När serien Sodan ja rauhan miehet – Krigets och fredens män sändes år 1978 väckte den uppmärksamhet och debatt. Joachim Rosenlöf såg serien som ung pojke tillsammans med sin pappa som var militär.
När serien nyligen publicerades på Yle Arenan fick han möjlighet att se den på nytt i vuxen ålder.
Serien om Finlands väg från krig till fred och till fortsättningskrig är Joachim Rosenlöfs starkaste Yleminne.
Serien väckte blandade känslor
När serien sändes ledde den till mycket debatt, ofta längs politiska skiljelinjer. Vänsterpressen var i början mer positiv, medan högerpressen var kritisk.
Många hade starka åsikter om seriens tolkning av historien.
– År 1978 när serien sändes första gången var samhällsklimatet annorlunda. Vi var vana att hålla en god ton österut och samtidigt orientera oss västerut, förklarar Joachim Rosenlöf.
En del anklagade serien för att smutskasta Sovjetunionen, medan andra ansåg att serien var folkbildande och viktig.
Krigets och fredens män vann flera priser och räknas i dag som en av Yles mest betydelsefulla produktioner.
Den utmanade och engagerade publiken på djupet.
Starka rollprestationer
Joachim Rosenlöf är nöjd över att ha fått se serien på nytt i vuxen ålder.
– Keijo Komppa, som spelade den dåvarande ministern Juho Kusti Paasikivi, blev kvar på min näthinna. Han såg exakt ut som Paasikivi på tiomarkssedeln på den tiden. Och Reijo Mäkelä som spelade Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov var så bra att Sovjetledaren Josef Stalin bara blev en bakgrundsfigur.
Joachim Rosenlöf tillägger att han som ung pojke inte riktigt förstod det politiska spelet.
– När serien sändes 1978, visste jag knappt vad som var höger och vänster i trafiken, så inte förstod jag heller den politiska delen av serien.
Nu när han sett serien i vuxen ålder har han gjort fler reflektioner.
– Det var ju ganska kontroversiellt att Yle som då ännu hade den här så kallade reporadiostämpeln vågade göra en sovjetkritisk serie.
Reporadio var ett nedsättande smeknamn för Rundradion (Yle) under generaldirektör Eino S. Repos tid (1965–1970) då bolaget ansågs vara alltför vänsterorienterat.
Utöver rädslan för Sovjetunionen och spel bakom kulisserna noterar Joachim Rosenlöf hur mycket långsammare samhället fungerade under krigstiden.
– När Paasikivi åkte tåg till Moskva och tillbaka, hade han gott om tid att processa händelserna innan han skulle informera statsrådet. Att samhället fungerade så annorlunda på den tiden är också intressant.
Joachim Rosenlöf poängterar gärna hur viktigt det är att ha goda kunskaper i historia för att förstå vår nutid och framtid. Han ser oroande paralleller mellan då och nu:
– Världen har förändrats och allt händer snabbt. Vi matas ständigt med all möjlig information från både höger och vänster och det är riskabelt att låta bli att granska fakta.
När faktagranskningen uteblir blir möjligheterna att påverka människor enorm.
– Den som har kontroll över medierna, kontrollerar också hur folk tycker och tänker.
Serien skrevs och regisserades av Matti Tapio och den utmärkte sig för sin noggrannhet och detaljrikedom och för att den blandade dramatiserade scener med samtida kommentarer från både politiker och experter.
Manuset byggde på diplomaten och senare president Juho Kusti Paasikivis och socialdemokraten och blivande statsminister Väinö Tanners memoarer och förhandlingsprotokoll.
Tragiskt nog fick regissören Matti Tapio aldrig se hela sitt verk sändas, eftersom han dog i cancer strax efter att det första avsnittet visats i tv. Men hans serie levde vidare och väckte debatt.
Var med och skapa ett kollektivt minne under Yles jubileumsår
Yle fyller 100 år i september 2026. Vi vill fira jubileet tillsammans med dig genom att samla in personliga minnen av sådant du har upplevt, hört eller sett i anslutning till Yle. Den här artikeln är en del av firandet.
Vi vill gärna höra om just dina upplevelser oavsett decennium, program eller genre. Vad har berört dig mest? Har du en anekdot som pockar på att berättas? Hur har Yle varit med i ditt liv?
Dela med dig av din historia genom att fylla i formuläret nedan.