Förra veckan när försvarsminister Antti Häkkänen (Saml) presenterade regeringens planer på att slopa totalförbudet på finländskt territorium var reaktionen från SDP omedelbar och stark.
Det största oppositionspartiet kunde inte gå med på regeringens linje om att avskaffa begränsningarna gällande kärnvapen. Eftersom det skulle innebära att Finland då avviker från den nordiska linjen, sade SDP.
Det var ett något överraskande besked eftersom SDP tidigare velat positionera sig närmare regeringen när det gäller försvarsfrågor trots interna splittringar inom partiet. Till exempel när det gäller Finlands utträde ur Ottawa-avtalet eller gränssäkerhetslagen.
Under omröstningen om Ottawa-fördraget gällde gruppdisciplin trots att det fanns en handfull socialdemokratiska ledamöter som motsatte sig utträdet. I frågan om gränssäkerhetslagen tilläts sex ledamöter rösta mot partiets linje båda gångerna lagen varit uppe för omröstning i plenisalen.
Men håller partiet nu på att måla in sig självt i ett hörn gällande kärnvapenfrågan?
Vilket är ett större problem: sakfrågan eller processen?
Det har varit snårigt för SDP att förklara vad partiet mest motsätter sig gällande kärnvapenförslaget. Är det själva sakfrågan eller sättet som regeringen drivit igenom förslaget på, det vill säga att oppositionspartierna exkluderats från lagberedningen?
Partiordförande Antti Lindtman sa i måndagens A-studion att båda aspekterna är svåra för SDP att acceptera. På torsdagen sade han till journalister i riksdagen:
– Regeringen har tagit sitt beslut och nu kör de bara på, vilket är väldigt problematiskt.
SDP och de övriga oppositionspartierna har i sin kritik också lyft upp att regeringen nu frångått den långvariga finländska politiska traditionen där utrikes- och säkerhetspolitiska frågor brukar beredas över partigränserna.
Men medan budskapet från Vänstern och De Gröna är betydligt tydligare eftersom båda motsätter sig kärnvapen av princip, har argumenteringen från SDP haltat.
SDP hänvisar till den nordiska linjen - men vad menar man?
Det främsta motargumentet har som sagt gällt den så kallade nordiska linjen. Lindtman har upprepat ända sedan regeringens planer blev offentliga att förslaget gör att Finland avviker då från sina nordiska grannar.
Det blev snabbt svårt att hålla reda på begreppen när presidenten Alexander Stubb kontrade med att regeringens lagförslag de facto gör att Finland närmar sig övriga Norden.
Faktum är att de nordiska länderna har breda parlamentariska överenskommelser där partierna enats om att kärnvapen inte ska tillåtas i fredstid, men de saknar lagstiftning liknande den i Finland.
En ytterligare överraskande vändning var när den tidigare socialdemokratiska statsministern Sanna Marin valde att kommentera kärnvapenfrågan när hon stod på röda mattan på Emma-galan på lördagskvällen.
Marin höll med regeringen och sade att det finns anledning att se över lagstiftningen och att det inte är förnuftigt att vi har onödiga hinder.
Centern kom med kompromissförslag
I onsdags slängde Centerns partiledare Antti Kaikkonen – som hade avvaktat med att redogöra sin ställning i frågan – fram ett förslag om att riksdagspartierna kunde komma överens om att inte tillåta placering av kärnvapen i Finland under fredstid. Det vill säga som i till exempel Sverige.
Centern föreslog att en sådan överenskommelse kunde skrivas in som riksdagens ställningstagande när lagen stiftas eller i den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen som inom kort ska uppdateras.
Men trots det dög inte heller det här förslaget för SDP. Riksdagsgruppens ordförande Tytti Tuppurainen sa att partiet kräver att begränsningarna gällande kärnvapen ska skrivas in i lagen.
Enligt henne skulle inte en politisk deklaration kunna jämställas med överenskommelserna i de övriga nordiska länderna. Tuppurainen hänvisade särskilt till Norge och Danmark, som båda har skrivit in sina kärnvapenbegränsningar i sina DCA-försvarsavtal med USA på statsfördragsnivå.
Tuppurainen kallar en icke-bindande politisk deklaration för ”ett fikonlöv” – en biblisk liknelse för något som döljer sanningen – och menar att den inte skulle ge samma juridiska trygghet som de nordiska ländernas modeller.
SDP vill att regeringen drar tillbaka sitt förslag och i stället startar om med en parlamentarisk process där alla riksdagspartier gemensamt kan komma överens om vilken kärnenergilagstiftning Finland behöver.
Det kommer knappast att ske.
Och vart ska SDP vända sig nu, ur det hörn partiet målat in sig i?
Jenna Emtö är politikreporter på Svenska Yle som i huvudsak bevakar inrikespolitik.