Kina har under en kort period vid flera tillfällen skickat tusentals fiskefartyg för att öva militära formationer i vattnen nära Taiwan och Japan.
Bilder baserade på sammanställningar av fartygens positionsdata visar att över 2 000 fartyg i slutet av december placerade sig i två parallella formationer i havet där de bildade något som såg ut som bokstaven L.
Formationerna var över 400 kilometer långa och fartygen höll sig på väldigt korta avstånd från varandra, ibland så nära som 50 meter.
Formationerna höll sin position i närmare 30 timmar under hård sjögång innan de plötsligt upplöstes.
Enligt anställda på satellitanalysföretaget Ingenispace som observerade de här rörelserna är det extremt ovanligt beteende.
– Det som är uppseendeväckande är skalan på det hela, säger Mattias Burell, professor för Asienprogrammet vid Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige.
Enligt Ingenispace såg man liknande manövrar i januari där omkring 1 000 fartyg var inblandade i att skapa en rektangulär formation.
I början av mars bildade återigen omkring 1 000 kinesiska fiskebåtar L-formationer, den här gången ännu längre österut än tidigare.
Kina har en omfattande fiskeflotta som verkar i Gula havet, Östkinesiska havet och Sydkinesiska havet, där de konkurrerar med fiskare från Japan, Sydkorea, Taiwan, Vietnam och Filippinerna.
Men många experter är överens om att de här manövrarna som observerats den senaste tiden inte är fiskerelaterade.
Experter som nyhetsbyrån AFP talat med säger att det inte finns rederier som ensamma förfogar över så här många fiskefartyg, och att det annars också är ovanligt för fiskefartyg att klumpa ihop sig på så nära avstånd.
De påpekar också att det i händelse av hårt väder är mera sannolikt att fartygen återvänder till hamn än försöker rida ut det i en formation.
En förberedelse för framtiden
I stället tror man att det rör sig om att den kinesiska militären övar på olika blockader och manövrar inför en konflikt med Japan eller en invasion av Taiwan, som Kina hävdar är en del av dess territorium.
– Jag tror att man kan vara säker på att det pågår kommunikation mellan militärflottan, kustbevakning och de här fartygen. Det är utmaningar med att koordinera så här många olika aktörer. Det kräver träning, säger Mattias Burell.
Han och andra analytiker ser det också som att Kina vill skicka ett synligt budskap; att man är kapabel att utföra avancerade manövrar som den här.
Analytiker har flaggat för att Kina kan försöka sig på en invasion av Taiwan redan nästa år.
De har trappat upp det militära trycket på Taiwan under de senaste åren, genom att nästan dagligen skicka ut stridsflygplan och krigsfartyg runt ön.
Kina har också genomfört flera storskaliga övningar runt Taiwan som ofta beskrivs som repetitioner för en blockad och erövring av önationen. Och de civila fartygen har en roll att spela här.
– Fiskefartygen kan blockera handelsfartyg och militära sjöstridskrafter såvida motparten inte kör in i dem, men då skapar man en eskalation som jag inte tror att motparten vill ha, säger Mattias Burell.
Han jämför det med ett schackspel till havs där man tvingar motståndarens skepp att göra massiva omvägar för att undvika incidenter.
En gråzon mellan civilt och militärt bruk
Den här fiskeflottan är däremot inte enhetligt civil eller militär.
Vissa fartyg är anpassade för ren milisaktivitet medan andra är renodlade fiskefarkoster. Gränsen mellan dem är ofta glidande.
En del av dem är, enligt en granskning av tidningen New York Times, ofta försedda med metallförstärkta skrov som gör det lätt för dem att ramma mindre båtar och fartyg.
De är i vissa fall också bestyckade med någon form av vapen.
Mattias Burell säger att det inte är otänkbart att fartygen är försedda med utrustning för att upptäcka minor eller för att störa kommunikationen mellan olika fartyg, eller fartyg och landbaserade enheter.
De kan dessutom bara genom sin närvaro agera spaningsfarkoster.
– Man kan också tänka sig att de är som tusen ögon och öron som kan notera motståndarens rörelser och positioner, säger Burell.
Han menar att omstruktureringen och införlivandet av både kustbevakningen, den här milisen och fiskeflottan i den reguljära militärflottans verksamhet pågått gradvis över flera år.
– Kina har ju i sin militärdoktrin sedan länge haft en tanke om att sammansmälta det civila med det militära. Att de här fiskeflottorna är statskommenderade råder det inga tvivel om.
Mattias Burell hänvisar också till rapporter från tankesmedjan CSIS som studerat den kinesiska fiskeflottan sedan länge, och där man konstaterar att den kinesiska staten aktivt stöttar flottans verksamhet ekonomiskt.
Det handlar enligt Burell om allt från konstruktionen av båtar, betalning av försäkringar, träning av manskap, bidrag till bränsle, och standarder för vilken utrustning som ska finnas ombord.
Det här skapar starka ekonomiska incitament för kommersiella aktörer som kan dryga ut sin inkomst från fiskeriet med milisverksamhet.
– De gör det ju inte av patriotism, utan det finns ekonomiska skäl också. Och det är även här en glidande skala där vissa gör det på heltid, medan andra kallas in i utbyte mot en ersättning.
Kina breder ut sig
Enligt Mattias Burell är fiskeflottan och milisen del av en så kallad gråzonstaktik där man använder sig av paramilitära medel och civil förklädnad för att testa gränser och positionera sig vid geopolitiskt känsliga områden.
De här fiskefartygen har regelbundet använts för att försöka hävda Kinas dominans i Sydkinesiska havet där de legat i konflikt med flera nationer.
En stor del av dem används över huvud taget bara på pappret för fiske. I verkligheten används de för att blockera olika omtvistade öar och rev i flera veckor.
De har också synts till på satellitbilder kring kinesiska militära anläggningar som byggts på konstgjorda öar i Sydkinesiska havet.
Fartygen har även använts för att hjälpa den kinesiska kustbevakningen att trakassera fiskefartyg från andra nationer, som Filippinerna och Japan.
– Genom att de är så många och svärmar omkring motpartens skepp eller territorier skapar de en svårtolkad situation där motparten måste försöka gissa avsikten. Och det är en del av poängen, säger Mattias Burell.
Kustbevakningen och kinesiska fiskefartyg har i år redan vid flera tillfällen hamnat i konflikt med japanska fartyg, vilket har spätt på en redan inflammerad diplomatisk dispyt mellan länderna.
– Genom sitt agerande och sin närvaro vill Kina visa att det här är ”deras” hemmahav, det är de som styr och har kontroll, säger Burell.
Flera experter varnar för att Kinas allt djärvare aktiviteter till havs i Östkinesiska och Sydkinesiska havet ökar risken för en internationell incident som kan leda till en större konflikt om man inte är försiktig.