninas upplevelse av skam är något som Janita Tasa på Rädda Barnen känner igen.
– Sexuellt våld mot barn på nätet är ett av vår tids allvarligaste problem, säger Janita Tasa.
Hon jobbar på enheten för sexuellt våld mot barn och menar att Ninas berättelse inte alls är ovanlig.
Ju mer vi pratar om sexuellt våld mot barn, sexuell rådgivning och utbildning, desto större skillnad gör det.
Janita Tasa, Rädda Barnen
– Vi vet nu för tiden att ett sexuellt övergrepp som sker på nätet kan vara minst lika skadligt som om det varit en fysisk kontakt, berättar Janita Tasa.
Hon tar gromning som exempel.
– När det sedan går upp för barnet vad hen utsatts för, är skammen så stor att det kan vara otroligt svårt att berätta någonting för en vuxen, konstaterar Janita Tasa.
Barnet har själv varit aktivt och gått med på att filma sig själv och tar därför lätt hela skulden på sig, trots att det är den vuxna som förgripit sig på barnet.
– Den här typen av videomaterial och bilder kryllar det av på nätet, berättar Janita Tasa.
Offrets rädsla och oro över att nakenbilderna kan finnas kvar på nätet gör brottet så grovt, förklarar hon. Till Janita Tasa arbete hör bland annat att gå igenom sådant material och förhindra dess spridning.
Sexualfostran viktig
Till Rädda Barnens tipstjänst, Nettivihje, kan vem som helst kan göra en anmälan om de misstänker att de har stött på material eller aktiviteter relaterat till sexuellt våld mot barn.
Många av de anmälningar som görs kommer också från barnen själva. I sådana fall gäller det att gå igenom vad som hänt och vad för slags övergrepp det rör sig om.
Också barnens föräldrar kan vända sig till Nettivihje för att fråga om råd och vägledning då det finns misstankar på att ett barn utsatts för sexuella övergrepp på nätet.
Utöver det tunga arbetet att gå igenom alla tips som kommer till Nettivihje går mycket av Janita Tasas tid åt till att föreläsa och utbilda.
Förr jobbade hon som barnmorska och då var jobbet mycket konkret. Att utbilda och informera är mycket mer diffust, medger hon.
– Även om jag utbildar 500 pedagoger vet jag aldrig om kunskapen går fram. Men jag måste tro på att ju mer vi pratar om sexuellt våld mot barn, om sexuell rådgivning och utbildning, desto större skillnad gör det, säger Janita Tasa.
Nina känner skuld över att hon teg så länge
I dag är Nina tjugo år och vågar prata om det skedda. Men någonstans inom sig är hon besviken på sitt tolvåriga jag som teg alldeles för länge.
– Det är klart att jag som tolvåring var skiträdd och trodde att jag var den enda i världen som utsatts för sexuella övergrepp på nätet, men jag borde ha vågat öppna munnen tidigare, säger hon.
Det visade sig att Nina var ett av den trettioåriga förövarens första offer. Hon känner fortfarande i dag en viss skuld över att hon inte som barn vågade berätta för någon om vad hon varit med om.
– Skulle jag tidigare ha vågat berätta, hade kanske de fyrtio andra barnen inte blivit offer och tvingats gå igenom samma helvete som jag, säger hon.
I dag tiger Nina inte längre. Hennes bidrag är att vara öppen och offentligt berätta sin historia. Det är hennes sätt att ge igen och kanske hjälpa dem som hon som barn inte förmådde hjälpa.