Vare sig vi ställt frågor om skilsmässor, kompiskretsar eller dejting brukar svaren förr eller senare glida in på spåret ”vad skulle folk säga om det?”
”Jag önskar att vi skilt oss tidigare, men man visste ju hur det skulle skvallras på byn”.
”Jag täcks inte lägga upp en dejtingprofil för tänk om någon gammal klasskompis skulle se den.”
”I min ålder kan man ju inte klä sig i så där kort kjol.”
Andras åsikter och fördomar ska ju inte få stå i vägen för den man är, men ibland är det lättare sagt än gjort.
Å andra sidan finns ju de där personerna som som struntar blankt i vad andra tycker
De som använder knalligt läppstift, sjunger för full hals, inte skäms för sina tillkortakommanden och gör det de själva har lust med.
Men ifall man inte är funtad på det sättet från födseln, kan man då lära sig?
Går det att bli bättre på att inte oroa sig för omgivningens reaktioner?
Hur mycket bryr du dig om vad andra tänker och tycker om dig?
Har det hänt att du avstått något för att du oroade dig för hur det skulle se ut i andras ögon?
Vems dömande är du mest rädd för? Familjens? Vännernas? Lokala skvallerpanelens?
Har du knäckt koden för hur man bryr sig mindre? Hur gjorde du det?
Om du skriver till oss före torsdag 26 mars hinner vi läsa ditt svar innan vi spelar in podden.
