Libanon har i praktiken varit i det islamistiska Irans grepp i tiotals år via ombud som shiarörelsen Hizbollah och Syrien.
Det etniskt och religiöst mångsidiga landet är på ytan en demokrati, men staten har sen inbördeskriget 1975 till 1990 varit ytterst svag.
Greppet började dock lossna efter Israels angrepp på Hizbollah sedan 2023, maktskiftet i Syrien 2024 och USA:s och Israels anfall mot Iran.
Några dagar in i Irankriget i mars då det klarnat att den högsta iranska ledaren Ali Khamenei hade dödats började Hizbollah beskjuta Israel med raketer.
Israel svarade med bombardemang av Hizbollahs fästen i Beirut och andra städer och invaderade södra Libanon där Hizbollah haft kontrollen.
Libanons premiärminister Nawaf Salam protesterade mot Israels angrepp men beskyllde samtidigt Hizbollah för att ha dragit in Libanon i kriget.
– Det är inte libanesernas plikt att hämnas mordet på Khamenei, sa Salam och anklagade det iranska revolutionsgardet för att dirigera Hizbollah.
Skakar loss Irans inflytande
På tisdagen tog Libanon till en av de kraftigaste diplomatiska åtgärderna hittills och utvisade Irans ambassadör.
Tidigare har myndigheterna förbjudit iranska plan att landa på flygplatsen i Beirut för att förhindra vapen- och pengatransporter från Iran till Hizbollah.
Libanons regering har dessutom gett Hizbollah order att avväpna sig, men rörelsen har avvisat ordern. Också FN:s säkerhetsråd har genom åren krävt en avväpning utan resultat.
Närheten till Israel och det arabisk-muslimska motståndet mot landets existens har präglat Libanon sedan Israels uppkomst 1948.
Libanon deltog i arabländernas gemensamma attack på Israel dagen efter den judiska statens självständighetsförklaring.
Tekniskt sett har Libanon varit i krig med Israel sedan dess, eftersom länderna inte ingått något fredsavtal.
Libanon räknas till arabländerna, men befolkningen är uppdelad i en bred mix av olika religiösa och etniska grupper där muslimer och kristna är de största huvudgrupperna.
Maktfördelningen i landet baserar sig i stort sett på 1932 års folkräkning. Sedan dess har andelen kristna minskat betydligt och shiamuslimerna blivit allt starkare.
Den drusiska minoriteten har traditionellt haft stort politiskt inflytande.
Inbördeskrig och ockupation
De religiösa grupperna i Libanon bekämpade varandra i ett blodigt inbördeskrig 1975–1990 där också utomstående styrkor var inblandade.
Bland dem fanns Syrien, Israel och den militanta palestinska gruppen PLO som flyttade till Libanon efter att Jordanien anklagade dem för ett kuppförsök mot monarkin 1971.
Efter inbördeskriget var de sydligaste delarna av Libanon ockuperade av Israel och resten ockuperat av Syrien.
Israel drog sig ur år 2000 och Syrien fem år senare. Den utländska inblandningen upphörde inte.
Irankontrollerade Hizbollah tog över Syriens roll som de facto makthavare. Israel har flera gånger attackerat Hizbollahs fästen på libanesiskt område och gått in militärt.
Maktfördelning baserad på religion
Makten i Libanon hade i över 100 år fördelats enligt kvoter. Varje grupp hade sin andel platser i parlamentet.
Fördelningen före inbördeskriget byggde på gamla folkräkningar och fördelade makten orättvist.
Det som fanns kvar av det sista parlamentet från tiden före inbördeskriget slöt vid krigets slut Taif-överenskommelsen. Den justerade maktbalansen mellan grupperna för att göra den mer rättvis.
Systemet har ändå kritiserats för att det motiverar politikerna att bara hjälpa sina egna grupper, inte tänka på landets bästa.
Det anses också ge upphov till korruption och nepotism. Dessutom kan alla större grupper i praktiken stoppa lagförslag och lamslå politiken.
Korruption och misskötsel har också gjort Libanon till ett av världens mest skuldsatta länder. Ekonomin och finanssystemet har kollapsat.
Sedan 2020 har Libanon inte betalat av på sina skulder eftersom staten har slut på pengar.
Så gott som alla transaktioner inom landet sker i kontanter, mest i amerikanska dollar, eftersom folket har tappat förtroendet för bankerna.
Reformer kan ske efter nästa parlamentsval
De som vill reformera det politiska systemet ställer hoppet på parlamentsvalet 2028.
Ursprungligen skulle valet hållas i maj i år, men parlamentet har skjutit upp det på grund av det uppblossade kriget mellan Hizbollah och Israel som tvingat en fjärdedel av befolkningen på flykt.
Den ekonomiska hopplösheten gör att framförallt unga vill överge det religionsbaserade kvoteringssystemet.
Reformivrarna har fått draghjälp av Frankrike, som styrde Libanon och Syrien från första världskriget till 1940-talet med mandat från FN:s föregångare Nationernas förbund.
Frankrike och franska har fortfarande hög prestige bland många libaneser.
Presidenten Emmanuel Macron har aktivt försökt locka med ekonomiskt stöd i utbyte mot reformer. Han har också stött den libanesiska regeringens försök att motarbeta Hizbollah.