I januari utsågs Veera Kauppi till världens bästa innebandyspelare för femte gången. Det gör henne till alla tiders bästa damspelare.
Bakom priset står svenska Innebandymagazinet. Vinnaren röstas fram av landslagstränare och journalister från de ledande innebandynationerna.
I år fick Kauppi ta emot mer än äran – i form av ett nytt pris, Golden Floorball Award. Det påminner om fotbollens Ballon d'Or, priset hon drömt om sedan barnsben.
– Även om innebandy inte är en megasport i hela världen är den ändå stor i Europa och flera andra länder. Att ha tagit mig så här långt känns jättestort, säger Kauppi.
Med tanke på Sveriges dominans inom daminnebandyn är hon speciellt glad över att hon som finländare fått utmärkelsen så många gånger.
– Därför tror jag att titeln betytt mycket för många andra också, vilket egentligen känns bäst.
I höstas delade också internationella innebandyförbundet IFF för första gången ut ett pris till årets bästa spelare. Även det priset gick till Kauppi.
I samband med att Veera Kauppi i början av mars blev första kvinna att komma över hundrapoänggränsen under en säsong i grundserien i SSL listade Innebandymagazinet ”10 förbluffande fakta om Veera Kauppis poängdominans”. Flest mål, högsta poängsnittet och snabbaste hattricket i SSL, på landslagsnivå flest VM-mål. För att nämna några av dem.
Som innebandyjunior drömde Veera Kauppi aldrig om att kunna livnära sig som innebandyproffs. För sådana fanns inte då.
Men sedan hon i fjol blev klar med sina studier är hon det. Innebandyspelare på heltid.
Nu vill hon vara den vägvisare och förebild hon själv aldrig hade.
Fotboll första stora kärleken
Både mamma och pappa Kauppi har spelat innebandy. Sina första innebandyklubbor fick Veera Kauppi och tvillingsystern Oona Kauppi i doppresent. Men också fotboll har funnits i familjen; vid sex års ålder började flickorna spela både innebandy och fotboll.
Veera Kauppis plan var att bli världens bästa fotbollsspelare.
År 2013 spelade hon EM-kval i fotboll med U17-landslaget och två år senare debuterade hon i finska ligan och vann FM-silver med Tammerforslaget Ilves. Fotbollsdrömmen levde starkt vidare.
Strax före jul 2015 gjorde hon trots det debut i dam-VM i innebandy och vann sin första VM-medalj på hemmaplan i Tammerfors.
Följande år brast korsbandet i ena knäet.
Det innebar nio månaders rehab. Totalt tog det nästan ett år innan hon var tillbaka.
Då var det bara ett halvt år till följande innebandy-VM. Veera Kauppi valde att under sommaren fokusera helt på innebandyn med målet att komma med till VM i Bratislava 2017.
– Jag har egentligen aldrig slutat spela fotboll, utan är mer som på en längre paus. Det var inte så att jag valde att lägga av, utan jag bestämde mig bara där och då att satsa på innebandyn på grund av VM.
Med facit i hand har det ändå handlat nästan uteslutande om innebandy sedan dess.
– Men för några somrar sedan spelade jag också lite fotboll här i Umeå.
Att Veera Kauppi först siktade på att bli världens bästa fotbollsspelare ser hon i efterhand att berodde på att det inte fanns professionella innebandyspelare.
Jag är väldigt glad att innebandyvärlden förändrats så mycket att det i dag är möjligt att göra det här på heltid.
Veera Kauppi
Alla spelare i Team Thorengruppen får lön, men än ligger innebandyn långt efter fotbollen också vad gäller kvinnors spelarlöner.
– Hade jag prioriterat hur mycket pengar man kan tjäna och hur mycket uppmärksamhet man kan få skulle jag förstås ha valt fotbollen.
Kauppi håller fortfarande kontakt med flera av de spelare hon spelade med i U17-landslaget för drygt tio år sedan.
Till dem hör Helmarits Olga Ahtinen som numera spelar i Tottenham i engelska superligan och Heidi Kollanen som spelar i Vittsjö i Damallsvenskan.
– När man ser deras resa tänker man ju att man själv kanske också kunnat vara där. Men jag känner ändå att jag håller på att göra samma resa med innebandyn. Så jag är väldigt stolt över den resa jag gjort ändå.
Men vägen har inte alltid varit lätt. Kauppi har haft problem med knän, fötter och en bruten handled. Under en säsong var hon skadad hela tiden och dessutom ofta sjuk. På grund av den ständiga smärtan var innebandyn inte lika rolig längre.
I Sportliv berättar Kauppi om de motivationsproblem hon tampats med till och från sedan dess och hur botemedlet blev att ta lite distans till innebandyn. Bland annat köpte hon ett piano och har lärt sig spela med hjälp av Youtube-videor.
Samtidigt gav perfektionisten Veera Kauppi sig själv tillåtelse att inte alltid vara perfekt.
– Även om jag fortfarande har väldigt höga krav på mig själv känner jag ändå att jag blivit bättre på att tycka att det är okej att inte ha världens bästa träning varje gång. Även om jag skulle vilja tro att jag är odödlig på något sätt, så är det inte så.
Tvillingarna Kauppi
I innebandykretsar är tvillingarna Veera och Oona Kauppi ett begrepp.
De 28-åriga systrarna har alltid spelat i samma lag.
Först innebandy i KooVee och fotboll i Ilves i hemstaden Tammerfors. Därefter innebandy i Umeå, först i IKSU, sen i nya klubben Team Thorengruppen där de efter fem raka SM-titlar jagar sin sjätte i vår.
Och så landslaget då. Sedan mitten av 2010-talet har Veera Kauppi vunnit sex VM-medaljer, Oona Kauppi fem. Men jakten på det första VM-guldet fortsätter.
Nästa chans kommer i Åbo 2027.
Men tro inte att det alltid är en dans på rosor att spela i samma lag som sin tvillingsyster.
– Oona och jag är väldigt raka i vår kommunikation och kan vara ganska hårda mot varandra. Ibland kan det bli lite sura miner, erkänner Veera Kauppi.
Hon poängterar att målet med kritiken ändå alltid är att utvecklas och bli bättre.
Utanför planen går det numera betydligt mer civiliserat till än då de var yngre.
– Vi har nog båda anklagat varandra för att vara världens sämsta syster, säger Oona Kauppi.
Hon misstänker ändå att hon egentligen inte menade det då hon en gång knuffade ner sin syster i en snödriva och sprang hem och deklarerade att hon hatar sin tvilling.
Förutom att de spelar i samma klubb- och landslag driver tvillingarna Kauppi också ett företag tillsammans. De vill använda sina röster för att förbättra jämställdheten inom idrotten, och uppmuntrar och inspirerar yngre innebandyspelare att våga sikta på en proffskarriär.
Det får de chansen till bland annat under de innebandyläger för både flickor och pojkar som de arrangerar i Sverige och Finland.
– Vi hoppas kunna göra det lite lättare för dem som kommer efter oss. Vi vill visa att det finns väldigt olika resor till toppen. Många tänker att vi som tvillingar måste vara väldigt lika, men det är vi inte, säger Veera Kauppi.
Svenska Superligan i en klass för sig
Tvillingarna Kauppi har nu bott i Sverige och Umeå i åtta år.
– Alla som följer innebandy vet att Svenska Superligan är världens överlägset bästa liga på damsidan. För mig var det självklart redan för länge sedan att jag ville hit för att utvecklas. Utan innebandyn hade jag knappast flyttat från Finland och Tammerfors.
Såväl på dam- som herrsidan finns det förutom Sverige egentligen bara tre andra nationer som kan räknas in i världseliten: Finland, Tjeckien och Schweiz
I Schweiz, där det rör sig mer pengar, hade Kauppi sannolikt kunnat tjäna mer, men hon har valt att prioritera utvecklingen.
– Men visst har jag hört rykten om hur mycket Veera Kauppi tjänar. Hittills har de inte stämt så bra, men jag hoppas de kommer att göra det någon dag, säger Kauppi och skrattar gott.
Fast det är inte enbart innebandyn som fått henne att trivas så bra i Umeå.
Efter flytten till Sverige för åtta år sedan fann hon sin livskamrat i innebandylaget. I sju år har Veera Kauppi och Myra Aggestål hållit ihop. I fjol firades sommarbröllop i Finland och familjetillökning väntas i dessa dagar.
Kvinnliga lagidrottare behöver fler inkomstkällor
För sin magisterexamen vid Vasa universitet skrev Veera Kauppi sin pro gradu-avhandling om att som lagidrottare bygga ett personligt varumärke på Instagram.
– Kvinnliga idrottare känner sig lite tvungna att marknadsföra sig själva för att de oftast behöver fler inkomstkällor än män. Speciellt i grenar som ishockey och fotboll där männen kan tjäna jättemycket.
Samtidigt kan det enligt Kauppi kännas lite bittert att man trots att man är aktiv på sociala medier bara har en bråkdel av det antal följare som herrspelare kan ha, utan att de lägger ut någonting alls på ett år.
De flesta väljer ändå att vara aktiva för att de förstår vilken nytta det kan göra. Både för grenens popularitet och som inkomstkälla. Men samtidigt får man fundera på hur mycket man vill visa upp av sitt privatliv, något som helt tydligt går hem.
Trots att Veera Kauppi länge varit aktiv på Instagram har inget av hennes tidigare inlägg fått så stor uppmärksamhet som bilderna från hennes och Myra Aggeståls bröllop och nyheten om att en bebis är på väg.
Inläggen skickades vidare ungefär femhundra gånger och hade en halv miljon visningar. Så man fattar ju att folk är intresserade av mitt privatliv. Men ändå har jag lite svårt för det.
Hungrar efter VM-guld
Trots alla titlar och pris och rekord finns det fortfarande en sak som skaver i Veera Kauppis innebandykarriär.
– Min VM-historia är tyvärr ingen höjdare. Jag tror jag har slagit något rekord i hur nära man kan vara så många gånger. Tyvärr har det inte räckt hela vägen.
I prishyllan hemma i Umeå påminner hustrun Myras Aggeståls VM-guld om vad Veera Kauppi ännu saknar.
– Suget efter att vinna ett VM-guld för Finland är väldigt stort.
Efter det då?
Några tankar på att sluta den dag hon vunnit VM-guld har hon inte, men eventuellt vill hon avsluta ett annat ofullbordat projekt.
– Om jag vinner VM-guld har jag snarare tänkt att jag skulle vilja testa att spela lite fotboll igen. Jag fick ju aldrig någon riktig avslutning på den karriären.