Patrik Laine tar mest utrymme också i veckans avsnitt av NHL-podden. Mattias och Anders försöker hitta svar på var hans karriär fortsätter när Montreal blir bakom mysteriemannen.
Sidney Crosby hann spela 160 matcher i NHL innan han fyllde 20 år, i dem stod han för 75 mål. Detroits klubbikon, Steve Yzerman, spelade också exakt 160 matcher i NHL innan sin födelsedag nummer 20. Red Wings nuvarande GM sköt 69 puckar i mål som tonåring.
Crosby är sexa bland alla tiders tonårsskyttar, Yzerman sjua.
En finländare får rum på listan över NHL:s målfarligaste tonåringar. För honom kom den 20:e födelsedagen emot efter att han spelat fem matcher färre är Crosby och Yzerman. Han heter Patrik Laine och är alla tiders tredje vassaste tonårsskytt med 80 mål.
Bara Jimmy Carson och Dale Hawerchuck finns framför Laine. De spelade under en epok då målvakterna läckte som såll.
Laines två första säsonger är och förblir bevis på hans otroliga potential, oberoende hur djupt NHL-karriären sjunker. Eller om den plötsligt tar helt slut.
Första säsongen i Winnipeg Jets 2016–2017 gjorde Laine 36 mål i de 73 grundseriematcherna han spelade. Andra året tippade många att skulle bli svårare, så brukar det vara. Inte för Laine som spelade alla 82 matcher och sköt pucken i mål 44 gånger. Enbart Aleksander Ovetjkin gjorde fler mål den säsongen.
Från och med starten av 2016 fram till april 2018 hann Patrik Laine dessutom med att skjuta sju mål i sju matcher på väg mot JVM guld – bland annat segermålet i kvartsfinalen mot Kanada – göra 10 mål i 18 slutspelsmatcher på väg mot FM-guld med Tappara och några veckor senare göra 7 mål i 10 herr-VM-matcher.
Då hade Laine precis fyllt 18 år och firade steget bort från mopedbilarnas värld med silver i VM för fullvuxna, förstaplatsen i turneringens skytteliga och utnämningen till VM:s bästa spelare.
När Laine sedan avslutade sin tid som under 20-åring med 44 mål för Winnipeg Jets, var undertecknad långt ifrån ensam om att tro på att vi bara sett prologen på Laines paradmarsch mot att bli en av alla tiders bästa målskyttar.
Det mesta pekade på en gyllene framtid för kanonen från Tesoma.
Guldet blev till sand
Patrik Laines tills vidare sista match i FM-ligan var final nummer sex mellan Tappara och HIFK i Finlands första ishall, bäst känd som Hakametsä. Var själv på plats och såg när Laine spräckte nollan i matchen som slutade i Tapparas 2–1-seger.
De följande dagarna och veckorna var medierna i Finland fulla med innehåll om Patrik Laine – alltså i ännu högre grad än efter det bejublade JVM-guldet i januari. Finland hade fått en ny superkändis vars alla förehavanden väckte intresse.
Så har det fortsatt, på vilket också den här texten är ett exempel.
Det var alltså våren 2016 som Laines triumftåg startade. Tio år senare borde Patrik Laine enligt all logik vara på toppen av sin NHL-karriär. Istället är han en spelare utan framtid i världens bästa liga. Han har till och med stämplats som hela ligans sämsta spelare i fem-mot-fem.
Just nu känns det som att någon sorts mirakel behövs för att inte våren 2026 betyder slutet på Patrik Laines tid i NHL.
En karriär med en glimrande start har då runnit ut i sanden.
När den här texten skrivs ett knappt dygn innan transferfönstret stängs fredag 6 mars, kl. 22 finsk tid, finns såklart fortfarande alla chanser för att Montreal lyckas trejda bort Laine som aldrig mer kommer spela en match i Canadiens tröja.
Antingen till en organisation utan chanser till slutspel, som är villig att fungera som ”lönelager”. Eller till ett lag med hopp om framgång som vill chansa på att Laine kan bidra med viktiga mål som skytt i powerplay.
Trots allt ska man inte glömma att Laine sköt 20 mål på 52 matcher i Montreal förra säsongen. Av dem 15 i powerplay.
Men fast det ännu skulle finnas ett lag med viljan att satsa på Laines målskytte den här våren, som betyder slutet på hans kontrakt värt 8,7 miljoner per år, är det just nu svårt att se hur Laine ska finnas kvar i NHL när nästa säsong börjar.
NHL:s tåg har gått för spelare som inte hänger med i tempot.
Mål är ett bra sätt att tysta ner kritiken
Farhågorna och kritiken gällande Laine som spelare har alltid funnits. Kantig skridskoåkning, trög acceleration och en närmast obefintlig vilja att jobba hemåt har definierat honom lika tydligt som skottet.
Länge tystade han kritiken med att skjuta mål. Med det receptet blev hans två första år i NHL en enda lång framgångsberättelse.
Speciellt om man inte lyssnade på kritiken, som nog redan fanns från första början.
I ett talande klipp under Laines andra säsong i NHL och Winnipeg, hör och ser man Jets-coachen Paul Maurice skrika åt Laine, som är i rinken, att han måste skrinna och jobba hemåt.
Coachen avbryts ändå av att 19-åringen skjuter pucken i mål från full fart med ett skott som målvakten helt enkelt inte hinner reagera på. Då sänker Maurice rösten och säger: ”Or do that, kid. Do that”.
Tränarveteranens reaktion sammanfattar egentligen vad hela Patrik Laines karriär har handlat om. Det svåraste som finns på elitnivå i ishockey är att skjuta pucken i mål.
En spelare som har den magiska egenskapen att få världens bästa målvakter se totalt hjälplösa ut, gång på gång på gång, blir förlåten det mesta.
Mål och målgörare avgör matcher, medan kompromisslöst tvåvägsarbete väldigt ofta blir utan resultatmässig belöning. Många är vinnarlagen som med blixtrande målskytte lyckats övervinna skakigt defensivt spel.
Och visst är det snyggast att vinna genom att helt enkelt skjuta motståndaren i sank.
Tänk om
Om det nu faktiskt går så att Laine aldrig mer blir en NHL-spelare överhuvudtaget, eller om hans framtid är att vara pp-specialist, som annars knappast sätter skridskorna på isen, förblir den största tänk om-frågan i finsk ishockeyhistoria obesvarad.
Alltså: tänk om Patrik Laine ens en gång under sin karriär fått spela regelbundet med en riktigt skicklig playmaker till center.
I Winnipeg fick han aldrig försöka annat än i snuttar tillsammans med Mark Scheifele. Där var den interna hierarkin sådan att Scheifele och lagkaptenen Blake Wheeler helt enkelt inte ville ha uppstickaren Laine och trampa på sina förvånansvärt ömma tår.
Och varken i Columbus eller i Montreal har han sett röken av en bra center i sin kedja.
Den enda perioden då Laine har fått njuta av samarbetet med en klasscenter var under vårvintern och våren 2018 då Paul Stastny gjorde en 37 matcher lång visit i Jets och parades ihop med Laine. Samspelet var en fröjd för ögat och en skräck för motståndarna.
Jag hör till dem som tror att Patrik Laine kunde ha blivit en ny Patrick Kane om inte alla NHL-tränare han spelat för fått för sig att försöka ändra på sådant som inte går att ändra.
Förutom då att Laine hade skjutit fler mål än trefaldiga Stanley Cup-vinnaren Kane.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.