– Den belarusiska regimen anser att politiska fångar är landsförrädare som förtjänar att ruttna bort i fängelserna. Presidenten skulle aldrig inleda förhandlingar om inte sanktionerna tvingade honom till det.
Det här säger den belarusiska journalisten Jauhien Merkis som nyligen besökte Finland.
Också Merkis var politisk fånge i Belarus. Han frigavs hösten 2025 och menar att utväxlingarna är ett bevis på att sanktioner fungerar.
Det senaste året har Belarus enväldiga ledare Aleksandr Lukasjenko gått med på att frige hundratals politiska fångar efter förhandlingar med USA.
I mitten av mars i år slogs ett nytt rekord när 250 politiska fångar försattes på fri fot, efter ännu en förhandlingsomgång med det amerikanska specialsändebudet John Coale.
I gengäld har Washington lättat på sanktionerna mot Belarus.
Efter den senaste frigivningen hävdes sanktionerna mot några belarusiska banker och företag som exporterar kaliumgödsel.
Beskedet kom som en stor lättnad för Minsk. Efter år av isolering krisar landets ekonomi och regimen är i desperat behov av inkomster.
Fångar som handelsvara
39-åriga Merkis, som numera bor i Polen, betonar att situationen i dagens Belarus är mycket svår för medborgarna.
– Lukasjenko har styrt landet med hård hand sedan 1994 och han är ett politiskt djur som gör vad som helst för att hålla sig kvar vid makten.
Personligen ogillar Merkis tanken på att fångar används som handelsvara för att få sanktioner hävda. Men å andra sidan vill han också att de ska bli fria så fort som möjligt.
Att kasta kritiker i fängelse är ett effektivt sätt att sprida rädsla. Och rädsla är Lukasjenkos främsta verktyg för att hålla Belarus i sitt järngrepp.
Samtidigt önskar Merkis att den amerikanska administrationen skulle pressa Lukasjenko också på andra fronter än bara den ekonomiska.
– De här förhandlingarna är en gyllene chans att tvinga fram också politiska reformer i Belarus.
Hittills har förhandlingarna enbart handlat om sanktioner. USA förväntar sig att alla politiska fångar i landet släpps fria under det här året. Och ifall Lukasjenko går Washington till mötes lovar USA att häva 80 procent av sanktionerna.
Lukasjenko vill också träffa president Donald Trump personligen i Washington för att höja sin egen internationella status och locka amerikanska investeringar till Belarus.
Rysslands Vladimir Putin följer nervöst den här utvecklingen. Hittills tolererar Kreml dialogen eftersom man själv söker samarbete med Trump.
Rädsla och trötthet i samhället
Fortfarande finns det minst 900 politiska fångar kvar i de belarusiska fängelserna. Merkis betonar också att regimen ständigt griper nya oliktänkande eftersom repressionen fortsätter att hålla folket i ett skruvstäd.
– Att kasta kritiker i fängelse är ett effektivt sätt att sprida rädsla. Och rädsla är Lukasjenkos främsta verktyg för att hålla Belarus i sitt järngrepp.
Merkis berättar att många belarusier därför har återvänt till den sovjetiska traditionen att samlas i köket för att diskutera känsliga saker med vänner.
– Du måste också vara väldigt försiktig med vem du följer på sociala medier eftersom många organisationer eller medier har stämplats som extremistgrupper. Och den som åker fast för att prenumerera på extremister kan dömas till fängelse.
En annan stor trend i samhället är tröttheten.
– Folk är trötta på Lukasjenko, utleda på Rysslands anfallskrig och tröttkörda på läget i landet. Till och med mina fångvaktare var trötta på att det inte verkar finnas någon framtid för landet, säger Merkis.
Spikrak väg till fängelset
Merkis började jobba som journalist i sin hemstad Homel år 2014 för den polska tevekanalen Belsat.
Han bevakade också presidentvalet år 2020 där Lukasjenko än en gång utropade sig till president. Ett riggat val som ledde till massiva demonstrationer som regimen brutalt slog ned.
Ett år senare klassades Belsat som en extremistisk organisation och förbjöds. Hösten 2022 greps också Merkis, anklagades för extremism och dömdes till fyra års fängelse.
– I fängelset anses politiska fångar vara landsförrädare och behandlas därefter, säger han.
De politiska fångarna blir sällan offer för fysiskt våld, men den psykiska misshandeln är desto brutalare. De får nästan ingen kontakt med familjemedlemmar, och de får heller inte besöka kyrka eller bibliotek.
Minsta lilla brott mot regelverket ger flera dygn i straffcell och politiska fångar måste bära en gul namnskylt för att särskiljas från de övriga.
– Tiden i fängelset var den svåraste utmaningen i mitt liv. Och jag visste aldrig ifall de verkligen släpper ut mig efter fyra år som planerat eller ifall de tänker förlänga straffet, säger Merkis.
Frigivningen i höstas kom som en chock för honom. Det var först när myndigheterna skjutsade honom till gränsen för att deportera honom som han insåg att tiden i fängelset var förbi.
I dagsläget bor han i Warszawa där han snart ska börja jobba för Belsat än en gång.
– Men min far och min bror är fortfarande kvar i Belarus. Och de är verkligen inte trygga, säger han.
Trots allt en optimist
Merkis är historiker till utbildningen och vet hur svårt det är att bryta en ond cirkel i ett land som drabbats av diktatur.
Men trots det är han en försiktig optimist när det gäller framtiden för det egna hemlandet.
– Under medeltiden var Belarus en del av den västerländska civilisationen. Och trots all russifiering som har pågått under de senaste århundradena finns det ett starkt stöd för en europeisk tradition som inte ens Lukasjenko kan radera.
Och just av den här anledningen vill Merkis uppmana alla finländare att inte glömma bort hans hemland.
– Belarus är inte ett förlorat land, utan ni måste hålla fokus på det. Dessutom spelar landet en stor roll för den europeiska säkerheten.