Hos Ralf Friberg förenades tre yrkesroller: publicistens, politikerns och diplomatens, på ett rätt så unikt vis. Nu har han avslutat dessa samlade karriärer i en ålder av 89 år.
Ralf Friberg föddes den 17 april 1936 i Helsingfors och växte upp i bland annat Gamlakarleby (i dag Karleby), Uleåborg och Ekenäs.
Redan som elev i Ekenäs samlyceum började han skriva i Västra Nyland. Som nybakad student blev han 1955 anställd som volontär av tidningens legendomsusade chefredaktör Frank Jernström.
Fribergs första stora journalistbragd var att avslöja ett fall av dödlig mobbning vid Nylands brigad.
Insatsen gav Fribergs karriär ett lyft. Som 21-åring tillträdde han som rekordung chefredaktör för Östra Nyland i Lovisa, men han övergick snart till att först bli filmkritiker vid Vasabladet och sedan politisk reporter vid Hufvudstadsbladet. Samtidigt studerade han statskunskap.
Friberg hann avverka en kortare sejour vid Utrikesministeriet innan han 1965 värvades till Rundradion. Där gjorde generaldirektör Eino S. Repo honom till nyhetschef, med uppdrag att bygga upp radions egen nyhetsverksamhet. Dittills hade nyhetssändningarna i radio skötts av Finska Notisbyrån.
Under studieresor till USA, Storbritannien och Sverige fick Friberg, som uttryckte sig lika obehindrat på svenska och finska, grundliga kunskaper i modern, västlig nyhetsjournalistik. Dessa omsatte han sedan i praktiken – anpassade till de besvärliga politiska realiteterna i ett land där ”vänskapen” med den östliga grannen var alltings grundval.
Rundradions roll som förmedlare av nyheter och bakgrundsfakta stärktes under periodens stora begivenheter, som sexdagarskriget 1967 och invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Dramatiska direktrapporter varvades med långa studiodiskussioner.
En höjdpunkt nåddes i juli 1969. När besättningen på Apollo 11 tog sina första steg på månen, satt Ralf Friberg i direktsändning tillsammans med en grupp experter i nästan ett halvt dygn. TV-publiken fick ringa in och ställa alla tänkbara frågor om rymden.
”Friba” var nyhetschef i fem år och satte likt många andra av ”Reporadions” gestalter sin prägel på bolagets verksamhet i decennier framöver.
Riksdagsledamot, pressråd, chefredaktör
Hos Ralf Friberg själv tog det politiska intresset över. Politiskt engagerad redan som tonåring hade han först gått med i Svenska folkpartiet, men snart nog hittat sitt hem hos socialdemokraterna. 1970 blev han invald i riksdagen som Finlands svenska arbetarförbunds kandidat i Helsingfors, efter en kampanj där han även friade till finskspråkiga väljare.
Friberg trivdes väl i riksdagen och förblev lojal mot både sitt parti och landets ledare. I sina senare hågkomster skulle han dock sucka över myglet i tidens politiska kultur. President Urho Kekkonen stod under 1970-talet på höjden av sin makt, och hans relation till riksdagen var stundtals spänd.
Friberg blev omvald som riksdagsledamot 1972 och 1975, men lyckades inte förnya sitt mandat 1979. Han ansåg sig då förbrukad i hemlandet och sökte sig utomlands.
1980 utsågs han till informationschef vid Nordiska ministerrådet i Oslo, 1982 blev han pressråd vid Finlands ambassad i Stockholm. Men då han 1984 ombads bli chefredaktör för Iltalehti kunde han inte motstå.
Efter Iltalehti återvände Friberg till diplomatbanan. Han var chef för UM:s press- och kulturavdelning 1988–1992. Han verkade för att ge avdelningen större resurser, och ordnade så att professionella journalister kunde arbeta som pressråd vid Finlands ambassader. Därifrån bar hans väg vidare till ambassadörsposterna, först i Aten 1992–1995 och sedan i Köpenhamn 1995–2001.
Ralf Friberg gästade programmet Daniel Olin:
Kulturkämpe och kolumnist
Som pensionär flyttade Ralf Friberg 2001 med hustrun (sedan 1956) Britt-Marie till Ekenäs, som några år senare blev centralort i den nya storkommunen Raseborg. Den nygamla hemstaden fick i Friberg en outtröttlig kommunalpolitiker, ledamot av fullmäktige och ordförande för kultursektionen. Han var med om att göra staden känd för sommarkonserter, Ekenäs filmfest samt litteraturevenemanget Bokkalaset.
Därtill fortsatte han sin publicistiska verksamhet, med samma oräddhet och formuleringsglädje som tidigare. Han skrev kolumner i Västra Nyland och Etelä-Uusimaa och hördes i många år i ”De äldres råd” i Radio Vega.
Och nu kunde han äntligen också säga sitt hjärtas mening i frågor, där han som chefredaktör eller pressråd kanske troligen hade hållit en lägre profil. I en intervju från 2006 gick han öppet ut med sitt stöd till Finlands NATO-medlemskap, och vidhöll att han delade denna uppfattning med största delen av de höga tjänstemännen vid UM.