LILLE Den franska vänstern firade på söndagskvällen valframgångar i landets största städer när den andra omgången av lokalvalen avslutades.
Socialisterna behöll makten i huvudstaden Paris samt i Marseille och Lyon, medan ytterhögerpartiet Nationell samling gjorde ett svagare resultat än väntat.
Professorn vid universitet Sciences Po Lille, Pierre Mathiot, ser valresultatet som ett uttryck för stabilitet. Ytterhögern och den radikala vänstern gick visserligen framåt, men inte i den utsträckning många hade förväntat.
Resultaten ger enligt Mathiot fingervisning om styrkeförhållandena inför presidentvalet 2027, även om väljarstödet i lokalval inte direkt går att överföra på nationell nivå.
– I Frankrike är kommunalvalen också nationella val. Resultaten, allianserna, vad som fungerade och inte fungerade samt valdeltagandet är alla viktiga indikatorer att följa inför presidentvalet nästa år.
Vi listar fem centrala hållpunkter efter lokalvalet.
1. Socialisterna behöll borgmästarposten i Paris
Socialisten Emmanuel Grégoire, 48, firade sin seger genom att cykla till stadshuset i Paris, där den tidigare borgmästaren Anne Hidalgo överlämnade huvudstadens nycklar till honom.
Grégoire har länge arbetat bakom kulisserna både i regeringen och i Paris stadshus. Han var Hidalgos biträdande borgmästare 2018–2024, men relationen mellan dem svalnade när Hidalgo anklagade honom för att inte ha stöttat hennes presidentvalskampanj 2022.
I ett tal efter valsegern konstaterade Grégoire att Paris kommer att förbli troget sin historia, och att ytterhögern aldrig kommer att ta makten i huvudstaden.
I landets näst största stad Marseille vann den sittande vänsterborgmästaren Benoît Payan klart mot ytterhögerkandidaten Franck Allisio medan de gröna behöll borgmästarposten i Lyon, om än med knapp marginal.
– Socialisterna lyckades behålla Paris och Marseille, vilket är symboliskt oerhört viktigt för det socialistiska partiet, säger Pierre Mathiot.
2. Ytterhögern misslyckades i storstäderna
Ytterhögerpartiet Nationell samling hade inför valet siktet inställt på storstäder som Marseille, Toulon och Nîmes, i hopp om att tränga undan vänstern och centerhögern från makten.
Trots de högt uppskruvade förväntningarna gick det inte vägen för ytterhögern i storstäderna.
Den främsta landvinningen för Nationell samling kom i sydfranska Nice, där den tidigare republikanska politikern Éric Ciotti segrade som kandidat för en gemensam höger- och ytterhögerlista.
Ciotti sa efter valet att segern är ett tecken på att hans strategi som bygger på att samla högern och ytterhögern bär frukt. Ytterhögern var också framgångsrik i flera mindre städer som Carcassonne, Menton och Cannes.
Partiledaren Jordan Bardella hänvisade till att Nationell samling och dess allierade aldrig tidigare haft så många representanter runt om i Frankrike.
Enligt professor Pierre Mathiot kan såväl ytterhögern som den radikala vänstern argumentera för att valet var en framgång.
– De två partier som ofta beskrivs som radikala, det vill säga La France Insoumise och ytterhögerns Nationell samling, har gått framåt i den meningen att de tidigare styrde väldigt få kommuner i Frankrike, säger Mathiot.
– Nu har båda ökat antalet kommuner de kontrollerar. Ur det perspektivet är det en form av framsteg, även om det kanske inte motsvarar partiernas förväntningar.
3. Splittringen inom vänstern blev synlig
Valet blottlade djupa sprickor inom den franska vänstern, särskilt mellan socialisterna och radikalvänsterpartiet La France Insoumise.
Socialistledaren Olivier Faure fick kritik efter att ha godkänt lokala överenskommelser med LFI efter förluster mot högern i bland annat Toulouse och Limoges.
Tidigare presidenten François Hollande kallade valresultatet för ett misslyckande för partiledaren Faures metod.
I Paris vann i sin tur socialisten Emmanuel Grégoire efter att ha avvisat ett samarbete med LFI samtidigt som partiet också gick fram segrande i Marseille efter att ha hållit avstånd till yttervänstern.
– I båda städerna vägrade socialistkandidaterna att alliera sig med La France Insoumise och vann. Det ger argument åt dem inom partiet som menar att man inte bör samarbeta med yttervänster för att vinna val, säger statsvetaren Mathiot.
4. Tidigare premiärminister stärker sina presidentambitioner
I den politiska mitten stärkte den tidigare premiärministern Édouard Philippe sin ställning inför presidentvalet 2027 genom att vinna borgmästarvalet i hamnstaden Le Havre.
Philippe har redan meddelat sin presidentkandidatur och ses som en av de starkaste utmanarna till ytterhögern, oavsett om det blir Marine Le Pen eller Jordan Bardella som ställer upp som kandidat.
Enligt professor Pierre Mathiot tog Philippe en medveten risk genom att ställa upp i lokalvalet. Segern ger honom styrfart inför presidentvalet.
– Philippe visste att om han förlorade i Le Havre var hans politiska karriär över och att han inte längre kunde kandidera i presidentvalet. Tack vare segern har han nu en form av legitimitet som kandidat, säger professor Pierre Mathiot.
Centerkandidater tog också oväntade segrar i Bordeaux och Annecy. Däremot förlorade den tidigare premiärministern François Bayrou i Pau mot en socialistisk kandidat.
5. Resultatet pekar mot ett spännande presidentval
Resultaten i lokalvalen ger en fingervisning om styrkeförhållandena inför presidentvalet 2027, även om lokala val inte alltid fungerar som tillförlitliga prognoser inför nationella val.
Ytterhögerns frammarsch framstår inte som ostoppbar, särskilt inte i storstäder där Nationell samling av många ses som ett problematiskt alternativ. Samtidigt stärker partiet sin närvaro i mindre städer.
I mittenfältet har Édouard Philippe seglat upp som den starkaste kandidaten att möta ytterhögern, men utan ett enat stöd kan mittenblocket slås ut redan i den första omgången.
Vänstern tycks i sin tur gå mot en strategisk uppgörelse, där man i presidentvalet sannolikt kommer att se två konkurrerande vänsteralternativ. Professor Pierre Mathiot menar att ytterhögern har reella chanser att vinna nästa presidentval.
– I opinionsmätningarna har ytterhögerns kandidat legat på 30–36 procent i första omgången i flera månader, medan tvåan ligger kring 15 procent. Ett gap på 15–20 procentenheter är enormt, säger han.