I Karis-Billnäs gymnasium är det tyst i korridorerna. Inne i ett klassrum pågår en matematiklektion.
Också här i lugnet i småstaden känner unga oro för framtiden.
Svartåbon Emil Kalmi och Karisbon Maj Blomster är båda 17 år. De drömmer om att få jobba med något de gillar i framtiden.
– Om jag ska vara helt ärlig, så är jag osäker på världsläget hela tiden. Vissa dagar känns det nästan som att det inte finns något hopp alls. Andra dagar känns det bättre och jag försöker fokusera på dem, säger Maj Blomster.
Maj Blomster tycker det är svårt att koppla loss från nyheter om krig.
Hon känner empati för offren och tycker att hon borde hjälpa mera. Ibland tar hon paus från sociala medier för att orka.
Emil Kalmis motto är ”den enda vägen ut är igenom”.
– Står du stilla kan du drunkna, så det är bara att fara igenom. Men inte ensam, hitta någon som är i en liknande situation och gör det tillsammans.
Ungdomsbarometern visar att framtidstron bland 15–29-åriga finländare är rekordlåg för tillfället.
Sex av tio av de svarande känner sig oroliga över världsläget. Hälften av de unga ser rent av pessimistiskt på världens framtid.
– Det är vår framtid det handlar om. Vi tänker på hur det ser ut för oss om 20 år, säger Emil Kalmi.
Sju av tio unga upplever press för att hitta ett arbete.
Emil Kalmi är intresserad av teknik och Maj Blomster av samhällsvetenskaper. Båda vill studera på högskola.
Att hitta en studieplats tror de att ska lyckas med, men de är osäkra på hur de sedan ska hitta sin plats på arbetsmarknaden.
– Jag tycker det nuförtiden finns ganska lite utrymme för att göra misstag utan att det blir stora konsekvenser, säger Maj Blomster.
Deras tips till föräldrar och lärare går att komprimera i ett ord: lyssna.
Världen har förändrats sedan deras föräldrar var unga, och de önskar att vuxna skulle läsa på om hur unga har det i dag.
