Varje år bildas cirka en miljon ton avloppsslam i vattenreningsverken i Finland. I avloppsslammet finns cirka 2,8 procent fosfor och 4,3 procent kväve. Det gör slammet till ett intressant gödselmedel, men jordbruket använder inte den dyrbara fosforn.
På Gundby gård i Kimito ska Thomas Lindroth i år odla kummin, koriander, vårvete, råg och sockerbetor. Han har 70 ton gödsel på gården, och en stor del av det ska spridas ut så fort åkrarna är tillräckligt torra för traktorn.
– Vi behöver gödsel för att få tillräckligt stora skördar, inte bara för Finland utan för hela jordens befolkning. Utan gödsel skulle min skörd vara bara hälften så stor, säger Lindroth.
Näringen finns sedan i maten som vi äter, tills den kommer ut med avföringen.
Via toaletten till avloppsreningsverket
Vid Kakola avloppsreningsverk renas avloppsvattnet från Åboregionens 300 000 invånare och områdets industri, och cirka 30 miljoner kubikmeter vatten kommer dit för rening varje år, säger Mirva Levomäki verkställande direktör för Åboregionens avloppsreningsverk.
Näringsämnena med fosfor och kväve separeras ur avloppsvattnet, och förs sedan vidare till centrifugtorkning, varefter de går vidare för behandling och återvinning.
Varje dag förs 150 ton slam vidare från Kakolabacken till Gasums anläggning i Toppå i Åbo. Det betyder fem tankbilar dagligen som för vidare slammet.
Slammet blir mull och råvara till ammoniak
Hos Gasum behandlas slammet så det blir råmaterial dels för industrin, dels för jordbruket och för grönområden.
– I princip blir det fosfor av det fasta materialet, medan kvävet blir kvar i vätskan. Vi centrifugerar vätskan, och med en kemisk process blir det ammoniakvatten som kan gå till industrin, säger Rauni Karjala, äldre försäljningschef inom cirkulär ekonomi på Gasum.
Vi har egen gödselproduktion, men en stor del importeras. Just nu har vi dessutom brist på gödsel i världen på grund av Rysslands anfall mot Ukraina och USA:s anfall mot Iran. EU vill lösgöra oss från vårt beroende av rysk konstgödsel. Samtidigt fastnar gödseltransporter från andra länder i Hormuzsundet på grund av kriget i Iran.
– Man befarar att fosfor tar slut inom 100–150 år. Det finns fosforprojekt bland annat i Kiruna-Gällivare-området, men i dag finns den enda fosforkällan i Västeuropa här Finland, säger Karjala.
Fosforn får inte användas på åkern
Så det är viktigt att fosforn från avloppsreningsverken återvinns. Men i dag används den inte i jordbruket. Enligt lagen får slam som sådant inte användas i jordbruket, men när det är behandlat på rätt sätt får det, med vissa begränsningar, användas som gödsel. Men livsmedelsindustrin säger ändå nej till det mesta av gödseln.
– Vårt samhälle upplever att gödseln är farlig. Slammet som kommer från reningsverket innehåller hormoner och mediciner som vi människor använt. Det kan också finnas tungmetaller, och den vägen finns det en teoretisk risk för att det kommer med i gödseln och ut på åkern, säger Thomas Lindroth.
Därför har livsmedelsindustrin beslutat att inte köpa den spannmål som är gödslad med avloppsslam. Enligt Lindroth finns teknik att bättre ta tillvara fosforn utan att de farliga ämnena kommer med.
– Det finns i dag teknik som rengör det till ren fosfor igen. Men det behövs en attitydförändring och förståelse för att det finns nya tekniker, säger Lindroth.
Den fosfor som man vid reningsverket och vid Gasums anläggning återvunnit används istället som mylla som jordförbättringsmedel eller för grönbyggande.
– Det vill säga när man till exempel bygger om omfartsvägen i Åbo läggs mylla på slänterna där, säger Lindroth.
För jordbruket är det noggrant reglerat hur mycket gödsel och hur många gram fosfor som får läggas på åkrarna. Lindroth har exakta siffror på hur mycket fosfor han använder, och likaså statistik på att all fosfor kommer tillbaka i hans sockerbetor, kummin, råg och andra grödor.
Enligt Lindroth får fosformängden i myllan i en tätort vara 60 gånger högre än den fosformängd Lindroth får lägga på sina åkrar. Den gör vägkanterna grönare, men efter sommaren ruttnar allt och näringen rinner ut i miljön, och vidare ut i Skärgårdshavet. Istället för att gödsla vår mat bidrar fosforn istället till övergödningen.
– Och så får jag som jordbrukare skulden för det, jag som inte ens har använt den fosfor som rinner ut, säger Lindroth.
Förslag till ändring av fosforförordningen har sänts på remiss
Jord- och skogsbruksministeriet håller som bäst på att ändra reglerna för hur fosfor får användas. Ministeriet begär utlåtanden om ett förslag till ändring av den så kallade fosforförordningen.
Förordningen gäller användningen av gödselprodukter och naturgödsel, men den gäller inte bajs från våra avloppsreningsverk.
Det finns i den nuvarande lagen ett stallgödselundantag, som gör det möjligt att sprida ut mer naturgödsel än fosforförordningen tillåter. Genom ändringen föreslås att detta undantag skulle slopas för vissa kommuner inom Skärgårdshavets avrinningsområde; Aura, Gustavs, Kimitoön, Koskis, Lundo, Masku, Nousis, Nådendal, Oripää, Pargas, Pemar, Pöytyä, Reso, Rusko, Sagu, Salo, S:t Karins, S:t Mårtens, Somero, Tövsala, Vemo, Virmo och Åbo.
De föreslagna ändringarna är på remiss till den 29 maj. Det är meningen att ändringarna ska träda i kraft i början av 2027.
Artikeln har 9.4.2026 klockan 9:04 korrigerats. Ursprungligen stod felaktigt att naturgödsel inte skulle få användas alls i Skärgårdshavets avrinningsområde. Jordbrukarna får sprida fosfor enligt nivån för fosforförordningen. Höjningen av nivån som stallgödselundantaget tillåtit föreslås tas bort på Skärgårdshavets avrinningsområde enligt förslaget som är på utlåtande.