Många barn känner ett slags instinktiv avsky mot de flesta små kräk. Jag kan själv minnas vilket obehag jag kände inför silverfiskar i mitt barndomshem, då jag oftast i blotta förskräckelsen krossade dem under en sko eller mellan fingrarna om jag fick syn på en om natten.
Jag hade behövt den här boken då. Den hade bland annat lärt mig att silverfiskar kan springa en halv meter i sekunden, att de livnär sig på tvättpulver, hudflagor, böcker, tyg och socker samt att de har funnits på jorden i 400 miljoner år – alltså 398 miljoner år längre än människan.
Framför allt hade boken lärt mig att silverfiskarna inte alls utgör något som helst hot mot mig. Tvärtom är de ganska sympatiska.
Ett av våra mer tråkiga husdjur blir intressant
Det är natt när Om du möter en silverfisk börjar och alla barnen ligger ihopkrupna i en hög tillsammans med sina vuxna. Insektsboken ligger uppslagen på bordet.
Bland baggar och andra småkryp är den inklämd, lepisma saccharina: silverfisken. Denna fjälliga, silverfärgade gäst som kryper fram ur avlopp och skrymslen så fort den sista lampan har släckts inför natten.
Också döden är en del av livet, konstaterar berättelsen, medan en silverfisk-präst läser upp några poetiska strofer över den bortgångna silverfisken.
Ett av barnen smyger iväg till badrummet där hen med skräckblandad förtjusning får syn på silverfiskarna som har dykt upp på golvet. Förstoringsglaset som barnet har i handen banar väg för en upptäcktsresa av annorlunda slag.
Det är en upptäcktsresa i silverfiskens liv och bakgrundshistoria, då författarduon Malin Kivelä och Martin Glaz Serup och illustratören Linda Bondestam lyckas med konststycket att göra ett av våra kanske mer tråkiga husdjur intressant.
Genom att beskriva silverfiskar med humor, historisk insikt och överraskande detaljer, öppnas de små djurens värld på ett sätt jag inte hade kunnat föreställa mig.
En skojig passage tillägnas silverfiskens förökning medan en annan visar en människohand som sprutar gift över de stackars silverfiskarna så att de dör. Också döden är en del av livet, konstaterar berättelsen, medan en silverfisk-präst läser upp några poetiska strofer över den bortgångna silverfisken.
Boken kombinerar fakta och berättelse på ett sätt som är roligt och tankeväckande. Detaljrikedom och små inslag av diagram och faktarutor ger vatten på kvarn åt den vetgiriga, samtidigt som Bondestams färgsprakande och humoristiskt naivistiska illustrationer håller läsaren underhållen då berättelsen rör sig fram och tillbaka mellan fantasifulla landskap och hemmets småstökiga vrår.
Människor vill, förståeligt nog, helst bo så nära inpå oss silverfiskar som möjligt. Det är okej, men som i alla förhållanden är samlevnaden inte alltid helt problemfri. Vi kan till exempel få en chock när vi går på toaletten på morgonen, och där befinner sig en människa. Då är det bara att dra djupt efter andan och säga till sig själv
Den är mer rädd för oss än vi är för den!
Om du möter en silverfisk är en fristående fortsättning på Om du möter en björn (2021), som nominerades till Augustpriset, Finlandiapriset, Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris, Runeberg junior och Stregapriset.
Att gå från att möta en björn till att möta en silverfisk, är ett drastiskt och otippat drag som den här framgångsrika, nordiska trion hanterar alldeles galant. Men vad ska man göra om man möter en silverfisk? I boken finns svaret: Man ska bara stå stilla ett ögonblick, andas lugnt och glädja sig över naturens rikedom.