Anni Willför lider av en ovanlig kronisk bindvävssjukdom (Ehlers-Danlos syndrom), som gör att hon är i kontakt med vården varje vecka.
Men varje gång hon ringer en svenskspråkig telefonlinje inom Egentliga Finlands välfärdsområde (Varha) bemöts hon på finska.
– Varför svarar man på finska på en svenskspråkig telefonlinje? Varje gång jag måste ha kontakt med en läkare får jag grym ångest för jag vet att deras svenska är ett stort problem.
Willför har råkat ut för det här ända sedan hon flyttade från Vasa till Åbo år 2020.
Ibland när hon ringer telefonlinjerna får hon höra att någon ska ringa tillbaka på svenska, men samtalet kommer aldrig.
Ibland har hon försökt prata engelska i stället, men det fungerar ännu sämre.
– Det har bokstavligen blivit nästan som teckenspråk.
Varha erkänner problemen
Karin Simola, direktör för tvåspråkig service inom Varha, erkänner att organisationen inte lyckas med den svenskspråkiga servicen överallt.
– Vi har en god grund för att lyckas bra på svenska, men ändå lyckas vi inte alltid.
Enligt Varhas egen kundenkät fungerar den svenska servicen bra i skärgårdskommunerna Pargas och Kimitoön, men i Åbo är problemen större.
Personalbrist största problemet
Simola säger att vissa enheter medvetet har undvikit att ha svenskspråkiga telefonlinjer, just för att de vet att de inte kan erbjuda service på svenska.
Nu pågår ett omfattande arbete med att uppdatera alla Varhas telefonlinjer.
Den största utmaningen är bristen på svenskkunnig personal.
– Det finns inte tillräckligt utbildad personal som har kunskaper i svenska eller som vågar och vill använda svenska, säger Simola.
Simolas råd till patienter är tydligt:
– Det är väldigt viktigt att man inte byter språk. Att om det bara är möjligt hålla fast vid sitt eget språk, och låta Varha få veta att det är en viktig sak.
Simola uppmanar patienter att ge respons till Varha. Du kan till exempel göra det via Varhas webbplats eller Varhas svenskspråkiga kundtjänst ”Fråga Annika”.
Överväger att flytta till Sverige
Men för Anni Willför känns situationen hopplös. På sex år i Åbo har hon endast fått fysioterapi på svenska tre gånger.
Trots att hon flera gånger har förklarat att hon inte förstår finska, har vårdpersonal frågat henne varför hon inte flyttar till Sverige om hon inte kan finska.
Nu överväger hon på allvar att göra det.
– Med tanke på hur jag blivit behandlad av sjukvården är jag väldigt frestad. Det känns väldigt hopplöst.
Hur har du blivit bemött när du behövt vård på svenska? Ta kontakt via vårt formulär!