Som vd för organisationen Frame Finland är Juha Huuskonens jobb att fixa de bästa av förutsättningar för finländska konstnärer att bli kända och exportera sin konst utanför Finlands gränser.
Men det är inte lätt. Finland är geografiskt i periferin och pengarna finns någon annanstans än här. Dessutom fördelas olika typer av exportstöd ojämnt.
– Det som är märkligt är att regeringsprogrammet säger att vi ska satsa på att göra den kreativa branschen mer internationell, säger Huuskonen. Men sedan har man i praktiken skurit just de resurser som vi vet fungerar.
I regeringsprogrammet står det: ”Förutsättningarna för internationalisering i fråga om den finländska konsten och företag inom de kreativa branscherna förbättras och kulturbranschens roll i främjandet av Finlandsbilden stärks.”
Verkligheten ser annorlunda ut.
En tredjedel av Frames stipendier har försvunnit på grund av regeringens sparprogram. Det här innebär färre möjligheter att stödja konstgallerier och hjälpa konstnärer att komma ut i världen.
Många exportstöd och andra företagsstöd koordineras via Business Finland. Deras stöd för att delta i mässor, som använts av gallerier för att delta i internationella konstmässor, har avskaffats helt på grund av samma sparåtgärder.
– Vi har samlat data i åratal som visar att om vi kan satsa på att få konstnärer och gallerister ut i världen, så ger det resultat, säger Huuskonen.
Finland ligger i periferin, och det är dyrt
Kuratorn och konsthistorikern Yue Yu funderar på hur omvärlden ens ska få veta vilka bildkonstnärer som finns.
– Och om få internationella kuratorer kommer hit för att besöka konstnärer de mött på internationella konstmässor, hur ska de veta att finska konstnärer existerar?
Kuratorer jobbar både inom etablerade museer, men också som fria agenter. De är i kontakt med konstnärer och ordnar utställningar eller andra projekt tillsammans med dem.
Det gör även Yue, och hon har fått understöd av Frame för sina projekt.
Yue är själv från Kina, men har arbetat både i Japan och i Frankrike. I Paris bodde hon tio år. Nu lever hon i Helsingfors och tycker att finländsk samtidskonst är bra. Det är inte kvaliteten som hindrar exporten.
Den största utmaningen är Finlands geografiska läge.
– Från Danmark är det bara att köra till Tyskland med en bil fullastad med grejer, och så kan du köra hem samma dag. Från Finland är det otroligt dyrt att skeppa konst till utställningar.
Det är också en större risk för internationella gallerister att visa en okänd finsk konstnär. Först ska de betala stora summor för att få fram deras verk från Europas ände, utan att ha lika starka garantier för att intresset finns, eftersom konstnärerna är relativt okända.
– Vem är villig att ta den risken? undrar Yue.
Konstmässor är relevanta för finländska konstnärer och gallerister
Frej Forsblom, gallerist med tjugo års erfarenhet som äger Makasiini Contemporary, har sällan ansökt om offentligt stöd för sin verksamhet. Han tycker det är för komplicerat, och känner inte förtroende för kriterierna för vem som slutligen beviljas stöden.
– Jag tycker man borde rikta stödinsatserna till en smalare krets i stället för att ge lite åt alla. Det skulle ge en tydligare avkastning och i längden gynna hela branschen, säger Forsblom.
Forsbloms galleri säljer 50–80 procent av sin konst utomlands, och han bekräftar att utmaningarna har ökat.
Mässor är avgörande för att nå ut internationellt, men de kräver långsiktighet.
– Du kan inte tänka att du gör en mässa en gång. Det kan ta tre, fyra år innan man kan dra slutsatser om hur en marknad fungerar, förklarar Forsblom.
Myndigheten erkänner paradoxen
Timo Metsä-Tokila, ansvarig för finansiering på Business Finland, erkänner problemet direkt. Regeringsprogrammets skrivelse om ökad internationalisering av finländsk kultur och nedskärningarna av resurser är en motsättning.
– Det är sant att det finns en paradox här, säger han. Vi har fått mycket kritik, inte bara från kulturområdet utan från nästan alla företag som använde mässtödet, och jag förstår den.
Varför togs då stödet bort?
– Pengarna som tidigare användes för mässtöd finns inte längre, på grund av regeringens nedskärningar. Vi tvingades lägga ner de stödformer där effektiviteten inte var lika hög som i andra, förklarar Metsä-Tokila.
Business Finlands uppdrag har skärpts och fokus för instansens pengar ligger nu strikt på forskning och utveckling. Och där uppstår nästa problem: det finns inga formella sätt att stödja exporten av bildkonst.
– Utmaningen är att vi bara kan finansiera företag. Ofta är bildkonstnärer privatpersoner. Det här är ett problem, säger Metsä-Tokila.
Perennplantering, inte bastuförsäljning
Juha Huuskonen på Frame förklarar att man inte kan ha samma förväntningar på bildkonstexport som på att exportera en finländsk produkt, som bastuugnar.
– Det är som att så frön. Ibland dröjer det länge innan de blommar och vissa kommer att växa. Man kan inte säga att den här konstnären garanterat kommer att lyckas.
Timo Metsä-Tokila på Business Finland håller med.
– Det här med bastuugnar och frön är en utmärkt liknelse och bra observation, säger han. Detta är en diskussion vi för mycket ofta, just det här med effektivitet och tidshorisont.
Han ger ett exempel från sitt eget område: För tjugo år sedan frågade sig tidningen Image skämtsamt om varför Finland försöker erövra rymden. Nu är Finland en viktig spelare inom europeisk rymdindustri med världsledande företag.
Konstexport ger mer än pengar
För bildkonsten handlar internationell framgång om något mer än bara ekonomi. Enligt Juha Huuskonen på Frame Finland handlar det om landets image.
Han nämner Tove Janssons mumintroll, Helene Schjerfbeck och Tom of Finland som exempel på kulturikoner som lyft Finland på världskartan. Schjerfbecks konst har nu visats på en stor utställning på det stora konstmuseet Museum of Modern Art (Moma) i New York.
– Om det finns en positiv association – ”det här kommer från Finland” – då fattas beslutet att ”vi åker dit”. Utan positiv landsimage åker man inte.
Att det kan fungera visar konkreta exempel. Frej Forsblom berättar om en av sina största framgångar: konstnären Iiu Susirajas utställning på Momas galleri för experimentell konst i New York.
– Det var en av de viktigaste händelserna under min karriär, och det var fint att vara med på ett alldeles litet hörn. Sådana ögonblick glömmer man aldrig, säger Forsblom.