De kämpar mot landhöjningen – och större båtar kräver djupare hamn

Larsmohamnar behöver muddras när hamninloppen blir för grunda. Projekten blir både dyra och utdragna, men de måste göras.

En man med reflexjacka står med händerna i fickorna vid ett grävprojekt där en grävmaskin jobbar.
Tillstråndsprocessen blev utdragen och våren kom tidigt, men muddringen blir klar, säger ordförande för Kackur båthamnsförening, Rune Käldström Bild: Mårten Wallendahl / Yle

Den stora gropen ser ut som ett gruvschakt när grävmaskinerna tagit sig två och en halv meter ner i havsbotten. 11 000 kubikmeter sten och jord ska grävas bort och fraktas 800 meter till åkermarken där muddermassorna placeras.

Ett traktorekipage lastas av en grävmaskin, medan ett gäng grävskopor ligger på marken i förgrunden.
Entreprenören som sköter arbetet har gjort många hamnmuddringar förut, vilket underlättar enligt föreningen. Bild: Mårten Wallendahl / Yle

Entreprenören som sköter arbetet har utfört flera liknande projekt, vilket underlättar. Tanken var att få muddringen gjord redan i februari, men beslutsprocessen med alla tillstånd drog ut på tiden och jobbet kunde inledas först i mars.

Rune Käldström är ordförande för Kackur småbåtshamnsförening och ser att muddringen är efterlängtad.

– Båtarna har ju blivit större under de drygt 40 år som hamnen existerat, så det krävs mer djup. Och landhöjningen inverkar ganska mycket på 40 år – djupet förändras med nästan en halv meter, säger Käldström.

En man med keps och glasögon sitter på en brygga på land, med en rad med traktorekipage bakom sig.
Sten Bobacka har skött flera hamnmuddringar tidigare och vet att miljöfrågorna granskas noga i tillstråndsprocessen. Bild: Mårten Wallendahl / Yle

Muddringen har efterfrågats av båtplatsägarna. Djupet har börjat bli kritiskt i hamnen, men också längs farleden ut från och in till hamnen. Nu får hamnen ett djup på 2,5 meter, medan leden in till inloppet bara är cirka 1,5 meter djup den sista biten intill land.

Många hamnar berörs

Motsvarande problem finns i de flesta österbottniska småbåtshamnar. Bara i Larsmo finns ett 20-tal hamnar som upprätthålls av föreningar.

Även om Kackurhamnen är en av de större, med 165 platser, blir muddringen en kostsam affär för båtplatsägarna. Hur dyrt det blir är svårt att uppskatta i detta skede, säger Käldström.

– Det kommer mycket kringkostnader också då bryggor och förtöjningar ska förnyas, säger han.

Föreningen har ändå sparat till projektet under fem år, så man har kunnat samla ihop en del medel. Ändå räknar de med en del merkostnader för båtplatsägarna framöver.

Samtidigt räknar föreningen med att muddringen är en investering som höjer värdet på platserna och tryggar verksamheten, för de som sommartid tar sig ut i skärgården via hamnen.

Två grävmaskinen och en borrmaskin jobbar i en sänkning bland is och vatten. En man med gul väst står i mitten.
För att nå 2,5 meters djup i hamnbassängen tvingas man spränga en del stenar. Bild: Mårten Wallendahl / Yle

Den här veckan skyndar sig entreprenören att bli klar med arbetet. Anledningen är att minska risken att fördämningen som stänger havsvattnet ute börjar ge efter.

I tillståndsprocessen har myndigheterna varit noga med att försäkra sig om att projektet undviker större åverkan på den kringliggande naturen. Men man måste också trygga att inga föroreningar kommer ut i vattnen.

Tids- och penningkrävande

Själva administrationen kring tillstånden har dragit ut på tiden, så Sten Bobacka som hållit i kontakten till myndigheterna vet att byråkratin kan ta tid, även om allt är i sin ordning.

Sten Bobacka har två tips till andra föreningar som planerar en muddring. Det gäller att inleda tillståndsprocessen i god tid - och att bygga upp ett kapital för projektet.

– Man kan säkert räkna att tillståndsprocessen tar 1–1,5 år. Och så ska man spara ihop pengar under flera år, så att allt inte kommer på en gång. Vissa hamnar behöver samtidigt förnya bryggorna och förankringar när man tömmer hamnen på vatten, säger Bobacka.