Vilsekomna drönare tränger in i luftrummet och faller ner på finsk mark.
Jyri Kosola, tidigare forskningschef vid Försvarsmakten, har forskat om drönare i över 20 år och har lång erfarenhet av militära elektroniska system.
Hans budskap: vi måste hitta våra egna lösningar.
1. Drönarmuren – försvar i fem lager
Ett effektivt försvar mot drönare vid gränsen kallas ofta för en ”drönarmur”.
Men det är fel sätt att tänka, menar Jyri Kosola.
En mur står stilla, och Finland behöver ett försvar som kan flyttas dit hotet dyker upp.
Konceptet bygger på flera lager:
Första lagret är drönare som är fästa med optisk fiber till marken vid gränsen. De kan hänga i luften hur länge som helst eftersom de får ström via kabeln. De upptäcker fientliga drönare redan på 50–150 kilometers avstånd.
– Vi får åtminstone en halvtimmes förvarning om att något kommer, säger Jyri Kosola.
Andra lagret stör fiendens gps och datalänkar så att drönarna tappar kontakten med sin operatör.
Tredje lagret använder motmetoder som laser, billiga anti-drönarrobotar eller andra drönare för att fysiskt förstöra de drönare som kommer närmare.
Fjärde lagret vilseleder med falska mål och hinder så att de drönare som fallit tillbaka på AI fattar fel beslut.
Femte lagret är traditionellt luftvärn som sista försvar.
– Varje lager minskar antalet drönare som tar sig vidare, säger Kosola.
2. Arktiska utmaningar
Jyri Kosola betonar att de lärdomar vi ser från drönarkriget i Ukraina inte direkt kan tillämpas i Finland.
Vår terräng och vårt klimat kräver helt andra taktiker.
Finland har inte fyra årstider, utan snarare det dubbla sett ur drönarnas synvinkel.
Tänk på alla variationer: snö eller bar mark, tjäle eller upptinad mark, träd med löv eller kala grenar.
Varje kombination påverkar hur drönare ser och fungerar.
– När allt är vitt i en snöstorm, hur ska en drönare navigera? Eller när himlen är grå och marken likaså, hur hittar man då målet, frågar sig Jyri Kosola.
Kylan skapar också konkreta problem.
Batterier tappar effekt snabbt i minusgrader. Smörjmedel stelnar. När en drönare kommer in från minus 20 grader till ett uppvärmt tält kondenserar fukt på elektroniken, sedan fryser den igen när drönaren åker ut.
Navigeringen är också svårare i norr. Gps-satelliternas banor är planerade för södra Europa, så signalerna är svagare här. Ju närmare nordpolen, desto större problem.
– Om ett system fungerar i Finland fungerar det överallt. Men om det fungerar i varma Dayton, Ohio, säger det ingenting om hur det klarar sig här, säger Jyri Kosola.
3. Skogen förändrar allt
Ukraina är platt med stora öppna åkrar där sikten sträcker sig kilometer efter kilometer.
I Finland är 70 procent av marken täckt av skog, och sikten i tät skog är i genomsnitt bara 30 meter.
– Skogen ger skydd mot traditionell spaning från sidan, men inte mot drönare uppifrån, säger Jyri Kosola.
Det betyder att Finland behöver en helt annan taktik än Ukraina.
Skogen gynnar den part som rör sig snabbt i små enheter och inte transporterar tung utrustning med sig.
– Man ringer och beställer eldstöd eller störning när man behöver det, istället för att släpa med sig allt, säger Kosola.
4. Från svärmar till vargflockar
Utvecklingen går mot allt smartare och mer autonoma drönare. På kort sikt kommer svärmar där många drönare samarbetar.
Men Jyri Kosola ser ännu mer avancerade ”vargflockar” i framtiden.
– Vargar jagar inte som bin i en svärm, utan i flock med olika roller. Några spårar och tröttar ut bytet, andra distraherar och några går in för dödsstöten.
Samma taktik kommer drönare att använda.
Några söker efter mål, andra stör luftvärnet, en del håller sig högt för att förmedla kommunikation och andra attackerar.
– När en flock attackerar med AI kan inte människor koordinera försvaret tillräckligt snabbt. Då behövs AI även i försvaret, säger Jyri Kosola.
Människans roll blir att sätta prioriteringar och regler, medan AI optimerar vilken drönare som ska bekämpas när och hur.
5. Finland kunde bli bäst på test
Jyri Kosola menar att Finland har unika möjligheter att bli världsledande inom drönartestning just på grund av våra extrema förhållanden.
– Amerikaner har sagt att de mycket hellre kommer hit än till Alaska för att testa. Här finns infrastruktur, experter och praktisk hjälp om något inte fungerar.
Vi har utrymme i norr, frusna sjöar att testa på och alla de extrema ljus- och temperaturförhållanden som behövs.
Finland har faktiskt en nationell drönarstrategi, som Jyri Kosola själv var med och utarbetade.
Målet med strategin är att bli det bästa landet i världen på att utveckla och använda drönare.
Problemet är att strategin inte har lett till tillräcklig samordning. Medborgare och företag är entusiastiska och vill utveckla drönarteknik, men myndigheterna jobbar var och en i sitt fack.
– Vi saknar den röda tråden. Vem koordinerar utbildning, forskning, upphandlingar och export? Hur får vi ihop akademisk utbildning, yrkesutbildning och innovationer till produkter som kan säljas, frågar sig Jyri Kosola.
Att göra Finland till ett ledande land inom drönare borde inte bara vara Försvarsmaktens eller företagens sak, utan hela Finlands sak, säger Kosola.