Den norska regissören Kristoffer Borglis film The Drama hade biopremiär i torsdags, och det kändes närmast förutsägbart att det var de otroligt eftertraktade Zendaya och Robert Pattinson som fick huvudrollerna.
Zendaya medverkar i år i flera storfilmer utöver The Drama: Christopher Nolans filmatisering av Odysséen, Spider-Man: Brand New Day och den tredje delen i Dunetrilogin, samt som Rue i tv-serien Euphorias kanske sista säsong.
Pattinson syns i sin tur också i Nolans The Odyssey men också i Die My Love med Jennifer Lawrence och i The Batman Part II.
Det finns kanske en viss trötthet i att se samma namn rulla förbi i var och varannan storproduktion.
Men i en tid av totalt mediebrus har paret i The Drama en naturlig dominans, och de lyckas fördjupa sin dragningskraft istället för att bara förlita sig på den.
Det finns en märklig trygghet i deras närvaro; vi vet att när de står i centrum garanteras en viss kvalitet. Är det förutsägbart? Ja, men det fungerar.
Att spela mot sin egen berömdhet
Det har skett ett generationsskifte i hur vi ser på filmstjärnor. Till skillnad från 90-talets Leonardo DiCaprio eller 00-talets Angelina Jolie, som kunde omge sig med en ogenomtränglig mystik och bara dyka upp som färdiga ikoner på röda mattan, lever dagens stjärnor i ett konstant flöde där varje rörelse dokumenteras och varje intervju dissekeras.
När jag skulle se The Drama hade jag redan en klar uppfattning om skådespelarna i rollerna. De kändes givna, nästan förutsägbara, vilket till en början tog udden av överraskningen.
I The Drama ser vi två skådespelare som fortfarande har kontrollen. Som använder sin synlighet i stället för att drunkna i den
Men det är just här deras talang blir som tydligast. Trots att de har sina enorma varumärken lyckas de landa i karaktärerna. Deras stjärnstatus bekräftas av att deras lyskraft är så pass stark att den överlever vår egen mättnadskänsla.
Frågan är hur länge detta kan hålla. Filmhistorien visar att överexponering kan vara förödande, även för de mest begåvade. Men just nu, i The Drama, ser vi två skådespelare som fortfarande har kontrollen.
Som använder sin synlighet i stället för att drunkna i den.
Centralt i The Drama står den brännande frågan: Är vi människor mer än våra handlingar? I en värld där vi ständigt döms efter vad vi presterar, vad vi postar eller de val vi gör i stunden, försöker filmen gräva djupare.
Genom Zendayas och Pattinsons karaktärer utforskas idén om att det finns en kärna i oss som förblir intakt, oavsett misstag eller yttre omständigheter.
Det är här filmen blir som mest drabbande; den vågar stanna upp i det obekväma och fråga om förlåtelse och acceptans faktiskt existerar.
Det är ett modigt tema och det är kanske just därför det krävs skådespelare av deras kaliber för att bära upp det.
De lyckas förmedla att karaktärerna är komplexa varelser med ett inre liv som sträcker sig långt bortom de handlingar som driver filmens handling framåt.
The Drama lämnar oss utan enkla svar, men med en viktig påminnelse om att vara människa är att vara mer än summan av sina misstag. I en tid där drev och ständig granskning präglar vår vardag känns det befriande att se en film som argumenterar för nyanser.
Filmen är förutsägbar i sitt val av rollista, men resultatet är allt annat än daterat. Det är en film som förstår sin samtid och som använder sina stjärnor för att ställa de stora frågorna.
Så ja, Zendaya och Pattinson är vår tids hetaste skådespelare. Inte bara för att de syns överallt, utan för att de konsekvent väljer rätt roller och levererar varje gång.
Cornelia Berg är kulturjournalist med en bakgrund i filmbranschen.