Efter en tids spänd förväntan stod det i början av veckan klart att Mojtaba Khamenei, son till den dödade ayatollan Ali Khamenei kommer att axla manteln som Irans högsta ledare.
56-årige Khamenei den yngre har varit en figur som hållit sig ganska långt i bakgrunden under sin fars styre, och spekulationerna går nu kring hur landet ska gå vidare under hans ledning.
Khamenei den yngre kliver fram ur skuggorna
Mojtaba Khameneis inflytande sägs, trots hans tidigare undanskymda plats, vara stort men det är svårt att veta exakt hur det ser ut på grund av hemlighetsmakeriet.
– Mycket av det vi vet om honom har vi fått ryktesvägen, och att han arbetat vid sin pappas sida, säger Rouzbeh Parsi, säkerhetsforskare vid universitetet i Lund.
Parsis tolkning är att han med hjälp av sin pappas namn och att han arbetat för honom, fått en del viktiga kontakter som säkert hjälpt honom att bli vald till ny ledare.
– Att hans far, som det heter, dog martyrdöden, kan också ha gett honom en skjuts. Det här har säkert hjälpt dem som velat skuffa fram honom som kandidat för att visa USA och Israel att man håller sin linje och inte viker sig, säger Parsi.
Khamenei den yngre sägs ha goda kontakter inom prästerskapet och ska också stå Islamiska revolutionsgardet (IRGC) nära. Han ska, enligt tidningen Foreign Policy, även vara allierad med Reza Naqdi som styrde den ökända Basijmilisen under en period.
Basij är en paramilitär volontärmilis i Iran vars huvuduppgifter omfattar att upprätthålla ”islamiska värderingar”, övervaka befolkningen, och framför allt slå ner på protester och oliktänkande.
Khamenei den yngre har också en militär bakgrund från kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet och sägs ha stått bakom en omfattande penningtvättsoperation och ett antal utländska investeringsnätverk vars syfte är att finansiera revolutionsgardets verksamhet.
Det här ska ha gjort honom populär i vissa militära kretsar.
Enligt Parsi är Khamenei också tillräckligt konservativ för att etablissemanget ska våga lita på att han inte kommer att gunga båten alltför mycket.
– Han kan bli ett tydligt symboliskt ansikte utåt, säger han.
Överlevnad trumfar ideologi
En av de grundläggande pelarna i den Islamiska republikens ideologi är tanken på att makten inte ska gå i arv, som den gjorde då Iran var i händerna på monarkin och Pahlavidynastin.
Men valet av Mojtaba Khamenei bryter mot det här.
En del analytiker spekulerar om att det handlar om överlevnad för regimen i första hand, och att arvstanken då får stå åt sidan, precis som krav på att man ska ha tillräckligt hög teologisk status.
Khamenei den yngres kvalifikationer som högste andlige ledare har varit föremål för debatt tidigare.
Han har genomgått religiös skolning, och har uppnått en slags mellanrang inom den religiösa hierarkin, men är inte en ayatolla.
Det här var även ett problem för Khamenei den äldre, och man var tvungen att skriva om delar av landets författning för att kringgå problemet.
Enligt Parsi har den religiösa dimensionen avtagit allt mer i den islamiska republiken sedan ayatolla Khomeinis död på 1980-talet.
– Han [Mojtaba Khamenei] kallas på vissa håll redan för ayatolla, men det är han inte. I statens regi blir de här teologiska titlarna snarare en politisk markör: han är den högsta ledaren, och därför kallas han ayatolla, inte tvärtom, säger Parsi.
Vad händer sen?
Parsi konstaterar att det inte är alldeles självklart att Khameneis styre blir långvarigt, utan att Israel och USA mycket väl kan försöka sig på att slå ut honom också.
– Han är en person som skulle kunna bli en mäktig högsta ledare, men det är fortfarande ett frågetecken, för vi vet ju inte hur länge han kommer överleva det här, säger han.
Parsi påpekar också att det tog Khamenei den äldre nästan tio år att på riktigt cementera sitt ledarskap.
Även om hans son nu fått en skjuts på grund av läget är etablerandet av makten inget som går i en handvändning och det är svårt att med säkerhet avgöra i nuläget exakt hur hans styre kan se ut i framtiden.
Men under förutsättning att han får tillfälle att leda, tror inte Parsi att Khamenei den yngre kommer att förändra särskilt mycket.
– Det är ju möjligt att han visar sig vara ett får i ulvakläder, men det är rätt osannolikt, tror Parsi.
Han tror snarare att omvärlden och iranierna kommer att få se en fortsättning på den nuvarande regimens linje.
– Det här är ett krig som handlar om överlevnaden för den här staten och dess politiska elit, och då tenderar inte folk att bli mer öppensinnade, utan de sluter sig snarare och försöker hålla så hård kontroll över makten som det bara går. Så det talar för att vi kommer att se mer av detsamma, och kanske ännu värre, säger Parsi
Tankesmedjan Washington Institute lyfter också upp hur omständigheterna kring Mojtaba Khameneis plötsliga upphöjande kan påverka hans beslutsfattande åt en mer negativ riktning.
Enligt dem kan mordet på inte bara hans far, utan även flera i hans närmaste familj driva honom till hämndaktioner och göra honom ännu mindre benägen till kompromisser med USA och Israel.
Parsi tror också att de här speciella omständigheterna, kombinerade med Khameneis generellt konservativa hållning, inte talar för något nytt hopp för omvärlden eller det iranska folket just nu.
En ny riktning möjlig – men staten består
Om Khamenei också faller offer för Israels och USA:s offensiv, finns det enligt Parsi en rad möjligheter, men ingen version är sådan att den innebär att staten faller.
– Att den här staten försöker hålla ihop så länge den kan, det råder det ingen tvekan om. Om de dödar honom [Khamenei] i morgon kommer någon annan att försöka ta hans plats.
Eventuellt kan det bli fråga om att man försöker byta riktning, säger han. Han lyfter upp den före detta presidenten Hassan Rouhani, en konservativ och etablerad politiker som ses som något mer moderat, som ett exempel på alternativt ledarskap.
– Kandidater kan också finnas bland dem som knyter an till revolutionens ursprung, och det skulle betyda en mycket större skillnad jämfört med föregående, säger Parsi.
Hassan Khomeini, sonson till ayatolla Ruhollah Khomeini, grundaren av Islamiska republiken och ledaren för den islamiska revolutionen 1979, skulle i så fall kunna vara någon att hålla ögonen på, menar Parsi.
– Khomeinis familj har, paradoxalt nog, ofta ansetts vara mer progressiv och mindre konservativ än många andra, och Hassan som någon som kunde ha varit en brygga mellan mer konservativa och liberala krafter, säger Parsi.
Han påpekar dock att det inte finns någon möjlighet att verifiera om det verkligen är så här, men att Hassan Khomeini åtminstone nämnts i de här sammanhangen som en ny generation som kan leda landet i en annan riktning.
– Om han däremot fortfarande är med i lottningen, om något händer Mojtaba, det är svårt att veta.
Oavsett vem som tar över makten tror Parsi att den israelisk-amerikanska kampanjen gjort regimen och alla potentiella ledare mycket mer försiktiga och mindre benägna till fredsförhandlingar just nu, även om man inser att det på sikt måste ske någon form av samtal.
– Den militärstrategiska insikten just nu, och med erfarenhet av 12-dagarskriget under sommaren förra året, är att om USA inte får betala ett pris först så kommer de inte att förhandla på allvar, säger Parsi.