Det är en vanlig eftermiddag på ett av de många crossfitgymmen i Åbo. Ninja Koskinens andra träningspass för dagen har innehållit flera akrobatiskt krävande rörelser som definitivt inte lämpar sig för nybörjare.
Nu går hon av och an medan hon bär på en svart säck som ser väldigt tung ut. Sportlivteamets gissning på 40 kilogram visar sig vara drastiskt i underkant. Säcken väger 70 kilogram.
Under sina fyra år inom grenen har Koskinen blivit råstark och samlat på sig en hel del muskler.
– Det ser bra ut att ha större muskler och man mår mycket bättre då.
När hon var yngre och höll på med redskapsgymnastik tänkte hon inte likadant.
Då upplevde hon att man inte passade in ifall man hade för mycket muskler.
Men nu har hennes kroppsbild förändrats. Det känns bra att vara stark och vara bra på det hon gör. Utseendet spelar mindre roll.
– Alla som tävlar på högsta nivån i crossfit ser olika ut och är jätteduktiga.
Genom sin passion för sin nya gren har Ninja Koskinen hittat en ny typ av självsäkerhet. Det har synts i hennes imponerande tävlingsresultat och i hennes sätt att samverka med andra människor. Hon är inte lika blyg längre.
Nu är hon dessutom juniorvärldsmästare och redo att ge idrotten allt hon har.
I Sportlivs minidokumentär berättar Ninja Koskinen mer om sitt tränande.
Redskapsgymnastikens tävlingsångest
När Ninja Koskinen tänker tillbaka på sin barndom och sina tonår i Jakobstad är det träning och rörelse som genomsyrar minnena.
Redskapsgymnastik var länge hennes hemmaplan. Hon började i unga år och fastnade för tricken. Men varje tävlingssäsong växte ångesten.
– Jag blev alltid så arg när tävlingssäsongen började.
Pressen att prestera perfekt, fokuset på minsta fel och känslan av att bara ha ett försök på sig kändes övermäktiga.
– Jag var jätterädd för att tävla. Jag fick ångest, mådde illa och var supernervös – och ofta tänkte jag mer på vad tränare och föräldrar tyckte än vad jag själv kände för min prestation.
Byte av gren förändrar allt
I 16-årsåldern lämnade Koskinen redskapsgymnastiken. Lite tidigare hade hon via sin mamma hamnat på ett crossfitgym för första gången.
Till en början tränade hon tillsammans med andra tonåringar en gång i veckan, utan större förhoppningar. Hon trodde inte att crossfit var någonting som hon skulle hålla på med länge.
Men när hon väl bytte till vuxengruppen och fick testa sina gränser på riktigt, bland vuxna som pressade sig och vågade lyfta tungt, förändrades allt. Crossfit blev snabbt mer än en hobby.
Det nya sammanhanget innebar också en helt annan inställning till tävling.
– I crossfit är det lugnare, och man fokuserar på sin prestation, inte på detaljerade misstag. Jag blir inte nervös på samma sätt. Allt handlar om att göra sitt bästa och utmana sig själv.
Koskinens första tävling var FM-kvalet i functional fitness när hon var 17 år.
– Jag hade ju tänkt att tävlingsninjan var slut, minns hon.
Tävlingarna var ju det värsta hon visste i redskapsgymnastiken.
Men FM-kvalet gav mersmak, och snart radade hon upp framgångar. I functional fitness vann hon först VM-brons i U20-klassen och i december 2025 blev hon världsmästare när hon tävlade för sista året i den åldersklassen.
Koskinen har njutit av framgångarna, men betonar att det ändå är gemenskapen som betyder mest.
– I redskapsgymnastiken var konkurrenterna fiender, man pratade aldrig med dem. I crossfit är alla ganska lika och man blir lätt vänner.
Med facit på hand har bytet av idrottsgren förändrat hennes liv.
– Jag har blivit mer självsäker och motiverad, och känner att jag faktiskt är bra på det jag gör. Jag har fått massor av vänner och en livsstil som jag älskar.
Vardagen i Åbo fylld av crossfit
Sedan hösten 2025 bor Koskinen i Åbo. Där hittade hon en studieplats, men framför allt Finlands livligaste crossfitscen.
En stor del av Finlands crossfitelit bor i staden där landets största tävling Turku Tuomiopäivä arrangeras varje sommar.
Tack vare gemenskapen inom ingenjörsstudierna och idrotten har hon snabbt börjat känna sig hemmastadd.
Crossfit har inte bara gett Ninja Koskinen medaljer och fysisk styrka – det har också förändrat henne som person.
Hon beskriver sig själv som tidigare blyg och osäker, men tack vare crossfit har hon blivit mer öppen, trygg och social.
– Jag skulle aldrig ha vågat flytta till en ny stad om det inte vore för crossfitgymmen. Vart jag än kommer vet jag att jag hittar gemenskap.
Några gånger i veckan coachar hon på gymmets WOD – workout of the day – förutom att hon ofta tränar själv två gånger om dagen. Även löpning och simning hör till hennes träningsrutin.
– Jag får aldrig känslan att jag inte har lust att träna. Jag älskar det här, och tror verkligen på att det man gillar blir man också bra på.
Hon har lärt sig vikten av återhämtning – både sömn och vila – och tycker att det är en av de största utmaningarna för unga atleter.
– Många tränar för mycket och glömmer att återhämtningen är minst lika viktig. Mer träning betyder oftast inte att man blir bättre. Det gäller att lita på det som står på träningsprogrammet.
Motiverad och beredd att satsa
Trots att Ninja Koskinen säger sig lägga ner 90 procent av sin energi på crossfit och bara 10 på studierna, vill hon ha något att falla tillbaka på om karriären tar slut.
Men egentligen skulle hon vilja satsa precis allt hon har på idrotten.
– Det är svårt att leva på sporten i Finland, men jag hoppas kunna göra crossfit till en stor del av mitt liv. Kanske öppna ett eget gym, coacha eller jobba med sociala medier.
Den största drömmen är ändå att en dag kvala in till Crossfit Games i USA – världens mest prestigefyllda tävling i grenen. Tillsvidare är Emilia Koski (tidigare Leppänen) den enda finländska kvinnan som lyckats kvala in till finaltävlingen.
Det kräver hårt arbete, men jag är beredd att satsa.
Jag har aldrig känt så mycket motivation för något och vill verkligen ge allt jag har.
Ninja Koskinen
Se Sportlivs minidokumentär om Ninja Koskinen:
