Norska polisen jobbar med att avskräcka människor från att ladda ner barnövergrepp från fildelningssajter.
Bjørn-Erik Ludvigsen, brottsförebyggare på den norska rikskriminalpolisen Kripos, berättar att deras metod går ut på att sprida stora mängder videofiler med namn från riktiga övergreppsfilmer på barn. De kan sedan se på en digital världskarta var filerna laddas ner, och få ut statistik.
Ludvigsen har kollat upp siffrorna för Finland inför vår intervju.
– Trots att Norge och Finland har lika stora befolkningar, så ser vi 26,5 procent fler unika ip-adresser från Finland än Norge per 100 000 invånare.
Ludvigsen tror att skillnaden beror på att man i Norge känner till polisens metod vilket kan avskräcka en del.
Metoden går ut på att belasta fildelningssajter med fejkade filer som har namn från riktigt övergreppsmaterial mot barn. Polisen döper filerna till något som lockar förövaren att ladda ner filen.
Över en miljon av den norska polisens fejkade filer ligger ute på olika fildelningsservrar, berättar Ludvigsen.
Blinkande världskarta
I stället för övergreppsmaterial dyker en lokal polis upp i rutan för att varna dig för det du är på väg att göra.
– Jag kan se att du sitter och söker på Raping Little Boys. Du hittar det du söker och laddar ner filen, men i stället för våldtäkt på barn så får du en hälsning av polisen.
Om din ip-adress är i Finland, så pratar polisen i rutan finska.
Vem som helst kan i realtid via en världskarta följa då folk laddar ner Kripos falska länkar av övergreppsmaterial från polisens datorer.
– Ibland ser man hur det blinkar över hela världen. Speciellt lördagskvällar.
Budskapet som Kripos sänder ut är tydligt.
– Internet är inte en laglös zon där man kan göra vad man vill. Polisen är synlig och närvarande. Målet är att personen ska sluta söka efter sådant material, säger Ludvigsen.
Att ladda ner en fil som utlovar sexuella övergrepp mot barn är inte olagligt ifall filen inte innehåller olagligt material.
Metoden är därför förebyggande, att få människor att tänka till innan de laddar ner material som visar övergrepp mot barn.
I Finland råder sekretess
Överkommissarie Saara Asmundela på Polisstyrelsen säger att hon inte känner till den norska polisens metod särskilt väl.
I Finland utreds brott som gäller material som framställer sexuella övergrepp mot barn i samma enheter och utredningsgrupper som andra brott riktade mot barn.
– De mer detaljerade taktiska och tekniska metoder som används i förundersökningen är sekretessbelagd information, säger Asmundela.
I utredningen av brott som gäller material som sexuellt framställer barn används hela den arsenal av utredningsmetoder och tvångsmedel som förundersökningslagen och tvångsmedelslagen ger polisen möjlighet till, säger Asmundela.
Färre tips på grund av strul i Bryssel
En viktig källa för att spåra barnexploatering på nätet har varit den tillfälliga EU-förordning som tillät techjättar som Google, Meta och Microsoft att frivilligt skanna sitt innehåll efter övergreppsmaterial.
Under förra året fick Centralkriminalpolisen in cirka 14 500 tips från de olika tjänsteleverantörerna om misstänkt barnexploateringsmaterial på deras plattformar.
– Det ledde till tusen förundersökningar. I utredningarna har man kunnat avslöja fall med upp till tiotals minderåriga offer, berättar kriminalkommissarie Jussi Larvanto på Centralkriminalpolisen.
Tidsfristen för lagen har nu löpt ut, så tjänsteleverantörerna kan inte längre proaktivt leta efter övergreppsmaterial, trots att de har tekniken.
Den permanenta lagstiftning som skulle ersätta den tillfälliga har fastnat i Bryssel, där integritetsfrågor och krypteringsdebatt blockerar lagstiftningen.
Resultatet är att polisen får in färre tips.
Finska ip-adresser
Tillbaka till de finska siffrorna. Bjørn-Erik Ludvigsen vid norska rikskriminalpolisen berättar att under den senaste sex månaderna har drygt 1 220 unika finska ip-adresser laddat ner Kripos filer.
När siffrorna jämförs per 100 000 invånare visar det sig alltså att 26,5 procent fler finska än norska ip-adresser klickade på Kripos material.
I ett mer omfattande material som Svenska Yle fått ta del av, som gäller från december 2021 till juli 2025, är de unika ip-adresserna drygt 10 000.
Ibland ser man hur det blinkar över hela världen. Speciellt lördagskvällar
Bjørn-Erik Ludvigsen, brottsförebyggare på den norska rikskriminalpolisen Kripos
En ip-adress kan vara allt från en privatperson med telefon eller en stor kommun eller arbetsplats. Man kan därför med ganska stor säkerhet säga att det är fler än 1 220 personer.
Polisen betonar att denna siffra är en droppe i havet. Det verkliga problemet med material som på ett sexuellt sätt visar barn är mycket större än vad dessa siffror visar, oavsett land.
Ett människoproblem
Att stoppa alla förövare från att begå den här typen av brott är omöjligt, säger Bjørn-Erik Ludvigsen.
– Det är ett människoproblem. Det är väldigt obehagligt att tänka på att du kanske har vänner som sysslar med det här, men så är det. Så pass vanligt är det.
Hur benägen man är att klicka på övergreppsmaterial påverkas av flera faktorer, exempelvis hur strikt lagstiftningen är kring dessa brott.
I länder där polisen aktivt kommunicerar om sitt arbete och regelbundet genomför kampanjer för att öka medvetenheten, tenderar färre personer att begå brotten.
När människor förstår konsekvenserna och känner att risken att åka fast är hög, fungerar det som en avskräckande effekt.
Miljoner barn – det sker överallt
Bjørn-Erik Ludvigsen säger att det är lätt att tro att producerandet av sexuella övergrepp mot barn sker ”i andra länder”, exempelvis i Asien eller i Amerika. Men verkligheten är en annan.
– Det sker överallt. Det kan vara barn i vår närhet som utsätts.
Antalet domar är en av de sämsta måttstockarna för att dra några slutsatser om problemets omfattning.
– Vi ser ju endast en otroligt liten del av problemet. Chansen att ärendet sedan går vidare till åtal och dessutom leder till fällande dom är försvinnande liten, säger Ludvigsen.
Finns det något annat vi ska granska? Tipsa oss!