I entréhallen vid Nya Barnsjukhuset i Mejlans promenerar en lång, skäggig man med hatt och röd näsa emot mig. Han går i trasiga röda skor, hukad över en kappsäck.
Efter ett par timmars arbetspass klär han av sig både hatten och näsan, och vi sätter oss vid caféet.
Mannen heter Dan Söderholm, men för patienterna på sjukhuset är han någon helt annan, nämligen en sjukhusclown. Hans uppdrag är att hjälpa unga patienter och deras familjer att ta sig igenom svåra, stressande situationer.
– Jag väljer en familj som jag ser behöver mera stöd, av någon anledning. Kanske föräldrarna är så nervösa att de inte kan ge tillräckligt med stöd, eller barnen är nervösa. Eller så ser jag att de är rädda.
Som clown jobbar Söderholm på anestesiavdelningen, där han tar emot familjer som kommer till operationerna. Genom att blåsa såpbubblor eller göra trollerikonster försöker han göra barnen mindre nervösa.
– Just då anestesiläkaren sätter in kanylen tar jag uppmärksamheten, så att barnet inte ens märker det.
Sjukhusclownerna får fondpengar
Föreningen Sjukhusclowner rf har i över 20 år muntrat upp barn och familjer i vårdsituationer.
I år har Svenska Kulturfonden gett föreningen ett bidrag på 27 000 euro för att göra det möjligt med sjukhusclowndagar på universitetssjukhus.
Dan Söderholm blev sjukhusclown efter att ha hållit på med både teater och clowneri. Han ville byta ut publikens applåder mot lättade miner på både barn och föräldrar.
– Därför kom jag till sjukhuset, för att här känner man konkret att man gör någon nytta.
Själv har Söderholm har varit sjukhusclown i 20 år. Under åren har arbetsbilden förändrats.
I början handlade clowneriet mest om att uppträda, men för tio år sedan blev clownerna en konkret del av sjukhusprocessen.
– Då började man känna vad som krävs av oss, att vi borde hjälpa barnen, säger Söderholm.
Föräldrar berättar ofta att åtgärderna gått smidigare och utan skrik tack vare sjukhusclownen.
Clownen finns hela tiden på plats
För barnen på anestesiavdelningen blir sjukhusclownen som en vän. Clownen kan vara den enda personen som följer med barnet genom hela processen, från att de väntar på sin operation till att de sövs ner.
Beroende på arbetstiden kan clownen vänta på att barnet vaknar upp efter operationen.
– Skötare och läkare kommer och går, men vi är där, så vi blir ganska viktiga för barnen, säger Söderholm.
Clowneri fungerar ändå inte för alla. Enligt Söderholm kan det vara svårt att känna att man misslyckas med sitt uppdrag.
– Ibland kan en clown inte hjälpa, och det måste man också godkänna. Det är kanske det svåraste med det här jobbet, att godkänna att man inte kan räcka till allting.
Viktigt men tungt uppdrag
Stämningen på anestesiavdelningen kan ibland vara tung, vilket gör det svårt att hålla sig energisk och glad, menar Dan Söderholm. Då kan han ta ett varv ner till polikliniken, där stämningen kan vara lite lättare.
– Där söker jag fram någon familj som har en kemi som passar ihop med mig och så får jag energi av dem. Sedan går jag tillbaka till anestesiavdelningen och kommer in med ny energi.
Arbetet är tungt både psykiskt och fysiskt, och kräver en hel del av skådespelaren bakom näsan.
Därför kan man inte vara clown allt för många dagar under en kort tid, berättar Dan Söderholm.
– Jag har märkt att tre dagar i veckan är det man mentalt orkar med.
För Söderholm är sjukhusclowneriet hur som helst mycket givande. Han minns stunder där clownens närvaro har hjälpt familjer under hela sjukhusbesöket.
– Alla i operationssalen har sjungit en sång tillsammans eller haft tävlingar i att prutta eller någonting annat löjligt. När man sedan träffar samma familj följande dag på avdelningen och ser hur glada de blir bara de ser mig och känner igen mig, så det är väldigt givande.