Den tyske sociologen och filosofen Jürgen Habermas har dött i Starnbern i södra Tyskland, meddelade en representant för hans förlag, Suhrkamp Verlag, på lördagen.
Habermas var från mitten av 1950-talet knuten till Frankfurtskolan och ansågs vara sin generations mest inflytelserika filosof i Tyskland. Han ägnade en stor del av sin livsgärning åt samhällsfilosofiska problemställningar.
Jürgen Habermas föddes den 18 juni 1929 i Düsseldorf och var därmed 15 år vid Nazitysklands nederlag. Han hade varit medlem i Hitlerjugend, men var för ung att aktivt ha tagit del i kriget och sa senare att han inte skulle ha hittat sin väg in i filosofi och samhällsteori om han inte varit tvungen att ta ställning till det nazistiska styrets brott.
Ett starkt samhällsengagemang gjorde att Habermas var involverad i alla stora efterkrigsdebatter. Genom hela sitt liv kopplade Habermas samman filosofi och politik, tanke och handling.
Kritiserade Angela Merkel
Han såg ett enat Europa som det enda botemedlet mot nationalismens framväxt. Under sina senare år ville han främja ett federalt Europa och såg det projektet som ett sätt att förhindra att kontinenten igen splittrades av nationalistiska rivaliteter.
Efter att på 1960-talet ha varit en röst för tyska studentprotester blev han själv ett mål för studentprotester när han trettio år varnade för riskerna med vänsterfascism.
År 1989 kritiserade han villkoren för den tyska återföreningen, som han ansåg att i huvudsak styrdes av marknadens krav.
Habermas stödde centervänsterns förbundskanslerkandidat Gerhard Schröder år 1998, men var kritisk till Schröders konservativa efterträdare, Angela Merkel, som han upplevde hade en ”teknokratisk” inställning och en bristande politisk vision.
Han var särskilt kritisk till det ”begränsade intresse” som tyska politiker, företagsledare och media visade för att ”forma ett politiskt effektivt Europa”.
År 2001 väckte Habermas sensation när han i en föreläsning i Frankfurt am Main sa att tesen om den fortskridande sekulariseringen i väst är felaktig och att västvärlden i stället lever i en postsekulär tid där religiösa traditioner igen spelar en avgörande roll i försvaret av grundläggande mänskliga värden.
Källa: AFP, AP