I skuggan av konflikten i Iran blir situationen i Libanon allt allvarligare.
Den väpnade konflikten mellan shiamilisen Hizbollah och den israeliska försvarsmakten har intensifierats med ödesdigra konsekvenser för den libanesiska civilbefolkningen.
Enligt den internationella flyktingorganisationen IOM finns det för närvarande omkring en miljon internflyktingar i Libanon.
Libanesiska myndigheter uppger att 1 072 personer har dödats under mars månad.
Ghida Khalife flyttade till Finland från Libanon för ungefär tre år sedan. Hon kom först hit som utbytesstuderande och är nu doktorand vid Helsingfors universitet.
– Jag kommer från södra Libanon, så största delen av min familj har evakuerats. Mina föräldrar har ändå beslutat att stanna kvar. Pappa är läkare och mamma jobbar på sjukhuset, så de känner att de måste stanna kvar för att hjälpa människorna i vår hemstad.
Sedan kriget inleddes den andra mars har Israel bombat 128 sjukvårdsanläggningar i södra Libanon, med konsekvensen att 40 sjukvårdsarbetare dödats, rapporterar brittiska The Guardian.
Sjukhus och sjukvårdsarbetare är skyddade under internationell lag.
”Jag känner att jag borde vara där med min familj och mina vänner”
– Mina vänner och min familj har varit utsatta för enormt mycket stress och en konstant oro över vad som kommer att ske härnäst. De lever i konstant rädsla och alla vardagsrutiner har rubbats. För varje libanes, både i och utanför Libanon, har det varit väldigt emotionellt påfrestande, säger Khalife.
Hennes familj beskriver situationen i Libanon som kaotisk. Den israeliska försvarsmakten (IDF) har beordrat en evakuering av stora delar av södra Libanon.
Trafiken norrut stod stilla i timmar när hundratusentals libaneser lämnade sina hem.
– Jag kände en obeskrivbar skräck när jag hörde nyheterna och jag ringde mina föräldrar direkt. Jag är ändå inte överraskad, det här har hänt förut, berättar Khalife.
Att befinna sig i säkerhet i Finland på andra sidan världen samtidigt som ens nära och kära flyr undan ett krig beskriver Khalife som det svåraste hon någonsin upplevt.
– Jag har en ständig känsla av att jag borde vara med min familj och mina vänner. Men jag måste ändå försöka leva mitt liv som vanligt, umgås med människor, sköta mitt arbete, även om mina tankar hela tiden är i Libanon.
Historien fortsätter att upprepa sig
I Libanon sätter den allt mer våldsamma konflikten stor press på ett redan sårbart samhälle.
– Libanon har genomgått en stor ekonomisk kris. Jag är orolig över de långsiktiga konsekvenserna för infrastrukturen och sjukvården när systemet redan från början är instabilt. Just nu ser vi hur det libanesiska samhället håller på att erodera, säger Khalife.
Situationen kan förvärras ytterligare av att unga människor lämnar Libanon då framtidsutsikterna ser allt mer dystra ut.
– Många unga högutbildade libaneser lever redan nu utomlands. Med tanke på allt som händer är jag osäker på om de kommer att återvända, och utvandringen kommer säkert att öka, säger Khalife.
Under intervjun framkommer en tydlig frustration över att historien verkar upprepa sig.
– Jag och min bror var bara barn under invasionen 2006. Det är samma mönster som upprepas gång på gång, hundratusentals libaneser lämnar sina hem, återvänder, bygger upp sina liv, och tvingas fly igen.
Konflikten 2006 var även den mellan Hizbollah och Israel, då medlade Förenta nationerna (FN) en bräcklig fred.
Nu sätter Khalife hoppet på att omvärlden reagerar. Enligt henne behöver Libanon både humanitärt och finansiellt stöd.
– Sedan måste omvärlden lägga press på Israel. Det viktigaste är att utöva politiskt och diplomatiskt tryck för att få slut på våldet och säkerställa långsiktig stabilitet, så att kommande generationer inte behöver gå igenom det som jag, mina föräldrar och mina farföräldrar har gått igenom.