– Jag önskar att de skulle ta reda på vad det är som behövs här. Vi har kläder och vatten, säger Sergeij Kovalenko.
Bredvid verkstaden ligger en hög gamla kläder, plastflaskor och en söndrig barnvagn. Kovalenko skakar på huvudet och förklarar att det är en hjälpsändning från frivilliga i Tyskland.
Några meter från högen står en pickup. Bilen ska få ett pansarhölje för att skydda mot splitter och mindre drönare.
– Vi skar bort en del av taket, svetsade fast ny metall. På det lade vi kevlar och sedan täckte vi in det med ett lager metall. Det blir som paket som skyddar mot splitter.
För att öka skyddet spänner han fast en kevlarfilt på insidan av taket. Bilens bak- och sidofönster kommer också att förstärkas.
Den ukrainska militären har blivit allt mer professionell och högteknologisk. Det är drönarteknologi och avancerade datasystem som styr striderna vid fronten.
Men samtidigt finns det ett väldigt behov av enklare utrustning för soldaterna vid fronten. En stor del av den här utrustningen kommer från frivilliga initiativ.
Sergeij Kovalenko och Dmytro Stepanov frivilligarbetar med att tillverka utrustning för fronten. Deras verkstad i Charkiv är full av gasbehållare, plåtar och tomma ammunitionslådor.
Kovalenko säger att pansarkonstruktionen är testad och fungerande, det enda problemet är priset. Det kostar kring 3 000 euro att bepansra bilen.
– Alla har inte råd att satsa så mycket på en bil, men vi installerar fortfarande pansar åt dem. Vi använder till och med små bitar kevlar. Vi limmar ihop dem för att spara så mycket som möjligt.
Han tillägger att kostnaderna endast är för materialet, verkstaden tar inte betalt för arbete.
– Vi försöker göra så mycket som möjligt med våra egna händer utan att använda produktionsanläggningar. Utan att tjäna pengar på andra människors liv.
Kovalenko och Stepanov använder också kevlar för att tillverka kroppspansar och innersulor till soldaternas kängor. Sulans främsta uppgift är att skydda mot spikar och andra vassa föremål på slagfältet.
– Men i vissa fall, beroende på kängan, så kan den också skydda mot fjärilsminor (små truppminor). Det är ingen total lösning men skyddar foten mot sticksår och därmed från infektioner och kallbrand, säger Kovalenko.
Kovalenko uppskattar att de har tillverkat närmare 17 000 innersulor sedan krigets början.
– Vi brukade dela ut dem gratis. Men nu är det svårare att samla in donationer. Folk har det svårt med pengar efter fyra år av krig.
Verkstaden får fortfarande en del donationer. Under vårt besök anländer en last gasbehållare, som samlats in av frivilliga i västra Ukraina.
– Vi omvandlar dem till gasvärmare så att killarna vid fronten ska kunna hålla sig varma. Så att de inte tvingas leta ved bland träden där det kan finnas mineringar.
– Det uppstår ingen rök, du blir inte synlig när du beger dig ut för att leta ved. De kan hålla dig totalt gömd.
Kovalenko och Stepanov delar också instruktioner för hur andra ska kunna tillverka deras produkter. Det är ett sätt att försöka svara på det väldiga behovet vid fronten.
– Det finns ett konstant behov. Till exempel gascylindrarna, de går förlorade under beskjutning. I ställningarna eller så utsätts en bil för beskjutning – bilen går förlorad och all utrustning med den. De behövs fler hela tiden.
Därför vill Kovalenko också fortsätta med sitt arbete trots de knappa resurserna.
– Vi har arbetat i fyra år, sedan krigets början. Innan det gjorde vi annat – vi arbetade med ekologi, vi planterade träd, hjälpte barnhem – barn och ekologi. Efter kriget kommer vi på nytt att ta hand om naturen, träden och barnen.
– Krig bryter ut och tar slut. Men jag vill tillägga att alla människor borde vara enade och hjälpa varandra, och älska gud.