Jessica Granlund är själv­försörjande och oberörd när matpriserna stiger

När matpriser och bensinpriser stiger sitter Jessica Granlund lugnt i båten. Medan andra har beredskap för tre dagar, klarar sig hennes familj i ett år.

Jessica Granlund ser självförsörjandet som en sport. När hon vill ha en produkt utmanar hon sig själv att tillverka varje komponent. Video: Kim Blåfield, Ulrika Stagnäs-Lund / Yle

De senaste åren har coronapandemin, Rysslands krig mot Ukraina och nu senast kriget i Iran påverkat mångas privatekonomi.

Bensinpriser, matpriser, och räntor på bostadslån har gått upp och ner.

En person som inte blir orolig av detta är Jessica Granlund i Malax. Hon och hennes familj är till stor del självförsörjande.

– Matpriserna har jag inte alls koll på, för de har rört oss så lite, säger hon.

Granlunds man har ett ”vanligt” jobb, och den inkomsten går till att betala till exempel lånet.

Bekvämligheter som el och rinnande vatten behåller de medan tonåringarna fortfarande bor hemma.

– När barnen flyttar ut eller slutar bry sig om att ha det på samma sätt som kompisarna, tror jag att jag övergår mer till att tvätta mig i utebastu och diska i bunkar utomhus, säger hon.

Fotografi från marknivå av getter som äter hö tillsammans i en hage.
Jessica Granlund visade getternas matningsrutin. Förutom hö ger hon dem torkade nässlor, som fungerar som ett slags vitamin för djuren. Bild: Kim Blåfield / Yle

När vi anländer till Jessica Granlunds gård i Petalax blir vi välkomnade av både tvåbenta och fyrbenta. Får bräker och en vakthund skäller misstänksamt vid grinden.

Snart försöker samma hund lekfullt nafsa oss i händerna. Katter stryker längs med våra ben och leker med vår bandningsutrustning.

Djuren är visserligen en idyllisk syn, men på gården är det inte deras huvudsakliga syfte.

Granlund beskriver det som ett kretslopp.

När hon slaktar en ko till exempel, tar hon inte bara vara på köttet, utan sparar fettet till hudvårds- och städprodukter.

Benen används till att koka kollagen, som är bra för lederna.

I ett äppelträd utanför köksfönstret hänger grisskinn, som fåglar gärna pickar i sig fettet från.

Halvbild av en kvinna som använder en handdriven kvarn för att mala salt och svamp i ett kök. Kvarnen står på ett bord som är täckt med en duk, och bredvid finns en skål med salt och en påse kantareller.
Jessica Granlund tillverkar det mesta hon behöver själv. Ett undantag är salt, det köper hon. Bild: Kim Blåfield / Yle

Kretsloppet skiljer enligt Granlund självförsörjning från självhushållning.

Självhushållning kan vara ett mer tillgängligt alternativ för den som inte vill eller kan förändra sin livsstil drastiskt.

En viss grad av självhushållning går till och med att utöva även om du inte bor på landet.

– Självhushållning kan man göra i princip var som helst med väldigt små medel. Det handlar om att ta tillvara på så mycket som möjligt: Man äter det som är i säsong och kanske till och med konserverar. Man använder frysen till annat än pommes frites helt enkelt, säger Granlund.

Jessica Granlund har ett tips till dig som vill bli mer självhushållande:

I videon tillverkar Jessica Granlund kantarellsalt. Hon använder samma metod när hon gör örtsalt och andra kryddor. Video: Kim Blåfield, Ulrika Stagnäs-Lund / Yle

Granlund berättar att hon mår bra av arbetet och kosten som kommer med självförsörjning. Men precis som alla andra blir hon också förkyld.

– Då blir det familjen som ser till att det allra nödvändigaste går runt. Jag får ju ingen sjukersättning till exempel, men det är en risk som man tar.

Beredskap är kunskap

Granlunds resa mot självförsörjning började för över tio år sedan. Hennes motivation är att kunna ta hand om sin familj, ifall något skulle hända vårt samhälle.

Finländska myndigheter rekommenderar hushåll att ha tillräckligt med förnödenheter för att klara sig minst tre dagar utan el, värme, vatten och mat.

Granlund tänker längre.

– I mitt fall handlar det nog om ett år närmare än tre dagar.

Förra året var hushållet utan el i fem dygn. Granlund ser på den tiden som avslappnande och som en bra övning.

– Det var ganska skönt. Frysen var lite problematisk, men det var hälsosamt. Jag lärde mig att om elen försvinner ska jag inte ha mer kött i frysen än vad jag kan hantera där och då.

Granlund brukar föreläsa om självhushållning vid det lokala medborgarinstitutet.

Hon berättar att tröskeln är hög för många att börja tillverka basvaror själv. Det var det också för henne i början.

När det blev svårt gick hon tillbaka i tiden och såg på hur våra förfäder gjorde innan alla varor gick att köpa i butiken.

– Alla vi i Finland har förfäder som har gjort det här. Det är enkelt att förstå, för annars skulle vi inte vara här.

Granlund tycker att varje finländare borde lära sig mera om överlevnad.

– Det går inte att tänka att om butikerna stänger och maten tar slut går jag till skogs och skjuter en älg. Då blir det nog krig i skogen.

Hon betonar att det är svårt att fälla en älg utan att skadskjuta. Efter dödandet, som kan vara tungt mentalt, är det också en utmaning att ta tillvara på köttet.

– Det är ingenting som man ska tänka att man gör sedan om man måste, det ska övas om det ska fungera.

Hur många dagar skulle du klara dig om tillgången till mat, vatten, el och värme skulle försvinna? Berätta i kommentarsfältet!