Är du en kvinna i dina bästa år? Är ditt flöde också fullt av perimenopaus influerare, recept på proteinrika frukostar och styrketräningshets (om du inte drar till gymmet direkt så kommer du med största sannolikhet strax att skrumpna, halta och bli en tjock kortisolboll).
I så fall föreslår jag att du sätter på Robyns nya skiva.
Föreställ dig att du hoppar upp på ett rosa moln ur Trollkarlens hatt. Du lyfter, Snorkfröken håller din hand. Ni svävar över glimrande sommargrönska. Det flyktiga ruset av nyförälskelse.
Så känns Dopamine, första singeln från Robyns nya skiva Sexistential.
Tillsammans med titelspåret och electro-balladen Into The Sun representerar Dopamine en livsfilosofi som blir starkare än de enskilda låtarna på skivan. En livsbejakande lätthet och en uppmuntran till njutning och närvaro som bottnar i ett existentiellt allvar.
Få bebis med Adam Driver eller Adam Sandler
I låten Sexistential bjuder Robyn ovanligt mycket på sig själv. Hon beskriver hur hennes IVF-läkare frågar vem som skulle vara hennes dröm som spermadonator. Robyn svarar att hon alltid varit kåt på Adam Driver. ”Ja, visst var han bra i Don’t mess with the Zohan”, säger läkaren som blandat ihop Adam Driver med Adam Sandler. Förlåt men det är bara jätteroligt.
Det tar nästan emot att jämföra den här skivan med hennes tidigare. För det ska sägas att Robyn inte är den som faller för nostalgi. Hon lyckas förnya sig. Samtidigt som elektro-soundet från Body Talk (2010) och förra sköra- och sensuella housepop-skivan Honey (2018) glimtar fram i sedimenten.
Nytt kärleksspråk
Robyns största hit Dancing on my own från skivan Body Talk gav henne rollen som den emanciperade gråtdansens drottning. På nya skivan flyttar kärleken fokus. Den romantiska inåtvända kärleken är utbytt mot ett mer utåtriktat kontaktsökande. Bröstet är öppet och strupen är blottad mot världen.
Här finns en kåthet på livet som smittar av sig. En motvikt till att vara kontrollerad, försiktig, avvaktande, avvisande, gå emot sina njutningsimpulser.
En annan svensk artist som levererat soundtrack till våra brustna hjärtan är Veronica Maggio. Medan Maggios bästa låtar får det att fladdra under revbenen så får Robyn det att bulta i bäckenbotten.
Max Martin + Robyn = Princeish
Låten Talk To Me handlar explicit om begär efter kontakt under en sexakt.
Kontakten behövs både bokstavligen för att uppnå orgasm, men det handlar också om viljan att öppna upp för världen och tränga ut ur sin ensamhet och sitt eget huvud. ”Sometimes I need an audience just to feel that I'm making sense.”
Senast Robyn och den svenska superproducenten Max Martin jobbade ihop var på låten Time Machine från skivan Body Talk. Time Machine är en låt jag oftast skippar när den kommer på. Den låter för mycket som något som kunde platsat på Britney Spears skiva Femme Fatale (2011). Likheter hörs framförallt med låtarna Till the World Ends och I Wanna Go.
Men Talk To Me är en av de starkaste spåren på nya skivan, tänker sträcka mig så långt som att kalla den Prince-het.
”If you're scared say that you are scared”
På den här skivan finns ingen ”spela den här på min begravning”-låt (på min begravning får man däremot gärna spela Monument från 2014). Men sista spåret, electro-balladen Into the sun bjuder på tuggmotstånd och en text som inte direkt öppnar upp, en skön mystik som håller i sig.
I Sucker For Love uppmanar Robyn sin älskare att säga högt ifall hen är rädd. Hjärtat kommer att brista förr eller senare. Men vad är alternativet, att inte älska?
Sexistential är ett välkommet motstånd till det kontrollerade och till alla perfektionsprojekt folk tror att de måste hålla på med.
Det är en uppmaning till att rikta blicken utåt och hålla sig kåt på livet.
Johanna Dikert är kulturredaktör och hörs i Kritikerpanelen och Vega Kultur.