Det har varit en succésäsong igen för Suvi Minkkinen.
OS-brons, en seger och 5 övriga pallplaceringar i världscupen samt seger och tredje plats i singelmixed.
Inom räckhåll fanns också seger i jaktstartscupen samt en andra plats i totalcupen. Men en svag sista vecka spräckte de chanserna. En säsongsavslutning som slutade i en besvikelse.
Ju mer framgång, desto högre krav
Suvi Minkkinen har nu nått en nivå där alla placeringar ytterom de tio främsta känns som ett misslyckande. Inte bara för bänkidrottaren som följer med loppen utan även för henne själv också.
För endast ett par säsonger sedan hade en tionde plats varit en stor framgång, nu är det minimikravet.
Den förändring hon gjorde i träningsupplägget för två år sedan har visat sig vara ett vinnardrag.
Från att ha varit en medelmåtta i spåret har hon jobbat sig upp till den snabbaste tredjedelen av startfältet. Det kombinerat med ett skytte av absolut toppklass har hon blivit en åkare som kan knipa en pallplats i lopp som lopp.
Därför blev kanske avslutningen på säsongen en besvikelse.
Inför den sista tävlingsveckan hade Minkkinen greppet om jaktstartscupen och andraplatsen i totalcupen. Men vallateamets problem att få fungerande skidor och även små misstag i skyttet gjorde att det blev, sett till förväntningarna, blygsamma placeringar.
En superb säsong hade förtjänat ett värdigt slut.
Jobbet fortsätter, smittar det av sig på de övriga?
Framgångsreceptet för Minkkinen är klart. Kommande träningssäsong följer samma mönster som tidigare.
Lyckas Minkkinen fortsätta sin uppåtgående trend och kan ytterligare knipa ett par sekunder per kilometer till de snabbaste åkarna, då är hon definitivt med och kämpar om pallplaceringar också med en rutininsats.
Minkkinens exempel har fått hela laget att den här säsongen höja på sin nivå.
Men kanske det viktigaste som hennes framgång fört med sig verkar nu vara det att även de övriga har insett att man verkligen måste jobba och satsa helhjärtat för att nå framgång. Det räcker inte med att man tror att man tränar bra, man måste verkligen göra det för att ta steget vidare från en medelmåtta.
Det verkar också vara det steg som flera nu vågar göra. Otto Invenius ändrar sitt upplägg, Venla Lehtonen har nya planer på gång, Tero Seppälä öppnade upp för förändringar och även de övriga verkar nu gå en diskussion med sig själv om vad de vill med sitt idrottande.
Det känns som ett hoppingivande tecken. Nu har man dessutom fyra år på sig att göra jobbet innan OS i Franska alperna. Men resultatet kan synas redan kommande säsong.
Hur många finländare tror du vi ser bland de tio främsta säsongen 2026-2027?
Magnus Eklöv är Yle Sportens skidskyttekommentator som har bevakat sporten i 18 år.