”Förtjänar du för lite får du inte stanna”, är det tydliga budskapet från den svenska regeringen och Sverigedemokraterna.
Många kommuner och företag i Sverige är rädda att förlora personal när lönekravet på utländsk arbetskraft höjs.
Vården, byggindustrin, handeln och jordbruket är branscher som är beroende av utländsk arbetskraft och kommer att drabbas hårdast.
Den första juni kommer inkomstgränsen för en arbetskraftsinvandrare att höjas till 33 390 kronor (cirka 3 100 euro), enligt en överenskommelse mellan den svenska regeringen och Sverigedemokraterna.
Den nuvarande inkomstgränsen är 29 680 kronor per månad (cirka 2 750 euro).
De här inkomstgränserna gäller endast arbetare som kommer från länder utanför EU. Undantagna är också arbetare från Norge, Island och Liechtenstein.
I Finland syns effekten av höjd inkomstgräns ännu inte
Finland har sedan början av 2025 en inkomstgräns på 1 600 euro för uppehållstillstånd för arbetstagare.
Den som har arbetsrelaterat uppehållstillstånd och blir arbetslös har tre eller sex månader på sig att hitta ett nytt arbete. Lyckas man inte, hävs arbetstillståndet och man måste flytta.
När man ansöker om ett arbetsrelaterat uppehållstillstånd är det ett krav att man har ett jobb i Finland. Man ska alltså ansöka om tillståndet när man bor utomlands innan man flyttar till Finland.
Juha Ojala, avtalschef vid servicefacket PAM, berättar per textmeddelande till Svenska Yle att de ännu inte har sett stora ändringar efter att inkomstgränsen höjdes.
Linda Savonen, sakkunnig för invandrarverksamhet på fackförbundet JHL, är inne på samma spår. Hon tror att höjningen av inkomstgränsen kommer synas först då många ansöker om fortsatt tillstånd.
Ett uppehållstillstånd på grund av arbete beviljas högst för fyra år och därefter ska man ansöka om fortsatt tillstånd.
Savonen berättar ändå att de har sett fler fall där personer som fått uppehållstillstånd på grund av arbete har råkat ut för att arbetskontraktet aldrig förverkligats.
– Dessa personer har då kommit till Finland utan ett arbetskontrakt och här börjat söka jobb, säger Savonen.
Nollavtal är större problem än inkomstgränserna
I många fall, speciellt inom social- och hälsovårdsbranschen, har personer anställts med nolltimmarsavtal eller ramavtal.
– Även om man regelbundet skulle tjäna 1 600 euro i månaden anses nolltimmarsavtal motsvara noll euro när man ansöker om fortsatt tillstånd, förklarar Savonen.
Många invandrare skulle enligt Savonen gärna arbeta heltid men är tvungna att ta emot deltidsjobb eller avtal med varierande arbetstider och inkomster.